SKIDSKYTTE. I dag blev det en ny vacker busstur upp i bergen till OS-arenorna med vår gamle vän Peter Antoine.

Jag passade på att kolla av hur han hade det så här halvvägs in på OS.

Hej Peter, hur är läget?

– Hej på dej du, din jävel. Dig kommer jag ihåg!

Och bussen går bra?

– Ja, för fan. Mercedes vet du. Deutsche qualität. Då rullar det. Men det är lite trångt mellan naveln och ratten.

OS då – har du sett något?

– Ja, för helvete. Jag ser bilar, träd och vägar här genom min vindruta hela tiden.

Jaha du. Vad tycker du om OS så här långt då?

– Dom jävla jänkarna tar ju alldeles för många medaljer. Mina tyska bröder är bara tvåa i Bundesliga… eh, jag menar medaljligan för helvete.

Har du träffat Wolfgang Pichler något?

– Nej, för helvete. Men han är en riktig loser. Han har inte pallat pressen. Helena Jonsson?! Nej, tacka vet jag Magdalena Neuner. Det är en tjej som pallar pressen det. Ja jävlar!

I går blev det bara ett silver för Tyskland i tremilen, medan Sverige tog både guld och brons…

– Ja, men helvete vilken riktig gristaktik svenskarna körde med. Fegt som fan. Ungefär som Bob och Roys gamla 4-4-2 med offsidefälla. Nej, tacka vet jag Angerers 4-3-3 med libero. Tysk gladskidor! Det gillar vi – och hela världen.

Svenske kungen var här i går?

– Och Silvia! Drottningen Silvia! Det är en riktig kvinna det. Jag har hennes porträtt ovanför sängen därhemma. Nu ska jag bara lära grabben deras, kraschprinsen, att köra bil och buss också. Han ska få en lektion av mig i morgon här med shuttlebussen.

Menar du allvar?

– Nej för fan, din dumme Schwede! Jag bara skojade. Flytta på dig nu för nu kommer tysk tv och ska åka med.

Okej, okej. Kör försikitgt, Peter!

– Hej på dej du, din jävel.

/Flinck, Whistler

LÄNGDSKIDOR. Kungen glider ju runt lite hur han vill här på OS, förbi alla avspärrningar som vi vanliga, med rött blod, inte har en chans att passera.

Jag frågade SOK:s presschef Björn Folin lite om hur det där funkar.

– Jo, kungen har full access överallt. Utom till ett ställe: den mixade zonen.

Det är där vi reportrar regerar, så det bryr sig nog inte hans majestät särskilt mycket om.

***

För övrigt hade Simon Bank en liten söt historia häromdagen om hur han under Salt Lake-OS, mitt under Mühlegg/dopnings-hysterin, skulle få stopp på kungen, som just hade passerat honom och var på väg ut ur den stora lokalen genom en dörröppning.

– Jag tänkte snabbt: ”Va fan ska jag ropa”. Det blev ett högt och tydligt ”Ers majestäääät”.

Och jodå, kungen stannade. Självfallet.

/Flinck, Whistler

ALPINT. Kungen och prinsen kivades i dag om vem som skulle ta kort på damernas super-G.

Tlll slut visade kungen varför han är kung och tog befälet över kameran.

Sedan drog kungen, hans fru och son vidare till längdstadion.

Efteråt frågade jag Marcus Hellner vad kungen sa till honom när han gratulerade efter loppet.

– Det här var bra för Sverige.

***

För övrigt stod Anrell plötsligt på andra sidan staketet ihop med kungfamiljen. Där fick han absolut inte vara.

– Jag hade kunnat hänga med fram till Hellner. Kungen, Folin (presschefen) och jag, men det hade nog inte varit så bra, sa Anrell.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE. Skulle väl skrivit detta för någon dag sedan, men det kom ett par fiaskon emellan.

