SKIDSKYTTE. Tredje svenska dubbelsegern på två veckor.

Vilken magnifik uppvisning – igen!

”Allt kan hända i skidskytte” och ”Inget är klart innan den sista skjutningen” är två mantran i denna sport. Men när Helena i dag satte sista skottet i den liggande skjutningen och hade alltså en skjutning kvar var jag säker på att hon skulle vinna. För så säker är hon i stående i dag. I princip hela övriga världseliten är säkrare i liggande än stående. Utom fröken Jonsson.

Hon försökte förra helgen för mig beskriva hur säker och trygg hon är i det stående skyttet.

Hon skjuter i år till och med ännu bättre än i fjol: 93% i stående, 87% i liggande och 90% totalt. Alla siffror är en procent bättre än i fjol.

***

Aco visar äntligen upp riktigt säkert skytte, och det var som Magda tjatade om i tv: Det är så oerhört viktigt för Aco att skjuta fullt i stående och få den självförtroendeboost det innebär.

Två indivduella tävlingar till denna helg och det kan bli riktigt skoj. I Pokljuka saknas också flera tunga namn som Beck (f d Glagow), T Berger och Bailly (den sistnämnda i går i varje fall).

***

Jonsson är också så stark i åkningen i dag att inte ens Aco hinner i fatt henne över 15 km med bara en bom.

/Flinck, Stockholm

SKIDSKYTTE. 19 timmras jobbrace till halv fyra i morse med två långintervjuer för att ha en ledig fredag.

Sömn i tre timmar och därefter upp för grabbens livs första Luciatåg på dagis. Laddade batterier – i videokameran.

Hemom och så storhandling inför helgen.

Hemma igen. Snabb lunch. Och så ner i soffan för att slötitta lite på skidskyttet innan jag knoppar in en timme.

Slår på tv:n och så är den svenska dubbelsegern klar.

Jag hade tagit fel på starttiden en timme, trodde det började 12.15.

Yippiii!

Kul för tjejerna. Verkligen.

Där rök den lugna fredagseftermiddagen.

Senast de slog till med dubbelseger satte jag mig precis ner vid bordet för en bättre middag i Prag på Sportbladets konferens. Det var bara att gå upp och sätta sig och skriva samtidigt som man såg rumskompisen Laul dansa ner för trapporna för ännu en runda i Pragnatten.

Men, som jag brukar säga: man ska inte klaga. Jag har världens bästa jobb och svenskorna dominerar i ”min” OS-sport.

Men är de formtoppade för tidigt eller är de bara så här jävla bra den här säsongen så att den tyske gränsvakten och demontränaren kan/ska/tänker toppa dem ännu mer till Vancouver?

Vi får se.

***

Och med tanke på jaktstarten i morgon så rök det väl nu också en harmonisk lördag i familjens och goda vänners lag.

Men den morgondagen, den sorgen.

Nu gläds vi åt det här…

/Johan Flinck

ÖSTERSUND. Ole Einar Björndalen är en norsk legendar och guldgrävare i skidskytte.

Här är en till:

Dag Langholm, VG:s legendariske skidskyttereporter. Han ser ut som en guldgrävare i varje fall. Lite Zeb Macahan sådär. Alltid cowboysar-hatt och utomhus ofta med pipan i hand.

Hur länge har du bevakat skidskytte, Dag?

– Alltid.

Han har faktiskt fog för det, Dag. För han har varit med sedan skidskyttet gick över till finkalibrigt på 70-talet och blev en modern sport.

Han har med andra ord varit med och vaskat fram några norska guld sedan dess.

Medan vi andra stressar runt för att lämna till webben, jaga citat och, på vissa håll, bevaka varandra glider Dag lugnt runt i den mixade zonen, har sitt lilla anteckningsblock, skriver aldrig något för webben (i Norge är det där med webb och papper väldigt uppdelat), suger lite på pipan och drar sedan hem nån bra vinkel när han småsnackar med Björndalen på väg upp mot vallarboden.

Han är också en riktig hedersman – alltid lika vänlig och hjälpsam.

Men även om han alltid får fram nån bra vinkel är han trött på det norska laget.

– De säger ju aldrig något. Ni har det bra i Sverige med Ferry och Pichler. Jag brukar få gå till dem numera för att få några bra citat.

Skidskyttarna är hur stora som helst i Norge.

Det har i höst snackats mycket om hur stor längdåkaren Petter Northug är i vårt grannland och att han är norrmännens svar på Zlatan.

Men Northug är större i norska tidningar än hos norska folket.

– I en opinionsundersöning om vem som är Norge populäraste idrottsman var Björndalen och Svendsen helt överlägsna som etta respektive tvåa, berättar Dag.

Northug då?

– Du, han kom så långt ner att han inte ens hade någon placering.

/Flinck

ÖSTERSUND. Och så Hanna Falk på detta…

Vilken jävla skräll!

Världscupdebutant förra veckan i Kuusamo med en sjundeplats och nu seger i Düsseldorf.

Skaran med svenska damer som vunnit en världscuptävling i längd är inte stor. Men nu utökades den av en 20-årig Ulricehamnstjej.

Ulricehamn? Japp, man behöver inte komma skejtande ur de norrländska skogarna för att bli en världsstjärna på skidor.

Därmed kan väl Falken kvittera ut en OS-biljett redan nu hur det än går resten av vintern. För nu har hon på bara två tävlingar visat att hon klarar av både lång och kort bana, både fristil och klassiskt.

ÖSTERSUND. Slagsmål i målfållan!

Längskidorna gör tydligen allt för att komma ifatt skidskyttet i popularitet och intresse. Såg nyss på storbildskärmen här i presscentret hur schweizaren Chrisoph Eigenmann sänkte Robin Bryntesson i målfållan efter kvartsfinalen.

Schweizaren var vansinnig på Robin för att han orsakade kraschen med en fulkörning i sista kurvan in på upploppet.

Herregud, tänk om han hade haft ett gevär!

/Flinck

ÖSTERSUND. Helena Jonsson fyra och jag hade ett tag tänkt fråga henne samma sak som en norsk reporter frågade Björndalen efter premiären:

– Är det kris?

Skitkul, eller hur?

Nej, prickfritt skytte och utanför pallen med minsta möjliga marginal är förstås en mycket, mycket bra insats av vår skidälskling.

Men vi blir snabbt bortskämda…

***

Aco slutade nia och Anna Maria Nilsson 21:a.

Pichler trodde och hoppades på en kul stafett imorgon.

Det gjorde den här grabben också:

Acos son Liam (i famnen på pappa Tom) med ”Heja mamma! Du är bäst!” instickat i mössan.

/Flinck

ÖSTERSUND. Seg start denna veckan på vintersportbloggen. Men jag har helt enkelt fått prioritera annat.

Men nu rullar vi. Och det handlar förstås om skidskytte – Sveriges hetaste vintersport.
Bor på samma hotell här i Östersund som det norska laget. Och norrmännen kan som sagt bjuda på sig själva. Halvard Hanevold fyllde 40 i torsdags och firandet började med att torsdagssegraren Emil Hegle Svendsen tryckte upp en gräddtårta i ansiktet på honom direkt efter målgången.

På hotelet väntade nästa överraskning. Herrlaget samlades i restaurangen och in kom hela damlaget som Playboy-bunnies och sjöng ”Halvard, Halvard” till tonerna av Abbas ”Honey, honey”.

Jag började givetvis knäppa några bilder direkt med iPhonen men då viskade VG:s man att man inte fick ta några bilder på just uppträdet. Därför hittar ni inga bilder här, kära bloggläsare.

***

Det var pressträff i går med svenska laget och presschef Emsjö inledde, på sant presschefsmanér, med att säga att vi hade begränsat med tid för åkarna skulle vidare på träning.

Då bröt Carl Johan Bergman in:

– Nej då, vi har gott om tid. Inga problem.

***
Sedan tog Björn Ferry över showen.

Efter premiären i torsdags klagade Ferry över sekonderingen i spåret.

– Wolfgang står i början på slutvarvet och skriker att man är trea. Sedan hör man inget förrän man sträcker foten över mållinjen, kollar upp på resultattavlan och ser att ”jaha, en sjätteplats”.

Men enligt förbundskapten Eklund finns det folk ute i spåret som ska hjälpa till men problemet är att de inte hör vad Pichler skriker i walktalkien.

– Det har varit en kamp ända sedan vi började att få Wolfgang att prata tydligt, berättade Ferry på presskonferensen.

– Det kan ha varit bestämt att man ska prata engelska på walktalkien och så hettar det till och då kommer det nån form av svensk-bayersk-esperanto. Och de som inte är med i laget jämt förstår det inte. Det är väl bara 10-15 personer som behärskar det språket i världen. Man borde söka EU-bidrag för bevarandet av detta minoritetsspråk.

***

Mer från PK:n.

Fredrik Lindström, ”junioren” och nykomligen i gänget, hade en tung dag. Till att börja med hade han fått på sig fel tröja. Alla de andra sex i laget var klädda i exakt samma kläder. Och så Lindström då.

Sedan fick Lindström frågan om loppet dagen innan.

– Jag är nöjd. Jag hoppades på tre bom och det blev det.

Ingen sa nåt men alla tänkte det förstås: ”Hoppades på tre bom”?! Ska man inte hoppas på noll bom?

Jag frågade Lindström efteråt.

– Jag menade förstås max tre bom, sa han förläget.

Sedan avslutade han dagen med träning och på skjutvallen visade det sig att han saknade ett par reklamlappar på bössan. Men det trollade Pichler snabbt fram.

Nu tar vi nya tag i dag. Sprint om en liten stund, damerna först och sedan herrarna.

/Flinck

Liberec, Tjeckien

Och så slutade vi VM med tre fyrverkeripjäser. Det stod siffrorna 28, 30 och 31 på dem och de flög till skyn drygt två minuter efter de lite hetare norska raketerna.

Äh, vad är väl fem mil? Vad är ett sketet världsmästerskap? Och vad är det med den där Northug? Ja, han är åttisexa, sexig, verbalt kaxig och trippel världsmästare – men han är ju inte samma kämpe som Mathias Fredriksson.

