ÖSTERSUND. Seg start denna veckan på vintersportbloggen. Men jag har helt enkelt fått prioritera annat.

Men nu rullar vi. Och det handlar förstås om skidskytte – Sveriges hetaste vintersport.
Bor på samma hotell här i Östersund som det norska laget. Och norrmännen kan som sagt bjuda på sig själva. Halvard Hanevold fyllde 40 i torsdags och firandet började med att torsdagssegraren Emil Hegle Svendsen tryckte upp en gräddtårta i ansiktet på honom direkt efter målgången.

På hotelet väntade nästa överraskning. Herrlaget samlades i restaurangen och in kom hela damlaget som Playboy-bunnies och sjöng ”Halvard, Halvard” till tonerna av Abbas ”Honey, honey”.

Jag började givetvis knäppa några bilder direkt med iPhonen men då viskade VG:s man att man inte fick ta några bilder på just uppträdet. Därför hittar ni inga bilder här, kära bloggläsare.

***

Det var pressträff i går med svenska laget och presschef Emsjö inledde, på sant presschefsmanér, med att säga att vi hade begränsat med tid för åkarna skulle vidare på träning.

Då bröt Carl Johan Bergman in:

– Nej då, vi har gott om tid. Inga problem.

***
Sedan tog Björn Ferry över showen.

Efter premiären i torsdags klagade Ferry över sekonderingen i spåret.

– Wolfgang står i början på slutvarvet och skriker att man är trea. Sedan hör man inget förrän man sträcker foten över mållinjen, kollar upp på resultattavlan och ser att ”jaha, en sjätteplats”.

Men enligt förbundskapten Eklund finns det folk ute i spåret som ska hjälpa till men problemet är att de inte hör vad Pichler skriker i walktalkien.

– Det har varit en kamp ända sedan vi började att få Wolfgang att prata tydligt, berättade Ferry på presskonferensen.

– Det kan ha varit bestämt att man ska prata engelska på walktalkien och så hettar det till och då kommer det nån form av svensk-bayersk-esperanto. Och de som inte är med i laget jämt förstår det inte. Det är väl bara 10-15 personer som behärskar det språket i världen. Man borde söka EU-bidrag för bevarandet av detta minoritetsspråk.

***

Mer från PK:n.

Fredrik Lindström, ”junioren” och nykomligen i gänget, hade en tung dag. Till att börja med hade han fått på sig fel tröja. Alla de andra sex i laget var klädda i exakt samma kläder. Och så Lindström då.

Sedan fick Lindström frågan om loppet dagen innan.

– Jag är nöjd. Jag hoppades på tre bom och det blev det.

Ingen sa nåt men alla tänkte det förstås: ”Hoppades på tre bom”?! Ska man inte hoppas på noll bom?

Jag frågade Lindström efteråt.

– Jag menade förstås max tre bom, sa han förläget.

Sedan avslutade han dagen med träning och på skjutvallen visade det sig att han saknade ett par reklamlappar på bössan. Men det trollade Pichler snabbt fram.

Nu tar vi nya tag i dag. Sprint om en liten stund, damerna först och sedan herrarna.

/Flinck