LÄNGD. Björgen är OS-drottning (så välförtjänt) och Sverige slutade femma i stafetten.

Men lite i skymundan noterar jag att Ryssland bara blev åtta i damstafetten och börjar slå lite i historieböckerna.

Det visar sig, förstås, vara de ryska damernas överlägset sämsta stafett i OS-historien.

2010: 8:a.

2006: Guld.

2002: – *

1998: Guld.

1994: Guld.

1992: Guld.

1988: Guld.

1984: 4:a.

1980: Silver.

1976: Guld.

1972: Guld.

1968: Brons.

1964: Guld.

1960: Silver.

1956: Silver.

* Fick inte ställa upp 2002 på grund av för höga blodvärden.

Innan vi vågar oss på en slutsats så tar vi oss också en titt på den ryska/sovjetiska medaljutdelningen för längddamerna vid de senaste spelen.

1988: 8 medaljer (varav 3 guld).

1992: 9 (3).

1994: 5 (3).

1998: 7 (5).

2002: 3 (3).

2006: 4 (1).

2010: 1 (0).

För tolv år sedan tog man alltså samtliga fem guld samt ytterligare ett silver och ett brons. Här i Vancouver har det fram till lördagens tremil blivit ett brons.

Inte bara jag som ser en trend här, va?

Och så till 10 000-kronorsfrågan: Vad beror detta på?

Någon som har en vild gissning?

Jag låter frågan hänga i luften så länge och kan bara säga att det diskuteras en hel del i skidvärlden om hur Ryssland ska resa sig som längdnation till hemma-OS i Sotji om fyra år.

Vilka metoder kommer de att ta till?

Eller som en ledare inom svenska längdlandslaget sa till mg häromdagen:

– Har de kunskapen, tränarna och kulturen att klara det den rena vägen?

/Flinck, Whistler