Markus Larsson hade ett hyfsat utgångsläge inför andra åket, men 16:e platsen från första förvandlades till en 22:a plats i andra.
Sex svenskar kom till start i Sölden, fem åkte ur och bara en fanns med iden slutliga resultatlistan.
Tja, vad säger man?
Åkarna själva vill att man ska se det positiva i det hela – att så många ändå kom till start i storslalompremiären – och jag ska också försöka hitta ljusglimtar i det kompakta mörkret:
* Vädret var helt strålande.
* Pastatalriken i pressrummet höll hög klass.
* Man behövde inte trängas på toaletten.
* Uppkopplingen var bra.
* Det fanns visst åkare som kunde åka skidor.
* Kollegorna var trevliga.
* Hotellrummet var bra.
Så vill jag sammanfatta den första alpina helgen för säsongen – i alla fall vad gäller herrarnas insats.
– Var snälla nu när ni skriver, vädjade Jens Byggmark.
Ja, vi är snälla, men frågan är om grabbarna var det mot sig själva?
(Patrik Thornéus, Sölden)

Rädda nu denna dag för oss svenskar! Vad tror du om en plats bland de tio främsta?
Larsson är på 16:e plats efter första åket.
Tror Bode Miller vinner.
(Patrik Thornéus, Sölden)

I går åkte jag med en Citroén till toppen och det gick väl sådär… Men i dag var det andra bullar, vill jag lova. Jag liftade med en kille som har både svenskt och italienskt pass – och finskt namn. Jag vet, det är komplicerat, men han har en splittrad personlighet. Han är vänlig som en svensk, har temprament som en italienare och dricker grappa som en finländare på steroider.
Nåja, med denna Pasi åkte jag alltså i dag och Stig Blomqvist kan slänga sig i väggen. Hans Passat hade stundtals två av hjulen utanför bergskanten – ni har väl sett Janne Långben på semester? – och jag greppade dörrhandtaget med båda händerna.
Och jag lever ännu…
Det är den största segern i dag.
Tack, Pasi! Tack Gud!
(Patrik Thornéus, Sölden)

Svenska herrarnas facit i Söldens storslalomtävling:
Marcus Larsson, 16.
Matts Olsson, ur.
André Myhrer, ur.
Niklas Rainer, ur.
Jens Byggmark, ur.
Hans Olsson, ur.
Olsson lyckades med konststycket att  tappa bägge stavarna i starten. Stavarna blev kvar i starkuren och den taktiken var uppenbarligen inte den bästa. Men folk – som kunde följa åkarna på storbildsskärmen – skrattade i alla fall i målfållan och det gjorde att svenskarna åtminstone stod för trevlig underhållning i Sölden.
Tack!
(Patrik Thornéus, Sölden)

Svenska storslalomherrarna står inte speciellt högt i kurs. Okej, Markus Larsson gick ut som nummer 26 och gjorde ett hyfsat åk. Han får förmodligen chansen i andra. I övrigt väntar vi på startnummer 51 (Matts Olsson), 54 (André Myhrer), 58 (Niklas Rainer,  65 (Jens Byggmark) och 70 (Hans Olsson).
Tidigare har jag mest skrattat åt alla åkare med så höga startnummer, men efter Hans Olsson är det bara fem åkare kvar att starta…
En ny tid är här.
Nästa gång jag besöker en storslalomtävling med svenska inslag ska jag ta med mig matlåda till backen. Magen kurrar som aldrig förr och det dröjer ännu hur länge som helst innan man får gå in i pressrummet och hugga en korv.
Fan.
(Patrik Thornéus, Sölden)

Nu kan ni kan sluta hoppas. Enligt halvsäkra uppgifter till bloggen har playboyen Bode Miller äntligen hittat rätt i kärlekens komplicerade värld. Det förtjänar han – om ni frågar mig – verkligen. Hur många nätter har man inte sett honom ensam i en bar på en alptopp med en drink i handen?
Nu är Bode även en vinnare i det racet.
(Patrik Thornéus, Sölden)

I bland tänker man stora tankar – som varför jorden är rund, om det var hönan eller ägget som kom först, finns Gud…? Ja, ni förstår säkert. Nu har jag under helgen ägnat hela min vakna tid åt att hitta svar på vad som får en människa – ofta en man i 50-års åldern – att gå på en alpin tävling med ett signalhorn i ryggsäcken? Tidigare var det koskällor som gällde på vintersportarrangemang, men tiden har sin gång…
Hur som helst, det är jävligt irriterande i alla fall.
Man kan bli döv för mindre.
(Patrik Thornéus, Sölden)

Träffade Anjas rådgivare Martin Klette på arenan och när jag hälsade på honom böjde han sig fram och ett tag trodde jag faktiskt att han skulle slicka mig i örat. Som tur gjorde han inte det. Det visade sig att han hade drabbats av stämbandsinflamation och kunde knappt prata.
Han väste bara:
– Hej på dig.
(Patrik Thornéus, Sölden)

Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig det skulle gå, men finländarna har – helt obegripligt – lyckars överträffa förra säsongens överdragskläder i fulhet. I år glider Tanja Poutiainen och övriga lagmedlemmar runt i någon sorts militärmönstrad, grön kreation, som jag inte ens hade petat i med tång.
Vinterbloggen ger katastrofen en överkorsad dalskida.
Var har ni stoppat neonkläderna?
Snälla, allt är förlåtet, neon är snyggt – i visst ljus (läs: mörker).
(Patrik Thornéus, Sölden)

Maria PH åkte i mål som sexa och Anja Pärson som sjua, vilket är mer än godkänt. Gladast i Sölden – ja, kanske i hela Österrike – var nog Anja, som var ruskigt osäker på var hon stod inför tävlingen.
Nu vet hon.
Anja hängde med bra i två åk och tiden till segraren Kathrin Zettel förlorade hon på tre uppenbara missar – två i första och en i andra.
(Patrik Thornéus, Sölden)