PYEONGCHANG. Bloggen uppdateras dåligt från Ostasien just nu. Jag trodde att jag hade ett färskt inlägg inne men det måste ha försvunnit i cyperrymden.
Så: för er som väntat:
Säga vad man vill om ryssarna. Och det gör ju folk också, inte minst här.
Men det var smått befriande att se storstjärnan Maksim Tjudov på presskonferensen efter en mycket sen medaljutdelning i jaktstart i går.
Medan hans kamrater och ledare i det ryska landslaget smitit undan varje fråga om dopningsskandalen satte sig den vältalige Tjudov på podiet och inledde med:
— Sluta snacka skit bakom våra ryggar. Kom direkt till oss med det ni vill säga. Jag sitter här nu för att svara på era frågor.
Han ville visserligen inte kommentera just sina tre dopade kolleger alltför mycket men allt annat kring de senaste dagarnas händelser svarade han så gott han kunde på och tolken vid hans sida hade ett tufft jobb.
Efter den officiella delen grillade vi honom rätt hårt om hoten mot Sverige, vad han tyckte om Pichler osv. Och Tjudov svarade, länge och väl igen.
/Flinck

Liberec, Tjeckien.
För att överleva ett VM som reporter krävs två egenskaper:
1. Att du är sjukligt påläst på svenskarna.
2. Att du närmar dig dem som en stridsvagn, men sedan mjuknar och kopplar på en kamratlig ton. Ni är ju, typ, vänner.

Så gick tankarna när jag hastade runt den mörka hockeyarenan på jakt efter presskontoret. Mina lovikavantar hade lämnat walk over, mössan var kvar på hotellrummet, världen var en ond plats. Jag frös och smågrät när jag vek runt ett hörn – men där stod min räddare.

Funktionären var klädd i blå dunjacka. Hon såg varm ut, hjälpsam. Jag frågade självsäkert:
– Do you know the way to the accreditation office?
– Eh…, tvekade tjeckiskan.
Jag tog sats igen.
– Do you know where I can find…
– Ja, in och sedan till höger. Sedan går du bara vidare, sa vårt medaljhopp Anna Haag.

Jag tittade på henne. Kände plötsligt igen precis allt. Jag tänkte fråga hur formen var, höra om de hade några nya innovationer som ska ge VM-guld, skvallra om hennes pojkvän Emil Jönsson och kanske piska upp ett ordbråk mot finskorna. Istället tittade jag ner i backen och gick förbi.

– Thank… äh, tack, sa jag.
– Höger, sa Anna.

/Kristoffer Bergström, Liberec

Liberec, Tjeckien.

SJ höll på att sinka Hanna Brodins VM-äventyr igår. Tåget fastnade vid någon knutpunkt och hon hade missat sin flajt om inte Gunde Svan hade dundrat dit med bilen och racerkört till Arlanda.

De hann båda med och kom till VM-staden på eftermiddagen. Nu är alla utom våra sprinters här.

På dagens träning testade några killar att köra fart, de andra kände mest på banan. Enligt förbundskapten Magnus Ingesson ser den flack, ja nästan tam, ut när man lojar runt i spåren. Men så fort tempot går upp märker man det svettiga: det finns knappt några vilopartier, hela tiden måste man maxa.
Så vänta er inga klassiska ryckbilder under de här två veckorna, snarare kommer de längre loppen vinnas av starka, sega åkare som orkar stå emot lårsmärtor och tung andning. Hörde jag nån säga ”Anders Södergren”?

***
Stan då? Jo, Liberec är VM-rustat och snöflingor stora som björklöv svävar i luften. I centrum skyltar sportaffärerna med skidpaket, restaurangerna med skidmenyer och sexaffärerna med sex. De hundratusen invånarna hälsar på dig på låtsasengelska.

***
Ni undrar säkert hur vi på tidningen har råd att skicka reportrar till alla mästerskap. Johan Flinck dammsuger ju Ostasien på skidskyttevinklar, superbloggar-Thornéus gräver fram guldkorn hos skitalpinisterna och här sitter jag med fjorton hotellnätter betalda – ändå biter lågkonjunkturen oss i hälsenorna och tvingar fram sparkrav.

Ekvationen ser svår ut, men lösningen är enkel:
Vi bluffar oss till förmåner.

