LÄNGD. Så har man landat i OS-staden Vancouver.

I väntan på Miss Modin, som Laul kallar Jenny, så har jag uträttat lite ärenden på flygplatsen. Jag har köpt och postat en av OS-maskotarna till min lille fyraårige son. Han väntar på den. 

När jag stod där i postkön tänkte jag att otroligt vad alla verkar harmoniska här. Jag funderade på om det var en påklistrad fasad (Hii, how are YOU, have a GREAT day) och tänkte på hur det känns om ett par veckor. Minns min gode vän Peter Wennmans reaktion efter fyra veckor i Atlanta 1996 .. Han skällde ut personalen i presscentrat…

Men sen ringde jag i alla fall min påläste make som by the way berättade att Vancouvers invånare flera år i rad utsetts till världens mest nöjda människor.

De är helt enkelt nöjda.

Inte lagom svensk nöjda.

Utan helnöjda.

Skönt. Kul. Och annorlunda.

Nu mot Mount Washington för nya dagar med några andra harmoniska människor – längdgänget.

Inga spänningar i den familjen inte.

/Petra Thorén, Vancouver