OS-turneringen är snart glömd och vi letar efter nya saker som kan engagera oss och dra fram känslor – sådana känslor som endast uppenbara sig när det är idrott på schemat. Sport där det handlar om att vinna eller försvinna, helt enkelt. Snart väntar playoff och kvalserien för våra Allsvenska lag. Garanterade känslostormar på ingång.

Man märker att det börjar dra ihop sig. Det finns inte så många räddningsplankor kvar längre – trepoängarna måste in på kontot för topplagen – och för bottenlagen. Sundsvall – AIK 2-1. Ooops.

Helt plötsligt är AIK inte så säkra längre att hugga en av de tre direktplatserna till kvalserien. Oväntat. Vi som har hört Roger Melin, vet dock att det inte spelar någon roll mot vilka lag man plockar poängen – men nog hade Melin räknat med tre poäng mot Sundsvall. AIK har dock två av de tre återstående matcherna på hemmaplan, vilket bör räcka för en direktbiljett.

Matchen med stort M spelas på onsdag i Uppsala, eller vad sägs om Almtuna-Växjö. Det känns nästan som en playoffmatch på förhand. Almtuna har två lag som inte har något att spela för, Västerås och Troja, i sina två sista matcher. Växjö ställs mot Leksand respektive Borås – samma visa där, men det känns som om Leksand kommer vilja markera inför kvalserien.

Hm, måste nog vara hockeyexpert för att lösa gåtan vilka det tillslut blir som kniper direktbiljetterna. Bättre att hänga på Viasat Hockey och spana in de tre sista omgångarna – så får vi snart svaren!

Senaste matchen vi gjorde var Troja-Malmö i fredags. Alltid kul att titta in i is-ladan i Ljungby. Nostalgi. Radarparet Holmgren/Johansson var på plats och kommenterade, vilket medförde många sköna kommentarer som haglade från dom på hyllan och ner till Sandström och mig vid vår iskalla rinksideposition. Calle hade inför matchen hånat mina och Sandströms val av skor. Kraftiga bruna kängor till svart kostym, gav utrymme till en känga från den gamla Washingtongubben. Plötsligt small det till och ljudet försvann från det rutinerade paret där uppe i den varma kommentatorshytten. Det var helt enkelt bara för mig och Sandström att ta över kommenterandet. Inte helt enkelt från vår plats – och då tänker jag inte bara på att få bort rimfrosten mungiporna. Holmgren och Johansson, som höll till ett par meter bakom oss, satt bara och garvade åt oss.

Våra snabba och briljanta tekniker räddade dock oss och snart var allt i sin ordning igen. Så även Malmös spel – vilket ledde dem från 0-3 till en 4-3 seger.

Nu: OS-final i hockey mellan USA-Kanada. Livet är en passion……

Höres,

//Niklas Jihde