Om bara några timmar börjar världscupen i skidskytte.
Jag befinner på spåret i höjd med Bräcke, knappt en timme från Östersund.
Rätt bra med snö faktiskt, å andra sidan är väl min gotländska måttstock på bra snödjup rätt värdelös.
Kommer inte ihåg när jag fick ihop till en snöboll senast.
Nåväl, en snögubbe kanske det blir.

Så, timmar innan tävling vad gör det svenska herrlandslaget?
Ingen aning.
I går berättade Björn Ferry att hans rumskamrat Carl-Johan Bergman mest ”kör helikopter” för att driva tiden.
– Helikopter?
– Ja, alltså en sån där radiostyrd. Han har precis fått ordning på den. Han kraschade den rakt in i väggen häromdagen. Carl-Johan är händig.
Så, kanske är det just det som Carl-Johan och Ferry sysslar med timmarna innan – att krascha helikopter.

– Christoffer Svensson, mellan Bräcke och Östersund

Okej, en åttondeplats låter inte så kul, men Johan Olssons insats var ändå bra. Han högg uppe i toppen fram till slutkilometerna när spåren snöade igen och Lukas Bauer bestämde sig för att vara Lukas Bauer. I mål var Johan tio sekunder från pallen, vilket självklart är godkänt.

Och efteråt var han en stjärna. Som jag visade på bild förut så är det ingen publik här. De kanske är arton eller tjugoen stycken, men inte mer.
– Kuusamo är ingen favorit. Det är lite old school-åkning här, som på Wassbergs tid, sa Olsson och småskrattade.

Men ni minns väl den här känslan? Ni är väl inte helt fartblinda av bomberna förra helgen och Linas storartade åkning igår? Vi svenskar ska jubla när våra killar och tjejer kommer topp-tjugo. Ni som svär åt Charlottes och Brittas placeringar är bara medgångssupportrar.

Till sist en glad nyhet:
Racerröven Sami blåste verkligen på idag. Han kom trea och vinkade glatt till de fyra finländarna i publiken.

Richardsson kör inte dumt. Han var ju bra i Gällivarestafetten och verkar nu nå en poängplats. Men klart mest aggressivt har Mathias Fredriksson startat. Det såg ut som att han var skämtsam i starten, att han härmade en överstressad skidåkare.

Synd bara att det mest var en illusion. Åtta sekunder bakom efter några kilometer  är tyvärr inte mästerligt.

En sak till:
Det kostar åtta euro att komma in hit till skidstadion, men arrangörerna låter intäkterna gå till rena investeringar. Årets kassa kommer gå till att köpa in en ny microvågsugn.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

När Hemköps bakverk blir gamla, tappar spänsten och förhårdnar så slängs de inte i en container, de skickas till Finland.

Arrangörerna här är roliga. Deras grej är att inte synas. Inga mediabussar går från hotellet, inga skyltar visar var man ska svänga av, ingen vänlig hand visar var presskonferenserna hålls.

För att hitta en styrande person ordnade vi en skallgång i urskogarna här intill, men allt vi fann var en yeti, staden Atlantis och programledaren Martin Örnroth.

Äh förlåt, jag ångrar mig direkt. Här finns en regent:

Kvinnan i gult har som jobb att ta tag i våra ackrediteringsbrickor, granska fotot där mot våra verkliga ansikten och sparka ut alla jävlar som nitat en riktig jorunalist, snott brickan och nu försöker ta sig in för att sno en sån där macka.

Att detta inlägg inte handlar om skidor beror på att det inte har pågått någon riktig tävling på nån timme (okej, det hoppar folk från en backe, men det är väl ingen sport, det är väl typ som bungyjump?).

Men nu kör snart Johan Olsson hem segern på femton kilometer klassiskt. Det missar ni inte, väl?

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Charlotte var dämpad efteråt. Hon pratade lågt.

Hon borde ha legat på hårdare efter första backen, säger hon. men skidorna var det inget fel på, inte heller den lugna starten.

Jag är själv ganska åsiktslös om loppet. Ja, visst sa logiken att Charlotte skulle hamna mellan plats tio och tjugo, men det vackra med henne är ju att hon emellanåt är ologiskt bra.

Nu var hon vanlig. Realistisk. Det kan man inte vara besviken på.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Ja, och så var det vädret. Jag antar att ni ser på skärmarna hemma hur himlen skickar tusen vita loskor över åkarna. Och jag tror att ni ser hur det påverkar: Charlotte Kalla harvallat fel och får nu hoppas på att ryggen på Majdic tar henne i mål exakt 30 sekunder efter segraren, och att det räcker till en sjunde-åttondeplats.

Och trevliga, verbala Britta Norgren kommer lätt att hamna topp tjugo, vilket är viktigt inför masstarten i nästa tävling.

Fan, kom igen nu Kalla, häng i slovenskan.

j, en sekundchock av Chockbritta. Så kul.
Visst hade hon fint glid? Visst åkte hon lite proffsigare än de andra? Nu får vi bara hoppas att hennes lopp räcker till poäng, så att hon slipper starta med blåbären till nästa tävling. Självklart är hon bättre än trettioandraplatsen i Gällivare, men hon behöver få jaga lite hetare namn än Irina Nafranotitsch från Vitryssland för att visa det.