Ett exempel:
När jag skulle ta mig de elva milen från Prag till Liberec i morse smög jag riktigt nära en gul buss. ”Are you here with the students?” frågade en kvinna och fipplade med en plastmapp. Jag tittade oförstående, svenskt, på henne och blev invinkad.
Tydligen kör företaget Student Agencys gratistripper mellan städerna för de som pluggar här. Det var killar i tuffa hoodies, tjejer med tuffa troskanter, tv-apparater med tuffa tv-serier från USA.
Åttio minuter, inte en koruna att belasta företaget med.

/Kristoffer Bergström, Liberec

(Student Agencys buss. Till vänster spelar en kille mobilspel (golf), till höger om honom berättar ett tonårshångligt par vitsar och därovanför skakar Chandler en juiceflaska.)

Liberec, Tjeckien
Okej, vi börjar den tjeckiska vinterbloggen med en tankelek:

Vi låtsas att du drar till Italien för att möta världens segaste, starkaste och mest tekniska längdåkare. Det är tungrott väder, alla har slipat formen in till perfektion, alla sover på minuten åtta timmar per natt och ingen har smakat bearnaise på tjugohundratalet.

Där står du med skidorna vallade för klassisk åkning. Trots att det inte är din grej, trots att ingen i din ålder är riktigt bra i disciplinen. Men så ger du dig av.

Och så stämmer allt.

Tagen känns lätta, den där överkroppen som förr inte riktigt hängde med i stakningen flyter plötsligt som en kolvmotor. Du vet redan efter tre kilometer att det här blir fantastiskt. Världen är vacker, snön är vacker, fan, de där fleece-italienarna bredvid banan är vackra. I mål är du inte bara bäst i Sverige, du är nia i hela världen utan att någon hade väntat sig det.

Okej, är du färdigfantiserad så långt?

Då till knäckfrågan: vad gör du nu? VM blåser om fyra dagar igång med samma sträcka och en liknande bana. Ditt personliga rekord skrämmer motståndarna, svenska föräldrar lånar barnens tummar för att hålla allt de har på dig.

Skulle du hoppa av?

Nej, precis. Men så är du inte Charlotte Kalla heller. Ska vi förstå något av hennes nej tack, så är det att hon inte har åkt till Tjeckien för att räkna topptio-placeringar. Hon vet att hon hade stakat sig in bland de femton främsta, kanske bland de fem. Ändå ställer hon in för att öka medaljchanserna i de andra loppen. För att få bara en liten gnutta extra kraft.
I VM-pursuiten (en kombinationsgren som jag inte förstår vilka två grenar som ingår i, kanske en mix av klassisk åkning och trivial pursuit) är hon en självklar medaljkandidat, på tremilen guldfavorit och fjärdeplatsen i sprint förra veckan tyder på att hon kan nå pallen där också.

Så låt oss jubla över Charlottes val, det visar inte att hon är trött och vill ha vila.
Det visar att hon är en vinnare.

/Kristoffer Bergström, Liberec

PYEONGCHANG. I Sverige har vi Ferry. I Norge har de Lars Berger.
Norrmannen tog silver på sprinten i lördags men har också tagit guld i längd-VM, både i stafett och individuellt.
Det här klippet är från Sapporo-VM när det norska laget just fått sina guldmedaljer i stafett. Som det står bredvid klippet: Lars learning wide-angel camera the hard way.
/Flinck

PYEONGCHANG. Stor dramatik här på VM det senaste dygnet.
Fotograf-Fredrik på Scanpix blev bestulen på sin ena kamera för cirka 60 000:- mitt under en tävling. Inne på ackrediterat område precis vid spåret!
Han lade ifrån sig den vid sin plats, gick bort några meter för att plåta lite åkare i den långa utförslöpan och när han kom tillbaka var den borta.
Men Fredrik är slug och kom på att nästan allting fångas upp av tv-kameror här.
Nu har han fått en dvd av tv-producenterna med den kamera som punktmarkerade området där han satt och nyss kollade han igenom den.
Lite CSI sådär.
— Jag vet vem det är nu — en asiat med grön hatt och stor ryggsäck. Nu ska jag ta den jäveln, säger Fredrik och håller just när detta skrivs på att söka igenom presscentret på jakt efter tjuven.
/Flinck