***
Jag ska aldrig mer i hela mitt liv skriva ett blogginlägg, därför tänkte jag avsluta där jag borde ha börjat: med sex tjeckiska ord som Liberecresenärer borde haft med sig:

Zastupy lidi Europe
Vill du stå längs med spåret kostar det 250 tjeckiska, uppe på läktaren det tredubbla. Det betalar inte en Liberecbo som bara har en Lukas att heja på. Följden blev att arrangörerna stod med buntar av osålda biljetter – som de till sist gav bort. Därför var det glest under skiathlonerna men 37 000 på plats på herrstafetten.

Stava se infantilae
I sex dagar låg den framför oss som ett barndomsminne. Högar av vit snö som krullade ihop sig till bollar av sig självt. Bollar som kom med lasersikten. Dag sju brakade skiten loss och ingen reporter var längre äldre än elva, ingen kom in i fållan utan att möta en snöprojektil.

Zivotni styl Carl-Jan Granqvist
Traktamente är ett lustigt fenomen. Det är pengar – jag tror att de är skattefria – som man får om man jobbar utomlands, för att ersätta restaurangmaten. I öststatbilliga Tjeckien ligger det på 670 kronor per dag, mot exempelvis Tysklands 581. Förklaringen är att ambassadören i landet sätter standarden. Så jag och resten av skidkåren tackar den svenska livsnjutarkille som lyckas bränna 1675 tjeckiska per dygn i ett land där bröd kostar tre kronor. Ditt frosseri märks på våra konton.

Semmelknödel
Kokt, skivad, vattnig bulle som serveras med grädde på fettisdagen.

Neredomy si Ibrahimovic
En kväll lämnade vi texterna tidigt och skulle se Inter-United. TV:n hade inget ljud och hängde lite avskiljt, men vi såg ett uppspel, en målchans – sedan bara en bartender. Jag har sett folk spruta eld förut. Jag har sett någon som jonglerar med juice och kastar körsbär. Men aldrig någon som gör det blasé, som räknar timpenning medan han spottar alkohol mot en glödande servett. Alla avskydde showen, allra mest han själv. Hur matchen gick? Tja, 2-1 kanske? 1-1?

Zapomenout slunce
Jag minns gul. Jag minns rund. Jag tror jag minns värme. Resten av mina minnen av solen är hämtade från amerikansk film och fysikböcker.

***
Efter åtta månader på tidningen var jag stum av responslöshet. Jag visste inte vad någon tyckte, vad jag borde förändra. Ett massmejl gick ut om PU-samtal, så i lunchrummet myrstegade jag fram till chefs-Poromaa och darrfrågade ”gäller det även mig?”.

Odjuret inom honom svarade kort ”Ja, vill du ha ditt omdöme nu?”. Jag nickade och var redan på väg ur rummet, mot hans skrivbord, när han brölropade över matgästerna ”två plus”.

Om det är metoden för att bli chef så broderar jag ut min bedömning av de svenska åkarna på samma sätt.
Anna, Lina, Charlotte, Emil, Anders och ni andra. Tack för allt. Ni var två plus.

/Kristoffer Bergström, i tanken redan långt ifrånLiberec

Liberec, Tjeckien

Jag vill att dramerna ska sluta med en smäll. Jag vill höra att Bruce Willis är död, se Sten Frisk spränga Mälarviken. Liberec-VM har helt fel dramtaurgi.
 
Egentligen visste vi det redan igår.

Här springer Anders Södergren förbi efter första träningspasset sedan han släpptes ur isoleringen. Någon slungar iväg den självklara frågan ”hur kändes det?” och svaret sa allt. Hade han pressat ner ögonbrynen och sagt att det var tungt men inte orimligt skulle vi kunnat hoppas.
Nu svarade han ”Ojoj, det kändes jättebra” indrypt i Killingironi. Han skrattade. Ingen som har ett tufft beslut framför sig skrattar.

***
Nu har vi en Andersfri femmil om fyrtio minuter. Men tro inte att VM är över för det, det finns massor av roligt och intressant som kan hända.

– En häst kan stå i publiken.
– Kommentatorn kan börja hosta.
– Det kan blixtra.
– Någon kan svänga fel i ett vägskäl.
– Marcus Hellner kan skrälla.
– En åkare från Estland kan heta ett kul efternamn.

/Kristoffer Bergström

(Jag får betalt per blogginlägg, men nu i kristider har de strypt min budget. Därför skickar jag bara en repris på det förra inlägget:)

Liberec, Tjeckien

Det är nu vi behöver positiva bilder.
Vi har tre mil tungsnö. Vi har Charlotte Kalla mot den längre, äldre och mer rutinerade skaran Steira, Shevchenko, Saarinen, Kowalczyk, Medvedeva, Johaug, Roponen, Follis, Longa, Muranen, Laurent Philippot, Kristoffersen, Savialova, Hugue, Confortola, Jatskaja och Stephen.

Jag vet att Charlotte är stark nog för att rå på dem, och nu när loppet går över alla slingor finns det gott om uppförsbackar där hon kommer till sin rätt.

/Kristoffer Bergström