PYEONGCHANG. Svårt att matcha Krokodilen (ja han kallas så, Kristoffer Bergström — vår man på längd-VM) i bloggtempo.
Men så har man ju också lite medaljer och inte 38:e platser att skriva hem om…

Nåväl.

Visst har väl de svenska åkarna känt sig hotade men inte trodde jag att Pichler skulle kalla in den svenska armén till VM:

På väg till dagens tävlingar stötte jag ihop med fem svenska officerare på mitt hotell. Det visade sig att de var stationerade på gränsen till Nordkorea, tre timmar nordvästerut, och var sugna på att titta på lite skidskytte.
Och det var inte lite med streck, stjärnor… ja, till och med guld, på de där axelklaffarna.
— Tillsammans med Schweiz utgör vi Neutrala nationers övervakningskommission på sydsidan, berättade han med mest guld på axlarna — generalmajor Christer Lidström.
Finns det en på nordsidan också?
— Inte längre. De slängdes ut 1994.
Sverige har tydligen övervakat gränsen sedan 1953.
— Vår äldsta mission, sa Lidström, som är chef över de andra fyra.
De är inte fler än fem svenskar i kommissionen numera.
Lidström är som chef stationerad i två år och de andra får vara där i ett.
Jag missade bussen till arenan med ett par sekunder för att jag hade stannat till och snackat med de fem officerarna och gentlemännen.
— Men åk med oss, vi ska ju också dit, sa någon av dem, kanske överste Bengt Carlsson.
— Så får du åka ”flaggat”, sa någon av de andra, kanske örlogskapten Thorsten Hagelberg.
Och fram rullade den svarta bilen med en svensk flagga vid huven som ni ser här ovan.
Så där satt jag, gammal pjäsgruppchef i lumpen på A3 i Hässleholm, i framsätet med en generalmajor och en överste i baksätet.
Det var bra, trevliga grabbar ska sägas.
På VM-arenan mer än fördubblade de den svenska supporterskaran och alla fyra silversvenskar hade noterat officerarnas närvaro.
Också Pichler:
— Nu har jag fått mina livvakter, skojade han.

/Flinck