Nåväl – det var när jag stod utanför SVT:s studio här i Whistler som det slog mig:

Jag vill vara Popsen – André Pops, alltså.

Han sitter där uppe i den där studion, som egentligen verkar vara en exklusiv takvåning (jag tror faktiskt det är en pool bredvid också, där uppe på taket) – inne i värmen med ett dussin kanelbullar och muffins framför sig.

Medan vi andra journalister slåss i en mixad zon för att få en kort kommentar, ringer runt, står och väntar efter en dopningskontroll för att få exakt tre minuter och tio sekunder eget snack (japp, det klockas av SOK:s presschef Björn Folin), kämpar mot deadline, kastar oss på en buss för att åka 50 minuter ner till medaljutdelningen, häckar utanför en tv-studio…

Ja, medan vi håller på så där så eskorteras den Popsen vill prata med. Till honom i studiovärmen. Av SOK.

Och där kan sen Popsen sitta och föra ett litet småputtrigt samtal, bjuda på muffins, klämma på en medalj lite…

Popsens OS-vardag.

Min OS-vardag.

Äh, va fan. Popsen har säkert stått där och slagits i en mixad zon en gång i tiden, ringt runt, stått och väntat efter en dopningskontroll för att få exakt tre minuter och tio sekunder eget snack, kämpat mot deadline, kastat sig på en buss för att åka 50 minuter ner till en medaljutdelning, häckat utanför en tv-studio och sedan… sedan jobbat sig uppåt.

Hela vägen upp till den där takvåningen. Och bullarna. Och muffinsen. Och eskorterade OS-hjältar.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE. Björn Ferry pratade idag igen efter guldet.

Men det var också efter en 42:a plats i distansloppet.

Underhållande som vanligt.

Han var inte besviken.

– Efter guldet kan jag bli sist i varenda tävling resten av mitt liv, jag kommer ändå att gå runt med ett leende på läpparna.

– Det här är guldet så stort för mig. Jag är inte som Ole Einar (Björndalen): ”Nu ska jag ta 70 guld till”.

Han hade fortfarande inte kollat mobilen, mejlen eller tidningarna.

– Jag har väl 800 mejl i inkorgen nu.

Jag såg att du hade över 400 kommentarer på sin blogg?

– Över 400?! Och jag som brukar svara var och en av de där.

Ferry berättade också att han hade fått ett telegram av kungen och ett från Storumans kommun.

Vad har annars hänt sedan vi träffade dig utanför SVT:s studio efter medaljceremonin i tisdags?

– Jag har inte kunnat sova. Jag har legat och tittat i taket. Och lyssnat på Nisses andhämtning. Fast det hände en rätt rolig grej. När Nisse gick upp och pissade vid halv sex på morgonen hoppade jag över och lade mig i hans säng. När han kom tillbaka och skulle lägga sig låg jag där och skrämde honom. Han blev rädd – och lite förbannad.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE. Sportredaktionen på tidningen Barometern i går eftermiddag:

Chefen: Ferry är hetast i Sverige just nu! Vi måste ha nåt på honom. Kan vi göra nåt lokalt?

Reportern: Jag vet inte… Min farmors grannes svåger sa att han hört att Ferrys släkt har rötter här nere.

Chefen: Kanon ju! Kolla upp det.

Två timmar senare.

Reportern: Jag har kollat nu, men jag vet inte riktigt… det känns lite långsökt.

Chefen: Långsökt?! Äh, va fan. Vi kör!

Resultatet:

/Flinck, Whistler

LÄNGD/SKIDSKYTTE. Vi hade i varje fall tur med vädret. I dag. Vi som stod och tittade på sprinten på längdstadion.

Emil Jönssons insats kan inte betecknas som något annat än ett fiasko.

Men jag är är full av beundran för Anna Olsson.

Denna snart 34-åriga kvinna har än en gång haft ett litet helvete under säsongen med skador och skit. Men ändå är hon som bäst när det gäller. I dag räckte det till ännu en fjärdeplats – hennes tredje på ett stort mästerskap sedan VM 2005.

Bittert – men ändå en bragd av OS-mästarinnan i teamsprint 2006.

***

Hann också med en sväng upp till skidskyttestadion och träningen där.

Staffan Eklund stod och mös i solskenet dagen efter Ferrys guld men var samtidigt långt ifrån nöjd, även om landslaget nu uppnått sin officiella mälsättning på en medalj i OS.

– Men nu slipper jag köpa en tomt här, utan kan komma hem efter det här, sa han.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE. Efterspelet efter Kallas guld kanske är överspelat nu.

Men rätt ska vara rätt (och bakgruden till mejlet hittar ni här).

Det här är ett av flera mejl av denna typen:

I den ”kokade” storyn om Sjöberg och Gustafson låter du honom säga att det var
Wassberg som sa gubbjävel. Klart att han kan ha sagt det. Men den som sa det
redan på 30-talet var IFK Umeås Artur Häggblad. Historieskrivarna hävdar att
han sa det till landshövdingen Bernhard Eriksson i Falun vid en SM-tävling. Det
finns andra som hävdar att den han sa det åt var kungen själv, V-Gurra,
eftersom det finns stillbilder och journalfilmsbilder på när V-gurra står
intill Häggblad. Häggblad vann Vasaloppet fyra gånger, sista gången 1940. Hann
vann Os-brons i Garmisch 1936 i stafetten.
I en radiointervju lär Häggblad en gång ha sagt att ”skidåkning är ett
hundliv, jag önskar jag vore död. Hälsa till vem fan som helst!”
Häggblad var född i Nordmaling 1908 och dog 1989 i Stockholm.

Janne Sparrman, Nacka

Artur Häggblad verkar ju varit 30-talets Patrik Sjöberg.

/Flinck, Whistler

SKIDSKYTTE. För några timmar sedan, eller rättare sagt klockan sex på morgonen svensk tid, fick jag ett sista snack med Ferry innan han låstes in i OS-byn.

Vi kom in på vad guldet kunde ha för effekt för försäljningen av hans konstverk.

– Pillsnas i vas har varit en riktig storsäljare; en braksuccé, sa Ferry.

Den har det alltså?

– Den har sålt bäst av mina konstverk i varje fall. Men Hundbajs i soffan var ingen succé. Men det kanske den blir nu. Vi får se.

/Flinck, Whistler

Träffade på Tomas Gustafson, den trefaldige OS-guldmedaljören och numera vice ordföranden, direkt efter loppet.

– Vad var det nu Expressen konstaterade? ”OS – ett fiasko”. I krigsrubriker. Efter första tävlingsdagen, sa han innan jag hann ställa min första fråga.

***

Annars var pappa Kalla (Per-Erik) hetast i den mixade zonen eftersom ingen fick prata med Charlotte på nästan en timme efter loppet.

Han fick göra intervjuer på såväl svenska som engelska. Fast egentligen pratade han bred, långsam norrländska hela tiden.

SVT:s intervjuteam hade en riktigt tuff uppgift att dra ur den sävlige Tärendöbon något spontant på en minut.

Sedan dök grannen Anders Funck upp. Han har vallat åt Kalla i alla år i skidklubben och dessutom varit hennes rektor under hela hennes grundskoletid.

– Jag brukade ge henne ledigt för att hon skulle kunna träna, berättade han.

Kanske honom vi ska tacka? Rektorn är den hemlige hjälten bakom guldet!

Här är han:

***

Vi har deadline klockan två (tror vi i varje fall). Klockan är nu tre på natten.

Och här sitter fru Thorén i presscentrat och randar.

Nån jävel ska ju vara sist.

Men av nån anledning är det alltid fru Thorén…

Nu sa de i högtalaranläggningen att presscentret är stängt.

/Flinck, Whistler