Sportbladets Patrik Thornéus bevakade tävlingarna i Sölden. Han skrev i Vinterbloggen att han borde ha haft matlåda med sig eftersom magen kurrade. Här i Levi är magen glad. Om jag minns rätt hade de varm köttsoppa för två år sedan. Det enda att önska var väl lite klimp i soppan – annars var det fulländat. Kan inte låta bli att fortsätta jämförelsen mellan vinter och sommar – som numera är ett i alla fall i fotbollens värld.
Fryser fortfarande vid tanken på Gammlia och semifinalen i april. Under andra halvan var det så kallt att känseln i fingertopparna försvann – trots att jag hade handskar på mig. Och i periodpausen serverades…sallad.

Låter jag gnällig? Då måste jag bara tillägga att jag lämnade mitt förra jobb som sjukgymnast för att ge det här jobbet allt – och jag älskar mitt arbete. Har aldrig sett mig över axeln sedan jag fattade beslutet att byta spår.
Och här i Levi sitter jag just nu med en tallrik laxsoppa och en bit finskt rågbröd som tilltugg. Finland är rejält och hela arrangemanget fantastiskt. Vädret är underbart. Vintern är här. I alla fall i Levi. Gött.
(Joakim Nordlund, Levi)

Maria Pietilä-Holmner såg närmast chockerad ut när hon åkte in som tvåa efter Hosp. Hon är nu trea efter Lindsey Vonn, USA.
– Oh, jag känner lättnad. Och glädje såklart. Tessan rapporterade och sa att ”det var hur bra som helst i backen” och att man kunde tjäna tid på flacken, säger hon.
Inför andra åket är det bara en sak som gäller:

– Nu ska jag skita i att jag gjort ett åk och bara göra ett nytt åk igen, utan att fundera mer över det.
Det gick ett sus i publiken när Anja gick in på första plats vid mellantiden. Sedan tappade Anja allt i branten och rasade rejält i resultatlistan. Ändå hade hon ingen riktig miss, i alla fall inget som gick att upptäcka när man stod där utan tv-repriser. I mål sa hon att hon inte var besviken men ansiktet sa något helt annat.
(Joakim Nordlund, Levi)

När jag var här för två år sedan hörde jag det brutalaste uttalet av ett svenskt namn. Therese Borssén. Vet inte om det går att återge men det var nått i stil med ”Deäresse Pårrssän”.
På gårdagens presskonferens stod jag och snackade med Deäresse Pårrssän.
– Jag får heta lite olika så jag är rätt van, sa hon.
Hon var lite besviken på fjolårssäsongen.
– En pallplats i fjol var väl inte vad jag hoppats på.
Målet för i år?
– Lite fler pallplatser och att bli mer jämn i toppen.
Chansen till pallplats i Levi?
– Jag tror det blir väldigt hårt. Det säger att backen är väldigt isig och det här är den tuffaste och brantaste backen vi tjejer åker slalom i. Men det tror jag kommer att passa mig fint.

Nu är det start i första åket om några minuter. Svenskorna har följande startnummet:
7) Therese Borssén, 13) Anja Pärson, 14) Maria Pietilä-Holmner, 19) Frida Hansdotter, 38) Veronica Smed.
(Joakim Nordlund, Levi)

I onsdags kväll satt jag på Gammlia i Umeå och såg Marta sänka Arsenal i den andra kvartsfinalen i UEFA Womens Cup. Då hade jag rustat mig med ullfrottékalsonger och fodrade skidbyxor. Alltså samma mundering som när jag såg Umeå möta Lyon i början av april. Men med den skillanden att nu hade jag Fjällrävens tjockaste dunjacka på mig (heter Expedition så då fattar ni).
Och jag som alltid förknippat fotboll med sommar…
Men nu är det andra tider – bollen ska rulla året runt (och vi sportjournalister med den).
Några dagar senare står jag här i Levi – och har precis samma mundering på mig.
Lite komiskt är det allt.
(Joakim Nordlund, Levi)