PYEONGCHANG. Teknikstrul i Stockholm och guldrace här i Sydkorea satte bloggen i kläm.
Men nu är den tillbaka.
Vill börja med att passa på och tipsa om ofta läsvärde kollega Esks krönika i DN om Ulfbåge/Grenemark.
Den här träffar mitt i prick:

Nu klarar jag mig inte utan Grenemark. Sändningarna måste ha hans mumlande, som om han ligger på fjället och viskar till en jägarkompis när en ripa ska knäppas. Och så plötsligt kommer det. ”Kant in, klockan elva.”

Hela krönikan hitta ni här.

I dag var det alltså tävlingsfritt och i stället  blev det pressträff med hela det svenska laget. Efter en timme fick jag min stund med Ferry. Vi snackade om ditten och datten (2/3-delar var inte ens aktuellt att skriva) och när vi sa tack och hej kollade jag på diktafonen: 42 minuter.
Därför får ni stå ut med att mannen bakom Pillesnas i vas är en ständig favorit i denna blogg.
För övrigt är varken Ferry eller Bergman i form och väljer att stå över morgondagens distanslopp för att kunna göra sig i varje fall lite rättvisa i mixstafetten.
Ferry erkände i dag att när det regnade dagen före premiären satt han och hoppades att hela VM skulle ställas in.
— Jag hoppades att det skulle flyttas fram en månad så jag hade hunnit ifatt och i form.
Och om publikfiaskot här på VM (400-500 åskådare på tävlingarna) säger han:
— VM är en icke-händelse här i Sydkorea.
/Flinck

VAL D’ISÉRE. Vi svenskar som är på alpina VM har för länge sedan gett upp hoppet och inför dagens tävling var tanken att bara städa av första åket. Men, det händer mirakel även i Frankrike. Johan Brolenius fick till ett kanonåk och är tvåa inför andra. Om det är någon man unnar en framgång så är det Brolle. Han är en sång- och dansman och landslagets stora glädjespridare.
Att sedan Jens Byggmark får åka ett andra åk är smått sensationellt. Han ligger åtta – trots att han gjorde ett säkerhetsåk.
Ja, kors i taket!
(Patrik Thornéus, Val d’Isère)

PYEONGCHANG. Jäkligt blåsigt i dag här på arenan.
Det blir förrädiskt på skjutvallen.
Men ännu mer förrädiskt hade det varit om de släppt loss storstjärnan Andrea Henkel, Tyskland.
Nu får nämligen inte Henkel, regerande världsmästare och sexa på sprinten (precis bakom femman Jonsson alltså), starta sedan hon skjutit skarpt på träning inomhus!
Under morgonens torrträning i uppvärmningsrummet på arenan hade Henkel ammunition kvar i geväret och avlossade skarpa skott rakt genom en vägg.
Ingen skadades dock.
Vilken tavla av den rutinerade Henkel.
/Flinck

PYEONGCHANG. Det här skulle egentligen varit ett nyhetsknäck på webben men då webbredkationen står obemannad hemma i Stockholm några timmar nu så slänger jag ut det här så länge.
Bloggen avslöjar:
Carl-Johan Bergman är isolerad.

Bergman gjorde ju en riktig svag VM-premiär och slutade 80:e i går.
— Kroppen svarade inte som den skulle. Det är nåt som inte stämmer, sa han och fruktade att han var på väg att bli sjuk.
Men han fick ändå bo kvar i samma rum som sina tre landslagskamrater.
Tills i morse koreansk tid.
För nu har Bergman har isolerats för att inte smitta de andra.
Han rapporterar själv från sitt hotellrum:
— Det känns som om jag har något i kroppen. Det yttrar sig dock inte i någon yttre åkomma, men det känns som kroppen och immunförsvaret jobbar med något.
— Jag isolerades nu på morgonen. När jag bestämde för att inte träna så tog vi ett steg ytterligare, säger Bergman.
Han hade ändå inte fått starta i dagens sprint på grund av det svaga sprintloppet.
— Vi bestämmer i kväll om jag ska fortsätta vara isolerad.
Sedan tidigare är Sofia Domeij isolerad med feber.
/Flinck