SKIDSKYTTE.

Ferry:

– Northug betyder tio gånger mer för skidåkningen än vad Zlatan betyder för fotbollen.

Menar du på ett svenskt eller internationellt plan?

– Det är väl bara i Sverige vi tycker att Zlatan är världens bäste? I verkligheten är han väl kanske nummer sju?

Ferry prickar i varje fall rätt i löneligan. Såg att i den senaste undersökningen är Zlatan just sjua i världen på 80 miljoner om året. Ronaldo etta (106 milj) och Rooney tvåa (102 miljoner). Tufft i toppen.

***
I bilagan inför skid- och skidskytte-VM hade vi ett intressant knäck signerad vår reporter Erik Karlssn om den nya generationen som är på väg att ta över i skidskyttet.

Den artikeln träffade rätt redan andra tävlingsdagen.

På pallen i herrstafetten:

1. Arnd Peiffer, 22 år.

2. Martin Fourcad, 22 år.

3. Tarjei Bø, 22 år.

Björndalens storhetstid över?

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

Kommer nyss stelfrusen (men nej, det är inte så jävla kallt här ändå) med en tung fjärdeplats i släptåg in i presscentret här i Chanty-Mansijsk och ser att Sverige blev tvåa i damstafetten.

Tack vare Chock-Britta!

Jag minns hur Britta Johansson Norgren slog igenom i OS 2006. Det var på den tiden vi bara hade sprinten att glädja oss åt och vi hoppade jämfota av glädje när en svensk dam blev elva på 10 km klassiskt. Vi döpte henne snabbt till Chock-Britta.

Det var andra tider då.

Sedan dess har hon gift sig och bytt namn till Johansson, eller om hon lagt till det kanske.

Men jag tycker ändå att vi dammar av Chock-Britta!

För visst var det en chock att hon, som reserv, klev in och räddade ett svenskt VM-silver?

***

Fjärdeplatsen här?

Man har inte råd med en straffrunda (Acos) i en stafett. Det har möjligen bara Norge. Men framför allt inte med det här motståndet.

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

Hallå! Hallåååå! Hallååååååå!

Det är er utsände skidskyttereporter som bankar på vintersportbloggsporten.

Direkt från Chanty-Mansijsk, Sibirien, Ryssland.

I morgon börjar det ett VM här.

Med en mixstafett som Sverige är en av de största favoriterna till.

Det verkar alla ha glömt bort i Kollenruset.

Nåväl, efter 34 timmars resande nådde jag sent i kväll (jag är fyra timmar före er därhemma) äntligen detta ryska skidskyttemecka.

Skulle varit här för 14 timmar sen.

Efter sju timmars planerad väntetid i Moskvas inrikesterminal i går kväll lyfte planet mot Tjumen i går natt.

Sedan bröt det lilla helvetet löst när jag hade landat i Tjumen klockan 05.30 – på utsatt tid – för att ha 45 minuter på mig att byta till planet till Chanty-Mansijsk.

Den ryska byråkratikvarnen började mala alldeles för sakta när både jag och min väska skulle med på samma plan och jag fick inte åka med till Chanty.

”Den sista sovjetstaten”, mumlade jag.

Ingen i flygplatspersonalen kunde nån engelska men med hjälp av två ryska piloter (den ene luktade för övrigt duktigt med vodka) som pratade mycket stapplig engelska lyckades jag boka om till nästa plan – som skulle gå 14 timmar senare på kvällen.

– Allt är fixat. Den här biljetten visar du vid check in och i kväll så får du ditt boardingpass, sa de.

Åkte in till stan, tog in på hotell (”eh, I want to stay one day, no nights”), googlade var fan jag var egentligen (Sibiriens första stad, från 1500-talet, halv miljon invånare och White Christmas-kompositören Irving Berlins födelsestad) och sov och jobbade lite.

Med tanke på morgonens debacle tänkte jag att det var lika bra att vara ute på flygplatsen i god tid och var på plats två timmar före avgång.

Alldeles för tidigt lät en kvinna mig förstå.Det gick inte att checka in förrän en timme före avgång.

På utsatt tid öppnade check in-desken och jag ställde mig i den korta kön.

Väl framme var det blankt nej. Jag hade ingen biljett, ingen bokning, fanns inte i listorna. Kvinnan packade ihop sina grejer och stängde check in. Inte hennes problem ju.

En kollega till henne – som kunde säga två saker på engelska, ”wait” och ”ticket” – kom till någon form av undsättning. Han pratade i olika telefoner i tio minuter, tittade i mina papper, skakade på huvudet hela tiden och det började närma sig avgång.

Det slutade med att jag 15 minuer före avgång fick köpa en ny biljett (den tredje till Chanty-Mansijsk), springa igenom säkerhetskontrollen med min stora resväska (med ett antal kilos övervikt), få åka egen buss ut till planet, släpa upp resväskan på planet och slänga in den i ett hörn.

Sedan kunde det lilla propellerplanet (som inte ens var halvfullt för övrigt) lyfta.

Och landa i tid.

***

Det har varit mycket snack om kylan i skidskytte-VM. Och jag förstod det när taxichauffisen under den tio minuter korta färden från flygplatsen till hotellet tvunget skulle rulla ner rutan för att röka.

Men på plats på presshotellet visar det sig vara värmen som är problemet.

Det är nåt så inihelvete varmt på rummen nämligen.

Enligt kollegan Dag Langholm på VG, som kom i söndags, ska man låta fönstret stå öppet en natt.

– Sedan är det löst. Vi är nämligen de första som bor på rummen. Hotellet öppnade förra veckan, sa den ärrade veteranen.

Och hotellet känns så där klassiskt sovjet-överdmiensionerat på sina håll.

Det fanns nämligen plats till några till i restaurangen när jag käkade i kväll. Om man säger så.

Det var en hel del skit om Ryssland det.

Men en sak får man ge ryssarna – bredbandet är gratis nästan överallt.

Det är väl typ det.

I morgon kör vi.

/Johan Flinck, Chanty-Mansijsk

ÖSTERSUND. Kollega Laul är ute och svingar igen.

Nu går han till frontalangrepp på skidskyttet.

Ni minns säkert hur han höll på med vinter-OS i sin fotbollsblogg när han förstod att OS-bloggen hade gått förbi honom i storlek.

I dag handlar det alltså om skidskytte i fotbollsbloggen.

Visst, jag ser nio gånger av tio hellre en fotbollsmatch eller handbollsdrabbning, i synnerhet live. Den tionde är när någon svensk är inblandad i slutstriden i en världscuptävling i skidskytte samtidigt som Reading-Millwall spelar 0-0 i Premier League. Typ.

Men att helt utan argument gå till sådan attack på skidskyttet som Laul gör i dag luktar inte annat än en patetisk och desperat jakt på klick.

För att inte länka till honom så citerar jag honom här nedan:

Jag är först ut. Jag erbjuder mig att sänka min lön med 500 kronor – alternativt skicka till välgörande ändamålet ”Mer freon åt ozonlagret – nu är det för kallt” – (har inte hittat gruppen på Facebook ännu) om vi kan få tidnings, TV- och radioredaktioner att sluta. Rapportera. Om. Denna. Icke-sport.

***

På tal om jakt.

Observerade förbundskapten Eklund, 15 minuter före start i dag inne i tävlingssekretariatet på jakt efter godis:

– Har ni inte kvar av de där sängkammarrosa karamellerna?

Jag antar att han menade chokladen Geisha.

***

Ser en del kommentarer efter artiklarna om varför Anna Carin Zidek fortfarande kallas Aco när han strukit Olofsson i namnet.

Jo, därför att hon vill det själv.

Vi har frågat henne.

/Flinck

ÖSTERSUND. Nej, Carl Johan Bergman blev inte frisk igen.

Precis som vi skrev i dagens tidning så sätter parasiten i Östersunds vatten stopp för honom i dag i sprinten. Därmed är han per automatik också borta från jaktstarten i morgon.

Magen började krångla vid 17-tiden i går och sedan gick det inte att stoppa även om beslutet inte togs förrän i morse.

Magnus Jonsson ersätter Bergman.

Nu återstår det att se om Ferry får vara frisk resten av helgen och om Aco kommer igen. /Flinck

ÖSTERSUND. Internationella förbundet (IBU) ville ett par timmar före dagens herrpremiär stoppa Carl Johan Bergman från att starta.

Han fick besked vid en kontroll att hans vapen var täckt med för mycket reklam.

CJ har i år en ny sponsor, Memira som gör ögonoperationer med laser, och har strejpat hela vapnet illgrönt (se bild nedan från Bergmans hemsida). Och man kan på sätt och vis förstå IBU.

– Men det är ingen fara längre. Han gjorde de ändringar som krävdes på geväret så nu kan han starta, säger landslagstränaren Jonas Johansson till bloggen.

/Flinck

ÖSTERSUND. Äntligen på plats blnad parasiterna i Östersund och det är dags för skidskytte att göra säsongscomeback här i bloggen.

Och angående comebacker:

Sportbladet berättade i går om att den dopade ryska stjärntrion Jekaterina Jurjeva, Albina Achatova och Dmitrij Jarosjenko är fria att tävla igen nästa vecka och att de alla tre satsar hårt på en comeback.

Då har de avtjänat sitt straff för att dopat sig med epo vid världscuppremiären i Östersund i december 2008.

De svenska profilerna är upprörda över hur snabbt de fått komma tillbaka.

Det sista hindret för trion var att de till IBU måste betala tillbaka de prispengar de tagit emot mellan de testades positivt tills de stängdes av för att få tillstånd att tävla.

För Jurjeva, som ledde världscupen när hon stängdes av i februari i fjol, handlar det om 560 000 kronor till IBU.

Helena Ekholm sa till Sportbladet:

– Det kommer säkert inte vara några problem för dem.

Och kan de inte betala själva så gör deras förbund det?

– Det gör de säkert, säger Ekholm.

Hon visste nog inte hur rätt hon skulle få, den svenska storstjärnan.

Nu skriver norska VG att Jurjevas prispengar är återbetalda av presidenten i Rysslands skidskytteförbund, Mikhail Prokhorov.

Och Prokhorov har råd –han är en av världens rikaste män (nåja, han har 38 före sig, men ändå) och enligt amerikanska Forbes god för 94 miljarder svenska kronor.

– Jag vill tacka Mikhail Prokhorov för hjälpen. Detta var ett stort problem för mig, säger Jurjeva till nyhetsbyrån RIA Novosti enligt VG.

– Jag har förberett mig i nästan två år för att komma tillbaka, men hade ingen möjlighet att betala så mycket själv, säger hon också.

/Flinck

Då har vi åkt vår sista tur upp till tävlingarna i bergen med Peter Antoine och vad vore väl bättre än att låta vår tyske vän sammanfatta OS med lite omdömen om några av de svenska deltagarna.

Hej Peter! Hur är läget?
– Hej på dej du, din jävel.

Du har ju alltid sagt vad du tycker och jag tänkte att du kanske kunde sätta betyg på några av de svenska insatserna innan du sitter upp i bussen en sista gång?

– Ja, för helvete. Är det något jag kan så är det att bedöma andra.

Vad säger du då om… Björn Ferry? Hur många plus?
– Plus? Jag vill inte sätta några jävla plus. Vi kör med bratwurstar.

Okej, okej. Hur många… hm, bratwurstar får Björn Ferry då?
– Fyra. Jävligt kul det där med afrikanska kylskåpen. Jag minns hur mina föräldrar hemma i Wiesbaden hade ett fadderbarn nere i Tyska Östafrika. De brukade skicka ner frysklampar till honom. Men efter fem-sex stycken började de komma tillbaka. Det är precis samma som med kylskåpen.

Eh.. jaha?
– Den första frysklampen blir liksom en jättestor skillnad i livet för en afrikan, men ett andra – okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt. Och efter fyra-fem, ja då kommer de i retur vet du.

Anja Pärson då?
– Fem! Men det är alltså de tyska läkarna som ska ha fem bratwurstar för att de lyckades skruva ihop henne till superkomben.

Men det var väl inga tyska läkare som…?
– Jo, för helvete! Klart att det var. Det är bara tyska läkare som klarar av sånt där. Såg du inte Kliniken med doktor Brinkmann på tv? Bra! Då vet du, din jävel. Tyskland har världens bästa doktorer.

Jovisst, doktor Mengele och gänget…
– Vad sa du?! Det där hörde jag inte, hörru.

Okej, vi fortsätter – Charlotte Kalla?
– Tyska föräldrar – fem bratwurst!

