Fakirer har spikmattor, emotjejer har rakblad och svenska reportrar har Kuusamo.

Ja, välkomna till en ny runda vintersportblogg, den här gången från nordöstra Finland. Och med nordöstra menar jag inte strax upp-och-till-höger på kartan från Helsingfors, utan sådär högt upp att jag under gårdagens timslånga promenad inte såg någon människa men frigående hundar. Sådär så att staten inte ids dra in skatt från de invånare som bor här.

Jag sitter nu i ett vackert pressrum, någonstans därute bedriver landslaget ultimate fighting mot vädret. Det är svårt att säga om det snöar här, kanske är det lager som föll förra veckan eller 1996 som fortfarande yr runt i vinden.

Med en gång kan vi fastslå att det inte existerar någon Kalla- och Hellnerfeber. DN är inte här, inte SVT, inte SvD, knappast de norrländska lokaltidningarna. TT hade nog tänkt åka hit, men måste ha hittat någon intressant hockeymatch att lägga krutet på istället. Nä, det är jag och Expressen-Tomas, två fiender som delar bil. Två lönnmördare som äter frukost ihop. Om jag slutar uppdatera bloggen beror det sannolikt på att jag har fått en diktafon stucken i ryggen.

Och som motvikt kan jag rapportera att jag hittills pratat med tre reportrar från Japan.

Så, vad ska vi se fram emot? Jo, så förbannat mycket.

Framförallt kör sprinten igång imorn. Roliga, tv-anpassade sprinten där vi har storheter som Lina Andersson, Emil Jönsson och förhoppningsvis Björn Lind. Ja, han ställer alltså upp, men hur jäkla stor han är vet jag inte. Så jag frågade igår och fick svaret:
– Nej, jag vet inte om jag är bra. Det ser man väl efter säsongen? Eller halvvägs? Alltså, jag hoppas att jag är bra, men vi får se.
Kom igen Björn, I lay my love on you.

Ja, självklart blir det ny Kallabalik på söndag när damerna kör tio kilometer klassiskt. Men redan nu kan jag flagga om vårt startuppslag på måndag: Johan Olsson inkletad i guldfärg ståendes seminaken på en fjällstopp.

Johan kommer nämligen att vinna söndagens femtonkilometerslopp med fem-sex sekunder och alla tv-tittare kommer klia sig i huvudet och krönikörerna kommer skriva att nu-nu-nu föddes ett nytt VM-medaljhopp i den finska ödemarken. Medan sanningen självklart är att Johan har en strålande försäsong bakom sig och i Gällivare gjorde en insats som är att likställa med Charlottes.

Äh, jag tar väl några steg ut i världskriget. Om jag försvinner så tillfaller alla mina egendomar – råttfällanspelet, innebandyklubban, den röda skjortan – den som först kommenterar inlägget.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo