ALPINT. Okej, mitt förra inlägg kan gå till historien som den här bloggens mest feltajmade.
Men det kunde jag ju knappast veta inför störtloppet.
Usch, det gick verkligen en ilande, otäck känsla genom kroppen när jag såg Anja flyga. Redan när hon var i luften förstod man ju att det här går helt åt helvete, det. Men de senaste rapporterna är dock positiva, vilket känns bra.
– Med tanke på omständigheterna att krascha i över 110 kilometer i timmen och flyga 60 meter har hon klarat sig väldigt, väldigt bra, säger ortopedkirurg, Per Liljeholm.

/Emil Karlsson, Whistler

PS. Det är fortfarande oklart om jag tar mig ner. Förmodligen sover jag över i presstältet.