FOLKVETT. Häromdagen lärde Per Bjurman mig lite om hur man beter sig ute i den stora vida världen.
Jag har nämligen i hela mitt liv undvikit vissa saker. Inte av snålhet, utan av ren jävla princip.
* Jag bjuder inte tjejer på drinkar.
* Jag skänker inte bort pengar till folk jag inte känner.
* Jag ger inte dricks.
Om detta beror på att jag är en enkel Värmlandspôjk eller om jag helt enkelt är dum i huvudet är oklart. Förmodligen är det en kombination.

Men så häromdagen, efter att vi åkt taxi här i Vancouver och jag inte gett dricks, fick jag mig en avhyvling av den annars så timide Per ”Biffen” Bjurman. Han höjde inte rösten, var inte otrevlig – men han förklarade med faderlig stämma att jag precis förolämpat taxichauffören och skämt ut mig.

Sedan dess har Bjurmans ord gnagt inom mig – och nu har någonting hänt.
* Jag dricksar hejvilt.
* Jag ger pengar till uteliggare.
* Jag funderar på att skaffa ett fadderbarn.
För att citera Jack Nicholson i filmen As good as it gets: ”Per, you make me want to be a better man”.

/Emil Karlsson, Vancouver

PS. Tjejer får dock fortfarande betala sina drinkar. Dit har vi inte kommit än.