Vi börjar närma oss den 31 januari, sista dag att ta in nya spelare i truppen för landets ishockeyklubbar. Kul, säger vissa. Skit, säger andra som inga pengar har.

För det är det som det handlar om. Vem har pengar kvar eller vilka som försöker rädda sina få kronor, rubel, euro eller dollar det handlar om i lönebudgets och bokslut. Man väljer helt enkelt att begränsa sin förluster ur en ekonomisk synvinkel.

De som säljer sina spelare är de klubbar som redan nu vet att de missar slutspelet i sina respektive ligor samt inte riskerar att åka ur samma liga. Då kan man lika väl sparka de dyraste spelarna för att …

1;. de var så dåliga att de inte hjälpte laget till slutspel

2; är så dyra att klubbarna inte har råd att ha de kvar, då de inte går till slutspel.

Köpare finns det gott om så risken att inte bli av med en dålig och dyr spelare är rätt liten, hur konstigt det än låter. Det kommer av att scoutingen på en sån här spelare är rätt liten jämfört med hur handlingskraftiga och desperata vissa klubbar och sportchefer skall visa sig vara. Det finns det åtskilliga exempel på….

Risken är också att det handlas spelare för pengar som inte finns. Men ”investeringen i framtidiga resultat” som det brukar kallas är så framkallad av känslor och förhoppningar att det ekonomiska risktagandet är mindre viktigt. Det har vi också sett exempel på …

Detta scenario är mest vanligt i Finland och Tjeckien. Men nu i år ser det ut som om KHL är en marknad där detta förekommer rätt så öppet. Dynamo Minsk verkar ha gett flera spelare besked om att de kan röra på sig. Då kan jag tänka mig att flera klubbar utanför playoff kommer göra samma sak. Stackars spelare säger jag då. Här kommer de att ställas inför problemet att sticka till en ny klubb(positivt) med risk om att förlora pengar då den gamla klubben inte kommer betala ev utestående lön(negativt). Så att komma sig vidare är inte bara ett enkelt beslut för dessa spelarna. Att byta lönen i KHL mot en SHL lön kan helt enkelt inte löna sig?

Men de klubbar som ”köper” de nya spelarna hur ska de kunna klara detta ekonomiskt? Ekonomin är ofta väldigt anspänd så här års hos alla klubbar oavsett plassering i tabeller. Om man nu hittar nya lokala sponsorer som betalar för dessa ”nya ” spelare utanför ordinarie budgets är det då OK eller kan det kallas ”ekonomisk doping”?  För det är ju så att alla klubbar har fått sin lisens på grundval av en ekonomisk plan och en budget som godkänts av SV Ishockeyförbundet (positivt EK). Men nu går man i flera fall utanför dessa planer och hittar nya vägar att få in spelare.  Nu kanske Ni förstår bättre varför det oftare och oftare talas om ”lönetak” inom idrott generellt och ishockeyn speciellt. Alla spelarlöner och kostnader  skall vara genomskinliga och kontrollerbara för att kunna se vilka som sysslar med ”ekonomisk doping” eller vilka som driver en sund och ekonomiskt ordentlig ishockeyverksamhet. 

Så alla nyförvärv som kommer nu de sista dagarna innan ”deadline” kommer inte bara vara av godo. Vissa är hel enkelt  inte tillräckligt bra för att hjälpa sina nya klubbar medans ännu fler kan kosta mer än de smakar i längden……tänk på det Ni styrelsemedlemmar, sportchefer och hemmapublik.

Ha det

Håkan Södergren