Arkiv för March 2011

- Sida 1 av 1

Nu går det inte längre.

av Petra Thorén

Holmenkollen.

En vanlig människa har 206 ben i kroppen. Jag har runt 80. Resten har vittrat under de här fem-sex veckorna i rad jag har jobbat. Först med förberedelserna till alpin-VM, sedan över mästerskapet och så vidare hit till Oslo. Jag har varit bredvid Petra Thorén så länge att jag upplevt flera olika faser av hennes graviditet. Jag har glömt ett par vänners efternamn, men vet vilka dagar Daniel Richardsson rakade sig och vilka dagar det fick växa vildare.

Fy fan.

Jag ska summera längd-VM i tidningen imorn, så jag nöjer mig här med att ge svenska insatsen tre starka plus. Ida Ingemarsdotter är ny på min idollista (där sedan tidigare Ruben Östlund, Pia Sundhage, Sarah Sjöström, Johan Olsson, Peter Kadhammar och Frida Hyvönen står).

/Kristoffer Bergström, Oslo

Ferry jämför Northug och Zlatan

av Johan Flinck

SKIDSKYTTE.

Ferry:

– Northug betyder tio gånger mer för skidåkningen än vad Zlatan betyder för fotbollen.

Menar du på ett svenskt eller internationellt plan?

– Det är väl bara i Sverige vi tycker att Zlatan är världens bäste? I verkligheten är han väl kanske nummer sju?

Ferry prickar i varje fall rätt i löneligan. Såg att i den senaste undersökningen är Zlatan just sjua i världen på 80 miljoner om året. Ronaldo etta (106 milj) och Rooney tvåa (102 miljoner). Tufft i toppen.

***
I bilagan inför skid- och skidskytte-VM hade vi ett intressant knäck signerad vår reporter Erik Karlssn om den nya generationen som är på väg att ta över i skidskyttet.

Den artikeln träffade rätt redan andra tävlingsdagen.

På pallen i herrstafetten:

1. Arnd Peiffer, 22 år.

2. Martin Fourcad, 22 år.

3. Tarjei Bø, 22 år.

Björndalens storhetstid över?

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

Det rätta ordet.

av Petra Thorén

Holmenkollen.

Igår stod jag på norrmännens hotell i väntan på Petter Northug. Norges presskille Otto Ulseth kom fram till mig och körde lite gags. Trodde jag.
– Vad i helvete vad det du frågade om på presskonferensen? Hoppas du hörde att Eldar skällde ut dig. Det var du värd.
– Ja, visst var det roligt?
– Roligt? Ro-o-oligt? Jag ska säga som det är: svenska sportjournalister är en börda för nationen. Så fruktansvärt usla.

Han förklarade sedan att bara norrmän fick ställa frågor till Petter.

Minuter senare kom en buspojke med guldmedalj ner till oss. Tidigare spurtade han ner Sverige, nu tänkte han spruta ner oss. Han skakade champagneflaskan, korken trilskades, mer skak, mer slit – och så plaff. Petter hade inte en tanke på att hälla upp i glasen, inte när det stod reportrar nära.
Efter eruptionen flinade han. Svenskarnas frågor var roligast att svara på. Allt var trevligt i 2,38 – jag har exakta tiden på diktafonen – tills Kung Otto fångade in honom och försvann.

Och allt jag tänkte var att han hade rätt. ”Belastning” är rätt ord.
Förlåt, Sverige. Tänk så skimrande vårt land vore utan mitt skrå.

/Kristoffer Bergström, Oslo
noname-1.jpeg

Chock-Britta!

av Johan Flinck

Kommer nyss stelfrusen (men nej, det är inte så jävla kallt här ändå) med en tung fjärdeplats i släptåg in i presscentret här i Chanty-Mansijsk och ser att Sverige blev tvåa i damstafetten.

Tack vare Chock-Britta!

Jag minns hur Britta Johansson Norgren slog igenom i OS 2006. Det var på den tiden vi bara hade sprinten att glädja oss åt och vi hoppade jämfota av glädje när en svensk dam blev elva på 10 km klassiskt. Vi döpte henne snabbt till Chock-Britta.

Det var andra tider då.

Sedan dess har hon gift sig och bytt namn till Johansson, eller om hon lagt till det kanske.

Men jag tycker ändå att vi dammar av Chock-Britta!

För visst var det en chock att hon, som reserv, klev in och räddade ett svenskt VM-silver?

***

Fjärdeplatsen här?

Man har inte råd med en straffrunda (Acos) i en stafett. Det har möjligen bara Norge. Men framför allt inte med det här motståndet.

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

Jag ljög mig blå

av Jenny Modin

Satt i frukostmatsalen igår morse 07:40 då Jill eller Gerd ringer och presenterar sig från Rix FM. 

Jill söker Lasse Anrell och Lasse svarar inte i sin mobil. Hon behöver min hjälp då Lasse enligt Jill ska vara med i radio om 5 minuter. 

 

Bråttom. 

