Holmenkollen

Jaha. Jag sitter i ett öde presscenter, utanför har det röda lämmeltåget flutit förbi i timmar. Tiotusentals ska upp hit på berget. Jag loggade mest in på bloggen för att läsa vad mina kollegor hade skrivit. Se Jennys bilder och läsa Petras sakliga analyser. Jag möttes av mitt två dagar gamla kortinägg om Emil Jönssons bronsch.

Jag får väl kort summera min gårdag innan vi går vidare. Vi tar det i tre klockslag:

11.20-11.50:
Jag såg inte starten av dubbeljakten, för jag hade roligare grejer för mig. Jag samlade fyratusen av mina nyvunna vänner och ställde mig på en bro.
Om vi rörde på oss, undrar ni? Nej, varför förta den goa känslan av att stå still?
Om vi skrattade och skämtade? Nej, varför förta den goa känslan av att ha gorma?
Om vi kramades och sjöng i solskenet?

12.10:
Marit Björgen går i mål som vinnare. Hör jag. Jag är förblindad av dimman, det är som om änglarna håller vita lakan tio meter framför mig

19.00-19.30:
Hundratusen personer står nedanför scenen på Karl Johan. Om en halvtimme ska de klappa åt Guld-Marit och Brons-Therese.

Det finns många sätt att roa en skara som är större än Way Out West- och Roskildepubliken tillsammans. Exempel:
Bobbysocks
a-ha
Alexander Rybak
Ett coverband som spelar låtar av Bobbysocks, Rybak och a-ha
En stereo som spelar låtar av Bobbysocks, Rybak och a-ha

Det finns många sätt att suga musten ur en skara som är större än Way Out West- och Roskildepubliken tillsammans. Exempel:

(Bilden är dålig eftersom jag gick in och fotade tv-skärmen. Men megashowen inleddes med att fyra dansare i röd lusekofta snurrade fort-fort-fort med armarna utsträckta. Bredvid låtsades en man i svart lusekofta spela fiol. Sedan sparkade den vigaste dansaren bort en hatt från en pinne som satt skithögt upp. Då kom fyra ruffigare dansare i förortskepsar och gråa lusekoftor. De utmanade på folkdansbattle och agrar-capoeira, såsom inflyttade sydeuropéer ibland gör i Oslo).

/Kristoffer Bergström, Holmenkollen