Liberec, Tjeckien

Dags att lära sig ett nytt ord: ruggad.

Om man sandpapprar under skidorna och sen kör på på puder får man en särskild yta. Den går inte särskilt fort, men fästet är finfint och det fryser sällan fast något under skidorna.

Att jag skriver detta beror inte på att jag vill lära er något nytt. Det beror på att jag vill lära svenska landslaget.

Nej, självklart kan jag ingenting om valla. Och jag vet att valet är som svårast när det snöar och pendlar mellan minus och plus ett. Men när vi har fyra åkare, två guldkandidater, säger bondvettet att inte alla får valla bort sig så grovt. Alla körde på fästvalla, alla märkte efter två kilometer att det skulle bli en trist dag. Och på pallen stod Veerpalu, Bauer, Heikkinen och höll triumfatoriskt upp sina ruggskidor.

 – Vi har inte sådan här snö i Sverige, därför är vi inte vana vid ruggat, sa Johan Olsson som naturligtvis var besviken på sin åttondeplats.

Och där ligger självklart förklaringen. Svenskarna tävlar bara i Sverige och kunde inte veta att Tjeckien har tjeckiskt klimat.

Äh, jag är nog överdrivet raljerande. Det känns bara bittert.

***
Och så dagens scam:

När åkarna skär mållinjen tror ni kanske att bekymren är över och jaccuzzin väntar. Men nej, då återstår journalistlabyrinten. Hundra meters kringelikrokar där läskiga händer hänger från sidorna för att fånga de aktivas röster i sina apparater.

Åkarna måste inte bara svara på frågor – de måste luta sina skidor mot axeln på ett casual sätt. För de gör ju inte reklam, de bär bara bort sin utrustning.

Men det där är en bluff. Anders Södergren var tydligast: först klagade han i tio minuter på dåligt fäste och is under skidorna. Sedan sneglade han mot det gulglänsande paret i handen och sa ”ja, det var ju inte dom här jag åkte på, direkt”.

Alltså, när ni ser skidspetsar i åkarintervjuer så är det inte de snabbaste, utan de snyggaste skidorna. De skulle tillverkas i korv om det såg bättre ut.

/Kristoffer Bergström, Liberec