Hittills har det varit rätt lugnt från publiken på The Kop. Men en gång tog det eld i dem. Inte för någon strålande stakning eller gruffig omkörning. Näe, det var när speakern förkunnade at Sara Lindborg var den tredje åkaren i fältet som fyller år idag. Congratulations spelades och publikmasso… åskådarhorde… äh… de arton åskådarna klappade glatt händerna.

Darra Europa, Sverige stjäl inte bara strålkastarglans genom att vara snabbast. Vi har också en som fyller tjugofem.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

I går trodde jag att Charlotte Kalla skulle bli chanslös på dagens tiokilometare klassiskt.
I dag tror jag att hon kan nå pallen. Jag har visserligen inte sett hennes träningar, har ingen koll på hennes kost, hur mycket vila hon har fått eller om humöret är lika sprudlande som det sas vara inför Gällivare.

Men jag har sett Marit Björgen vara skitdålig på sprint och jag har sett Virpi Kuitunen och Aino-Kaisa Saarinen fallera i finalen. De tre bjässarna verkar ha en dålig helg, som knappast stärks av fyra lopp igår. Så troligen är Charlottes chans att nå en pallplats inte att vara bland de tre bästa, utan att vara bland de tre minst dåliga.
Men hon kan inte vinna, för det gör polskan Justyna Kowalczyk.

Och så Johan Olsson. Min Johan. Han ska tydligen ha höga berg då det ser ut som om ursinniga ekorrar är fastspända under skidorna, men också generande djupa dalar då skidorna verkar vara täckta av döda ekorrar.

Så min gissning är att vi ser redan om fem kilometer vad som barkar. Antingen är han topp-fem där och vinner rubbet, eller så är han sextonde man där och kommer tjuga.

Till sist: exklusivt material från min chef.
Han smsar mig ibland. Det är sällan glada saker, utan mest finska oförskämdheter och raka befallningar. Här är hans senaste tre alster från igår:

09.55:
Mer blogg! Perkele

11.03:
Det har gått 48 minuter nu. Satana paskaa poikka

13.47:
Fan va du slöar. Blogga!!!

Mitt mejlprogram går lite trögt, så kan du vara schysst och skriva till honom på michael.poromaa@aftonbladet.se att lägga ner vapnen en stund? Och att även finska meningar slutar med en punkt.

Du kanske har hundra frågor nu efter sprintpremiären. Du kanske inte får någon matlust förrän nystanet är utrett och frågetecknen raka som streck.
Okej, för din skull bockar jag av de fyra viktigaste:

1. Hur gick det för Sami Jauhojärvi, han med the power-ass?
– Aaah, det var en ytterst kraftlös rumpa han visade upp. Eller åtminstone en uselt koordinerad. I semin chansade han på en genväg genom en skogsdunge, men insåg att det därinne bara fanns urskog och återvände. I mål var han 58,9 sekunder efter.

2. Hur peppade Emil Jönsson inför finalen?
– Han joggade några steg, vallade om skidorna – och spydde. Alltså inte en liten rödgul gröt, utan mängder. Sådär så att den halvsmälta maten tinade snön framför honom och blottade gräset. Man såg gräs!

3. Hur bra är Lina Andersson på engelska?
– Hon är bättre på skidor. Och troligen på windsurfing.

4. Hur lång är stjärnskottet Jesper Modin som kom nia?
– Ingen aning. Jag är 193 cm och tog den här bilden med mobilen. Avståndet till honom är 65 cm, så ni som kan Pythagoras sats kan väl mejla lösningen till mig?

Mejla eller kommentera om ni vill ha svar på någon annan fråga. Till exempel vad den löjeväckande berusade gubben sa till mig i bastun i morse.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Oj, så bra det ser ut. Emil Jönsson är tvåa och Björn Lind fyra, men roligast är att Jesper Modin sprintade sig till en femteplats. Jesper är från Piteå och stor. Alltså enorm. Som en människa i skala 3:2.

Men visst kan man ha invändningar, vi kanske inte ska räkna hem tre topp-fem-platser redan. Att enbart gå på tidskvalet är som att kora guldskovinnaren utifrån vem i Europa som skyfflar in flest mål på uppvärmningen.

Därför tror jag fortfarande på Lina Andersson, som visserligen bara tidskvalade som tia, men som kommer fajta sig till en högre position om det så krävs att hon använder stavarna som manchetes.

Visst är det narcissistiskt att blogga om sig själv, men i vissa lägen måste jag.

För det finns jobbuppdrag som är trevliga, upplyftande. Och så finns det en annan kategori:
Slitjobben.
Rövresorna.
De där äckliga tripperna då Damokles svärd gungar över huvudet och chefens piskor slår i ryggen.
Ni ska veta att jag gör det här för er skull, av altruism, av professionalism.
För finskan är det enda språk i världen som inte har ett ord för njutning, men åtta synonymer för att gråta och frysa samtidigt.

/Kristoffer Bergström, KuusamoE