 

Springer till receptionen och ber receptionisten ringa Lasses rum. Samtidigt ringer jag Lasses mobil. 

 

Inget svar. 

 

De fem minutrarna tills Lasse ska vara i radio tickar. Samtidigt börjar jag bli orolig. Vad har hänt karln?

 

Tjejen i receptionen berättar att Lasse bor på rumsnummer 626. Sex trappor upp. Nyckeln kvar vid frukostbordet.
Springer upp.

Anfådd. Knackar på Lasses dörr. Fortfarande inget svar.

Bankar på Lasses dörr. Svar. Vem är det?

 
– Jenny. Du ska vara med i radio om fem minuter. 
 
Lasse: – Nej, det ska jag inte. 
 
Jag: – Ok. 
 
Hörde där och då att det kan handla om en existentiell livskris eller liknande. Men mest glad för att Lasse var där och mådde bra. 
 
Han ville inte vara med. Fair enough.

 

Lovade att ringa upp Jill. 

 

Fanns två lägen här. Berätta för Jill att Lasse inte vill vara med. Utan förklaring. Den hade jag inte då hans bestämda NEJ inte öppnade för följdfrågor. 

 

Alternativ två skydda Lasse och blåljuga. 
 
Jag valde alternativ två. Jag blåljög. 

 

Ringde upp Jill och sa att jag gjort allt jag kunnat. Ringt hans rum och knackat på hans dörr. 
 
Jill bad mig fortsätta jobba. Ja, sa jag. Och lovade att höra av mig OM jag fick tag i Lasse. 
 
Halvtimmen senare ringer Jill igen och säger att de har en ny lucka i programmet vigd för Lasse. Jill berättade också att det nu inte ens gick fram signaler till hans mobil. Han måste ha stängt av den. 

Och fortsätter: Han sa igår att han ville vara med om han inte var för trött. Han brukar alltid ställa upp. Han brukar vilja vara med. Det här är mycket konstigt.

 
Här kände jag instinktivt att jag ville vara snäll mot Jill också och sa; ring hans rum sexhundra… innan jag ångrar mig. 

Tänk om han svarar. 

Jill: Vad heter hotellet?

 

Jag: Ja… men alltså jag sitter här i en bil på väg till en presskonferens. Bättre om du fortsätter försöka på mobilen i alla fall. 
Vi säger så Jill och jag.
 
10:33 får jag SMS från Lasse: Kaninkokerska!

 

Jag svarar: Idag tar du kaninkokarpriset! Klar vinnare. Grattis!
 
Lasse: Jag !? En tokig brud som står och bankar på dörren mitt i natten!
 
Svar: Jag? Jagad hela morgonen. Har ljugit mig blå för din skull. Vinner man inga kaninkokarpriser på!
 
Fotnot: Enligt Lasse har han varit tydlig med att Rix FM gärna får ringa och prova och att han svarar OM han anser sig haft en bra natt och sovit. 

Nu hade inte Lasse det och jag ljög mig blå.  

Värmen problemet i Sibirien

av Johan Flinck

Hallå! Hallåååå! Hallååååååå!

Det är er utsände skidskyttereporter som bankar på vintersportbloggsporten.

Direkt från Chanty-Mansijsk, Sibirien, Ryssland.

I morgon börjar det ett VM här.

Med en mixstafett som Sverige är en av de största favoriterna till.

Det verkar alla ha glömt bort i Kollenruset.

Nåväl, efter 34 timmars resande nådde jag sent i kväll (jag är fyra timmar före er därhemma) äntligen detta ryska skidskyttemecka.

Skulle varit här för 14 timmar sen.

Efter sju timmars planerad väntetid i Moskvas inrikesterminal i går kväll lyfte planet mot Tjumen i går natt.

Sedan bröt det lilla helvetet löst när jag hade landat i Tjumen klockan 05.30 – på utsatt tid – för att ha 45 minuter på mig att byta till planet till Chanty-Mansijsk.

Den ryska byråkratikvarnen började mala alldeles för sakta när både jag och min väska skulle med på samma plan och jag fick inte åka med till Chanty.

”Den sista sovjetstaten”, mumlade jag.

Ingen i flygplatspersonalen kunde nån engelska men med hjälp av två ryska piloter (den ene luktade för övrigt duktigt med vodka) som pratade mycket stapplig engelska lyckades jag boka om till nästa plan – som skulle gå 14 timmar senare på kvällen.

– Allt är fixat. Den här biljetten visar du vid check in och i kväll så får du ditt boardingpass, sa de.

Åkte in till stan, tog in på hotell (”eh, I want to stay one day, no nights”), googlade var fan jag var egentligen (Sibiriens första stad, från 1500-talet, halv miljon invånare och White Christmas-kompositören Irving Berlins födelsestad) och sov och jobbade lite.

Med tanke på morgonens debacle tänkte jag att det var lika bra att vara ute på flygplatsen i god tid och var på plats två timmar före avgång.