Men Per-Erik Kalla är väl inte tysk?
– Så det visste du inte? Jodå. Det hör man ju på namnet – Kalla. Som i åtta kalla weissbier. Nästa!

Marcus Hellner och Johan Olsson?
– En bratwurst var. Fy fan för deras gristaktik. Den sänkte ju Tobia Angerer.

Helena Jonsson?
– Har du hört om tjejen som gjorde sitt första OS, med ett helt lands guldkrav på sig efter att varit på pallen i de sju sista världscuptävlingarna hon ställde upp i inför OS. Magdalena Neuner, alltså. Hon tog två guld och ett silver. Jag säger sex brawurstar till Magdalena Neuner. En till Jonsson.

Tre Kronor?
– Förmodligen det sämsta laget som ställts ut på en OS-rink. En bratwurst.

Men de slog Tyskland med 2-0?
– Vi slår er med lika mycket i fotbolls-VM: 2-0 senast i München, va?

Damkronorna?
– Har de fått sitt brons ännu, hehe? Två bratwurstar.

Jonas Karlsson?
– Tänd till för faan!

Lag Anette Norberg?
– Fyra bratwurstar. Jag vet precis hur svårt det är. Jag är själv en gammal curlingförälder – ett år skjutsade jag min femåring till steg-3 i fotbollstränarutbildningen tre gånger. Tre gånger på ett år! Det du!

Lars Lewén?
– En bratwurst. Han får fan släpa in den där startgrinden i sovrummet till nästa OS. Eller åka till Jamaica och lära sig av de som kan det där med skicross.

André Myhrer?
– Du menar André Mührer? Stämmer det att det ligger en cover på 99 Luftballons på b-sidan på den där jävla singeln? I så fall: fem bratwurst!

Vad säger du till sist om medaljligan – Tyskland vann den klart i Turin men här blir ni bara tvåa? Ett misslyckande?
– Äh, va fan. Vi vinner Bundesliga i stället – varje år.

Jo, men…
– Flytta på sig nu din lille Sportbladetskit. Nu kommer de stora grabbarna från Sat 1, ZDF och de andra tyska tv-kanalerna och ska gå ombord. Specialkörning: vi ska till Lidl och handla.

Okej Peter. Kör försiktigt så ses vi i Sotji!
– Om Putin vill. Och han fixar fram några Mercedsbussar. Hej på dej du, din jävel.

/Flinck, Whistler

SNOWBOARD. Många har undrat vad som hände med svensk pingis, tennis och handboll. Hur ett fantastiskt landslag, arv, kunnande och intresse kunde slarvas bort och försvinna i tre olika sporter.

Men vad säger man då om den alpina snowboarden?

Saxar ur TT i dag sedan Daniel Biveson åkt ut i åttondelen:

Svensk alpin snowboard tar slut med Daniel Biveson. Efter tre OS, ett VM-silver och en drös världscuptävlingar lägger 33-åringen nu av. Den alpina snowboardsporten som länge varit hotad i Sverige är därmed död.

/…/

– Vi hade ett av världens bästa landslag men vad hände? Vart gjorde vi av allt folk, undrar Biveson.

Så här har vägen utför sett ut för svensk snowboard:
VM 1999: 2 guld, 2 silver, 2 brons.
VM 2001: 1 silver.
OS 2002: 1 silver.
VM 2003: 2 silver, 1 brons.
VM 2005: 1 brons.
OS 2006: Ingen medalj. 13 svenskar deltog.
VM 2007: Ingen medalj. Sju svenskar deltog.
VM 2009: Ingen medalj. Bara Daniel Biveson deltog.
OS 2010: Ingen medalj. Bara Daniel Biveson deltog.

R.I.P, som ungdomarna brukar skriva nuförtiden.

/Flinck, Whistler

ALPINT. Jag skulle vara back up för Kroko i dag på alpint. Väntade in första åket för att se om det var lönt att åka upp för att annars dra på damernas tremil och hjälpa Petra (jag är Erlingmark i dag).

Efter första åket meddelade Kroko på sms:

Du behöver inte komma hit. Svenskarna kör som mexikaner.

Ett redan klassiskt sms.

Nu är Krokos uppdrag att styra upp en bild på Myhrer i sombrero.

/Flinck, Whistler