SPORTJOURNALISTIK
Det finns ett glapp mellan er läsare och oss reportrar. Alla har vi förkunskaper och stålmannen-perception för att fånga kringfakta, alla har vi tangentbord för att förmedla allt.

Så varför är det så att om vi skickade sextio soffexperter till Kallas guldlopp så hade de ändå fått fram färre nyheter än Petra och Flinck? Vari ligger mina kollegors storhet?

Jag har undersökt saken och nu hittat svaret. Lösningen finns på Google. Det som skiljer de välskrivande fansen från reportrarna är hur man googlar.

Ett exempel: det är dag två och man ska efter guldet göra ett Kallaknäck. Ögon ska öppnas hemma i stugorna. Novisen går då rakt fram till Charlotte och ställer hoppfulla frågor, medan Petra redan gjort läxan via sökmotorerna:
Schwwwwing, så är bävervinkeln hemma.

Samma sak med Flinck. Om han vill vidga sitt Ferrykunnande knappar han bara in ”Björn Ferry” i fältet och trycker enter:

Ja, där har man en journalistisk drömbrunn att ösa ur. Till nästa dag kan man köra ”Ferry och fruntimmerna”, ”Ferry och fogsvansarna” och kanske-kanske ”Ferry och Linköping”.

/Kristoffer Bergström, Whistler

 

Med så långt? Okej, för att examinera er från den här lektionen: om vi nu ska skriva om mig, hur får ni då maximal info? Hur har ni en text närapå klar redan innan första frågan är ställd?
Duktigt. Allt handlar om powergoogling.