Kuusamo, Finland:
Inatt drömde jag att finländare äter barn.
Inte av grymhet utan av gammal vana, ett par parvlar om dan.

Kanske berodde fantasin på vad som väntar om en timme. Tio kilometer klassiskt är en finsk paradsträcka, de kommer käka upp oss. I fjol vann Aino-Kaisa Saarinen före Virpi Kuitunen, inget vi såg igår tyder på nån skillnad nu.
För superfinskorna vilade sig igenom sprinten. Saarinen kvalade snabbast av alla, struntade i kvarten men gled turligt vidare som lucky loser-fyra. Till sist var hon bara ett målfoto från pallen. Kuitunen la sig platt i sin kvartsfinal och la mer energi på att skoja sig igenom intervjuer än att åka skidor.

Norge har smärre problem (som jag förstått det är Björgen förkyld och avstår medan Steira inte hittar tekniken) och Sverige saknar en realistisk pallkandidat. Ja, Kalla kan rentav gå topp-tio och Britta Norgren (som gift sig till namnet Johansson) kanske följer henne, men ingen av dem rår på de finska barnätarna eller polskan Justyna Kowalczyk.

Eller så tolkar jag allt fel. Svenskorna kanske är överessade medan drömmen handlar om vad finländarna äter på riktigt: små, lillfingerstora, halvt halshuggna fiskar.
Ja, här i pressrummet och på hotellet serveras ostmacka och äckelfiskar. Ögonen är kvar och dinglar från ett huvud som länkas ihop med kroppen av en skinnslamsa vid nacken.

Finländarna äter dem som vingummin.

(”Mat”)

/Kristoffer Bergström, Kuusamo