Liberec, Tjeckien

Och så slutade vi VM med tre fyrverkeripjäser. Det stod siffrorna 28, 30 och 31 på dem och de flög till skyn drygt två minuter efter de lite hetare norska raketerna.

Äh, vad är väl fem mil? Vad är ett sketet världsmästerskap? Och vad är det med den där Northug? Ja, han är åttisexa, sexig, verbalt kaxig och trippel världsmästare – men han är ju inte samma kämpe som Mathias Fredriksson.

***
Jag ska aldrig mer i hela mitt liv skriva ett blogginlägg, därför tänkte jag avsluta där jag borde ha börjat: med sex tjeckiska ord som Liberecresenärer borde haft med sig:

Zastupy lidi Europe
Vill du stå längs med spåret kostar det 250 tjeckiska, uppe på läktaren det tredubbla. Det betalar inte en Liberecbo som bara har en Lukas att heja på. Följden blev att arrangörerna stod med buntar av osålda biljetter – som de till sist gav bort. Därför var det glest under skiathlonerna men 37 000 på plats på herrstafetten.

Stava se infantilae
I sex dagar låg den framför oss som ett barndomsminne. Högar av vit snö som krullade ihop sig till bollar av sig självt. Bollar som kom med lasersikten. Dag sju brakade skiten loss och ingen reporter var längre äldre än elva, ingen kom in i fållan utan att möta en snöprojektil.

Zivotni styl Carl-Jan Granqvist
Traktamente är ett lustigt fenomen. Det är pengar – jag tror att de är skattefria – som man får om man jobbar utomlands, för att ersätta restaurangmaten. I öststatbilliga Tjeckien ligger det på 670 kronor per dag, mot exempelvis Tysklands 581. Förklaringen är att ambassadören i landet sätter standarden. Så jag och resten av skidkåren tackar den svenska livsnjutarkille som lyckas bränna 1675 tjeckiska per dygn i ett land där bröd kostar tre kronor. Ditt frosseri märks på våra konton.

Semmelknödel
Kokt, skivad, vattnig bulle som serveras med grädde på fettisdagen.

Neredomy si Ibrahimovic
En kväll lämnade vi texterna tidigt och skulle se Inter-United. TV:n hade inget ljud och hängde lite avskiljt, men vi såg ett uppspel, en målchans – sedan bara en bartender. Jag har sett folk spruta eld förut. Jag har sett någon som jonglerar med juice och kastar körsbär. Men aldrig någon som gör det blasé, som räknar timpenning medan han spottar alkohol mot en glödande servett. Alla avskydde showen, allra mest han själv. Hur matchen gick? Tja, 2-1 kanske? 1-1?

Zapomenout slunce
Jag minns gul. Jag minns rund. Jag tror jag minns värme. Resten av mina minnen av solen är hämtade från amerikansk film och fysikböcker.

***
Efter åtta månader på tidningen var jag stum av responslöshet. Jag visste inte vad någon tyckte, vad jag borde förändra. Ett massmejl gick ut om PU-samtal, så i lunchrummet myrstegade jag fram till chefs-Poromaa och darrfrågade ”gäller det även mig?”.

Odjuret inom honom svarade kort ”Ja, vill du ha ditt omdöme nu?”. Jag nickade och var redan på väg ur rummet, mot hans skrivbord, när han brölropade över matgästerna ”två plus”.

Om det är metoden för att bli chef så broderar jag ut min bedömning av de svenska åkarna på samma sätt.
Anna, Lina, Charlotte, Emil, Anders och ni andra. Tack för allt. Ni var två plus.

/Kristoffer Bergström, i tanken redan långt ifrånLiberec