Åre, Sverige

Banan är svår. Svenskorna är för fega, de behövde chansa mer.
Så mycket förstår jag efter att ha sett PH glida in 1,44 och Anja 2,30 efter Worley. Nu skiner den franska 20-åringen som den glansigaste av uranisotoper.

 

Gladaste beskedet är Sara Hector. Hon är 92:a, debutant och igår när hon presenterade sig på en presskonferens hade hon tonläge som på en skolredovisning om franska revolutionen. Nu körde hon in som 27:a och är därför yngst av alla som får åka andra åket.

Jag vill inte tänka på det mer än så. Det här blir ju en fjärde- och elfteplats, typ, vilket förstås är bra men inte lysande. Och jag som gillar lysande.

***

Jag har varit på två tävlingar i år, här och i Sölden, och slås av hur mycket trevligare musik den svenska back-DJ:n spelar. En Duffydänga till Riesch, Red Hot Chilli Peppers till Maze och Robbie Williams till Barioz.
I Österrike låter det smutsigare. Europop med robotröster och reklamtrummor. Musik som föder smärta. Eller om du är en solariesolad 46-årig man med guldörhänge och hästsvans: musik som du brukar ha sex till.

… och en eloge eller örfil till den svenska DJ:n som drar igång Viva la Vida under Anjas åk. Var det en medveten pik till tjejen som inte vunnit en teknikgren sedan nollsex? Galgironi? Ett skämt att spela en föredetting-låt till någon som halkat efter sin egen skugga i storslalom?

(Anja kollar uppåt backen och tänker. Kanske på tiden då hon var storslalomfavorit. Kanske på stunderna då hon brukade slå tärningarna och se skräcken i sina fienders ögon).

 

/Kristoffer Bergström