Holmenkollen.

Igår stod jag på norrmännens hotell i väntan på Petter Northug. Norges presskille Otto Ulseth kom fram till mig och körde lite gags. Trodde jag.
– Vad i helvete vad det du frågade om på presskonferensen? Hoppas du hörde att Eldar skällde ut dig. Det var du värd.
– Ja, visst var det roligt?
– Roligt? Ro-o-oligt? Jag ska säga som det är: svenska sportjournalister är en börda för nationen. Så fruktansvärt usla.

Han förklarade sedan att bara norrmän fick ställa frågor till Petter.

Minuter senare kom en buspojke med guldmedalj ner till oss. Tidigare spurtade han ner Sverige, nu tänkte han spruta ner oss. Han skakade champagneflaskan, korken trilskades, mer skak, mer slit – och så plaff. Petter hade inte en tanke på att hälla upp i glasen, inte när det stod reportrar nära.
Efter eruptionen flinade han. Svenskarnas frågor var roligast att svara på. Allt var trevligt i 2,38 – jag har exakta tiden på diktafonen – tills Kung Otto fångade in honom och försvann.

Och allt jag tänkte var att han hade rätt. ”Belastning” är rätt ord.
Förlåt, Sverige. Tänk så skimrande vårt land vore utan mitt skrå.

/Kristoffer Bergström, Oslo