Alldeles för tidigt lät en kvinna mig förstå.Det gick inte att checka in förrän en timme före avgång.

På utsatt tid öppnade check in-desken och jag ställde mig i den korta kön.

Väl framme var det blankt nej. Jag hade ingen biljett, ingen bokning, fanns inte i listorna. Kvinnan packade ihop sina grejer och stängde check in. Inte hennes problem ju.

En kollega till henne – som kunde säga två saker på engelska, ”wait” och ”ticket” – kom till någon form av undsättning. Han pratade i olika telefoner i tio minuter, tittade i mina papper, skakade på huvudet hela tiden och det började närma sig avgång.

Det slutade med att jag 15 minuer före avgång fick köpa en ny biljett (den tredje till Chanty-Mansijsk), springa igenom säkerhetskontrollen med min stora resväska (med ett antal kilos övervikt), få åka egen buss ut till planet, släpa upp resväskan på planet och slänga in den i ett hörn.

Sedan kunde det lilla propellerplanet (som inte ens var halvfullt för övrigt) lyfta.

Och landa i tid.

***

Det har varit mycket snack om kylan i skidskytte-VM. Och jag förstod det när taxichauffisen under den tio minuter korta färden från flygplatsen till hotellet tvunget skulle rulla ner rutan för att röka.

Men på plats på presshotellet visar det sig vara värmen som är problemet.

Det är nåt så inihelvete varmt på rummen nämligen.

Enligt kollegan Dag Langholm på VG, som kom i söndags, ska man låta fönstret stå öppet en natt.

– Sedan är det löst. Vi är nämligen de första som bor på rummen. Hotellet öppnade förra veckan, sa den ärrade veteranen.

Och hotellet känns så där klassiskt sovjet-överdmiensionerat på sina håll.

Det fanns nämligen plats till några till i restaurangen när jag käkade i kväll. Om man säger så.

IMG_0870.JPG

Det var en hel del skit om Ryssland det.

Men en sak får man ge ryssarna – bredbandet är gratis nästan överallt.

Det är väl typ det.

I morgon kör vi.

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

Åkarna som sjöng för Larry Poromaa

av Jenny Modin

Anna Haag enmansshow på presskonferensen i morse inför damernas stafett i morgon. 
Kalla och Ingemarsdotter kör teamsprint NU och var inte med. 
Fjärde kortet Maria Rydqvist har varit krasslig och är fortfarande osäker. 50/50 läge enligt landslagsledningen. 
 
Anna Haag tillsammans med damkapten Rickard Grip gjorde trots manfallet morgonens presskonferens till en av VM:s mest färgstarka. 

Reporter-Kristoffer hade vissa tvivel innan då det normalt är fyra åkare på de dagliga pressträffarna 08:30 på svenskhotellet. SMS till presschefs-Torbjörn 07:30-tiden: Bara Anna Haag på presskonferensen? Klarar hon att hålla låda själv?

SMS press-Torbjörn till Kristoffer: Det klarar hon. 

Bäst storyn om hur Anna Haag, Charlotte Kalla, Emil Jönsson, Ida Ingemarsdotter och Britta Norgren igårkväll piggade upp vallarna efter nya vallamissen med succésången och vinnarbidraget i SVT:s Vinterstudions låttävling: ”Jag vill bada naken i en fjord med Larry Poromaa och Anna Haag…”

TV-klipp på sajten med Anna Haag om framförandet. Låten finns på SVT play.

Genom bloggen Anna och Emil på Sportbladet.se vet vi sen tidigare att Anna är bra på att skriva. Nu vet vi också att just skriva av sig är bästa sättet för Anna Haag att gå vidare från en tävling. 

Haag: – Men jag har inga författardrömmar.

Men kanske journalistdrömmar, fyllde presschef Torbjörn Nordvall i.

– Joja, kanske. 

Assisterande pressagent kanske, fortsatte Nordvall. – Ni kommer ihåg på sprinten hur hon stod i målfållan och assisterade. 

annaH2.jpg
EmilHel.jpg
Anna Haag på internationella presskonferensen efter Emils VM-brons och Hellners VM-guld i sprinten.

Presschefs-Torbjörn med snett leende: – Ska nog känna mig hotad på min position.

  
Annar var det en laddad Anna Haag inför stafetten: – Vi är sugna på att få medalj men framförallt vara med och slåss om guldet.

 

Favoriter? – Norge Norge Norge. Finskorna visade också bra form på jaktstarten. Italienskorna ska inte räknas bort. Fyra till fem lag som är med och slåss. 

 

Det svenska laget har ett VM-brons från Liberec-VM 2009 att försvara. 

 

Stafetthistoria i VM-sammanhang på damsidan genom tiderna. 

 
 

62 – SILVER
54 – BRONS
58 – BRONS
66 – BRONS (Oslo-VM)
87 – BRONS
95 – BRONS
09 – BRONS Liebrec (Lina Andersson, Britta Norgren, Anna Haag, Charlotte Kalla)
Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB