SKIDSKYTTE. Helena Jonssons och de andra damernas OS är över.

Jonsson fick själv sätta betyg på sitt OS och var ärlig både mot sig själv och andra:

– Underkänt, absolut.

Hon skyller inte på någonting.

Hade hon fått göra om OS menar hon att hon gjort exakt samma förberedelser.

Ärligt, frankt, rättframt… vad ni vill.

Chefen (en av dem alla) bad mig förklara varför det inte blev några medaljer för Helena (framför allt) men också för Aco.

Okje då, en snabbanalys:

* De andra var bättre.

Där har vi en enkel basförklaring: konkurrenterna har helt enkelt varit bättre, snabbare och säkrare än i världscupen. Och i skidskytte kan man inte påverka motståndet, så länge man inte skjuter ner dem ute i spåret vill säga.

* Svenskorna var inte bättre.

Både Aco och Jonsson menar att de känt sig i bra form hela OS. Men det innebär inte att de, till skillnad från många av konkurrenterna, varit i bättre form än i världscupen generellt. Aco har visserligen varit snabbast i spåret i ett par OS-lopp, men det är hon nästan alltid i världscupen också.

* Tappade skyttet

Jonsson inledde med noll bom i sprinten men var ändå inte bättre än tolva. I jaktstarten missade hon allra första skottet och då, just där och då, förvandlades omvärldens förhoppningar till förväntningar och krav hos henne.

Det klarade inte Jonsson av.

Hon tappade självförtroendet i skyttet helt till distansen och hennes första skyttekris på ett par år förvandlades snabbt till hennes första riktiga motgång i karriären. Den klarade hon inte av att vända på ett par dagar.

* OS-debutant

Jonsson (och alla andra tjejerna utom Aco, som gjorde sitt tredje) gjorde sitt första OS här och sa efteråt: ”Det här var en nyttig läxa. Jag har lärt mig att OS är ingen lek.”  

Jag håller med förbundskapten Eklund: ”Sitt första OS är något man bara måste ta sig igenom.”

Eller som Andrea Henkel sa till mig: ”Jag är glad att jag tog mitt guld i min allra första OS-tävling (2002), innan jag förstod hur stort ett OS är.”

* Vallamissen i premiären

Aco säger nu i efterhand att hon kände sig oslagbar innan, och till och med under, premiären i sprint. Men varken hon eller Helena hade toppskidor (det var väl inget fel på själva vallan utan snarare på valet av skidor) och hamnade långt efter samtidigt som sprinten är den mest öppna av distanserna då det bara är två skjutningar (vem som helst kan ha en bra dag på vallen och sätta tio skott) och alla dessutom är pigga då det är första distansen.  

Det var just i sprinten Aco hade behövt vara snabbast, precis som hon var i masstarten. Det spred sig en osäkerhet redan där hos damerna.

 

Det där var min snabbanalys av det svenska damfiaskot. Ett försök till förklaringar, inte bortförklaringar eller ursäkter alltså.

***

Nu till något roligare:

Nisse på Bildbyrån, världens roligaste fotograf, bloggar kul från herrarnas storslalom i dag:

Lite kul med storslalomen. 104 åkare fanns på startlistan. Allt från österrikiska förhandsfavoriter och norska fartvidunder till en mexiare född 1959 och en senegales. Blåbären förgyller.
Här närmast nedan är han senor Von Hohenlohe från Mexiko. Född 1959.

***

Längddamerna får svårt att få ihop ett bra lag i stafetten på torsdag efter ”epidemin”.

Skidskyttets förbundskapten Staffan Eklund är osäker på om han får ihop något lag över huvud taget till herrstafetten på fredag.

Men det handlar inte om virus där.

– Nej, alla fem grabbarna packade in sig i en bil i dag och drog till Vancouver. Vi får väl se om de ens kommer tillbaka hit igen. Du vet ju hur Ferry är…

/Flinck, Whistler