Nu till helgen blir det LG games i Stockholm. En turnering som fått flytta på sig beroende på OS och som nu ligger väldigt bra till för Tre Kronor. Det blir ju en perfekt anledning till att testa och se hur de nya unga spelarna klarar sig i dessa sammanhang. Men också en chans för dessa unga lirare att kliva ett steg upp i tempo och tuffhet på internationell nivå.

Många av länderna i Europa står inför problem av samma natur. Samarbetet liga-förbund funkar dåligt och säsongerna är så sprängfyllda av seriespel, landskamper, play off och till sist VM. Se på Sverige, Ryssland, Tyskland o så vidare..Väldigt tuffa och täta matcher i finalspelen gör att det knappt finns en frisk spelare kvar till VM. Jag tror dessutom att allmänheten måste inse att när en småskadad spelare tackar Nej till VM(typ J Davidsson) gör han det för att han vet att det inte går att spela ett VM småskadad. Dels klarar inte kroppen den belastningen men dessutom så är kvaliteten på ett VM så hög att du inte klarar att prestera det du förväntas göra och drar på det sättet ner både din egen och lagets resultat. M.a.o. är det självklart att inga skadade spelare skall vara med i VM. Inte ens en halvskadad ”foppa” eller Daniel Alfredsson har nåt att bidra med då…

Nej, jag ser fram mot ett få se ett ungt fräscht Tre Kronor i Tyskland. Några axplock ur historien visar att det ofta har varit en bra kombination.

1979 i Moskva fanns det minst fyra juniorer i Tommy Sandlins VM lag. Pelle Lindbergh, Tomas Jonsson, Thomas Eriksson, Mats Näslund och en lite äldre BÅG.(första års senior). Det vart ett lysande VM och Pelle Lindbergh startade en stor men alltför kort karriär det VM:et.

1992 i Prag, hade Conny Evensson med sig nio VM debutanter. Däribland ett antal unga namn som alla skakade på huvudet åt. Nån Forsberg var visst med har jag för mig…Det blev VM-Guld det året.

1998 i Schweiz samt 2006 i Riga var det trögt och motigt  i början av turneringarna. Men efter hand som LAGET Tre Kronor formades och det dök in en och annan NHL förstärkning(vilket det alltid gör) så lyfte Tre Kronor bildligt sig och VM trofén till slut igen.

Idrotten är i sig själv oerhört konservativ. Så också dess publik. Vi har ofta svårt att anpassa oss till nyheter och förändringar. Vi vill ”känna igen” våra lag och våra spelare. Det går numer också, men det kräver så många flera TV kanaler, datamaskiner med alla ligors hemsidor och ett intresse utöver det vanliga. Hockeyn går så fort numer, utanför och på rinken, att det är svårt att ha överblicken på alla spelare. Men tro mig när jag påstår detta…

Det var inte bättre förr. Varken spelare, ledare eller material. Nostalgin gör att vi kanske önskar att tiden stod still ibland men utvecklingsmässigt finns det inga tvivel. Nu är bättre än förr.

 

HS

H