Liberec, Tjeckien

Joakim Abrahamsson vet allt. Han säger att Charlotte Kalla kan vara femton till tjugo sekunder efter täten när de går över till fristil och ändå vinna. Enligt Anders Södergren är skejtdelen omöjlig att rycka i, allt avgörande måste ske den första halvan.

Så bli inte rädda om Charlotte sackar litegrann. Hon kommer ikapp.

/Kristoffer Bergström (som satsar på kärnfullhet för att vinna tillbaka läsare)

Liberec, Tjeckien

Jag är bra på bortsvävning. Jag gilar inte objektiva analyser, jag vill ha Arne Hegerforsögon.

Men för er andra kan jag berätta vad slovenen Petra Majdic, världens överlägset bästa sprinter, tror om dagens pursuit.

– För mig är det klart att Saarinen, Kowalczyk eller Marianna Longa gör upp om segern.
Jag är svensk och undrar självklart…
– Ja, Kalla blir ju stark också.

Tro mig, det sista var inte övertygande. Det var som att höra ett stolt föräldrapar säga till dig ”Ja, er dotter var också bra i skolpjäsen, sicket realistiskt träd hon spelade”.

Men visst skiter vi i vad slovener tycker? Jag tror att Kalla kommer på pallen. Visst har det tyvärr slutat snöa, vilket gör att det kan gå fort i den klassiska delen, men Kalla är utvilad, harmonisk och en förbannad tävlingsmänniska.

***
Att blogga är responslöst. När jag skriver ett inlägg får jag en kommentar, när jag annordnar en tävling svarar bara någon Per Frisell. Därför är det skönt att det finns fakta att luta sig tillbaka emot.

Så jag presenterar vår besökarstatistik:

Då kanske ni undrar vad som är intressant här. Jo: jag började i slutet av den sjuttonde och fick då ett gäng besökare. De läste vad jag skrev, hittade något faktafel, någon ogrundad åsikt – och återvände sedan till sina liv.

Dagen efter skrev jag fler inlägg – och sänkte besökarantalet med en tredjedel. Mönstret upprepade sig i torsdags då jag skrämde bort ytterligare ett par tusen.

Eller ännu tydligare: låt mig presentera Kristoffereffekten:

Så bara en kort fråga: hur vänder jag det här? Kan lögner rädda mig?

/Kristoffer Bergström, Liberec

PYEONGCHANG. Björn Ferry kallar VM ”en icke-händelse här i Sydkorea” på grund av de klena intresset för mästerskapet.
Mitt i prick, Björn!
Det sänds inte ens på tv i landet!
Och inte ens det gigantiska VM-hotellet, där hela skidskyttevärlden är samlad, har kunnat ratta in en kanal som sänder tävlingarna.
Så när Ferry & co sitter på hotellet och ska se sina lagkamrater åka VM så får de följa det via datorn.
— Mycket konstigt, summerar Helena Jonsson.
Jämförelsen haltar kanske lite, men när jag var på fotbolls-EM i Schweiz i sommar så sände schweizarna matcherna i tre kanaler med kommentarer på tre olika språk.
/Flinck

Liberec, Tjeckien

Dags att lära sig ett nytt ord: ruggad.

Om man sandpapprar under skidorna och sen kör på på puder får man en särskild yta. Den går inte särskilt fort, men fästet är finfint och det fryser sällan fast något under skidorna.

Att jag skriver detta beror inte på att jag vill lära er något nytt. Det beror på att jag vill lära svenska landslaget.

Nej, självklart kan jag ingenting om valla. Och jag vet att valet är som svårast när det snöar och pendlar mellan minus och plus ett. Men när vi har fyra åkare, två guldkandidater, säger bondvettet att inte alla får valla bort sig så grovt. Alla körde på fästvalla, alla märkte efter två kilometer att det skulle bli en trist dag. Och på pallen stod Veerpalu, Bauer, Heikkinen och höll triumfatoriskt upp sina ruggskidor.

 – Vi har inte sådan här snö i Sverige, därför är vi inte vana vid ruggat, sa Johan Olsson som naturligtvis var besviken på sin åttondeplats.

Och där ligger självklart förklaringen. Svenskarna tävlar bara i Sverige och kunde inte veta att Tjeckien har tjeckiskt klimat.

Äh, jag är nog överdrivet raljerande. Det känns bara bittert.

***
Och så dagens scam:

När åkarna skär mållinjen tror ni kanske att bekymren är över och jaccuzzin väntar. Men nej, då återstår journalistlabyrinten. Hundra meters kringelikrokar där läskiga händer hänger från sidorna för att fånga de aktivas röster i sina apparater.

Åkarna måste inte bara svara på frågor – de måste luta sina skidor mot axeln på ett casual sätt. För de gör ju inte reklam, de bär bara bort sin utrustning.

Men det där är en bluff. Anders Södergren var tydligast: först klagade han i tio minuter på dåligt fäste och is under skidorna. Sedan sneglade han mot det gulglänsande paret i handen och sa ”ja, det var ju inte dom här jag åkte på, direkt”.

Alltså, när ni ser skidspetsar i åkarintervjuer så är det inte de snabbaste, utan de snyggaste skidorna. De skulle tillverkas i korv om det såg bättre ut.

/Kristoffer Bergström, Liberec

Liberec, Tjeckien

Jag har massvis att blogga om, men jag börjar med en gissningslek.
Varför står tjugo medelålders män så tätt intill varandra att deras dunjackor pressas ihop, trots att de inte tittar på något?

A) Det ryktas att en vallare säljer Bruce Springsteen-bootlegs med längdskidstema.
B) Efter fem ensamma VM-dagar är detta en accepterad kärleksform, fenomenet kallas lovecrowding.
C) De väntar på Charlotte Kalla och vill inte hamna för långt bak (alltså samma taktik som kajaltjejerna har på Skansen den veckan när Håkan Hellström kommer).

Och så svaret:

Charlotte var som alltid glad, positiv och lite fåordig. Här är de två nyheterna hon gav oss:

– För att peppa inför morgondagens pursuit har hon tittat på ett lopp som faktiskt är på dagen tjugo år gammalt. I VM i Lahtis tog svenskarna en trippelseger och allra hetast var Gunde Svan.
– Det ymniga snöfallet gynnar henne. Kalla är en svagare längdåkare än konkurrenterna, men vädret gör att ingen riktigt kan rycka. Så när de byter till skejt hoppas hon ha tätkontakt och sedan krossa.

***
Och så sjuksituationen, som nu börjar likna en komedi:
Som ni vet bor svenskarna där ingen kartritare har varit, i en blind tjeckisk fläck, för att undvika att bli sjuka.
Nu är Britta Norgren på väg tillbaka från sin magsjuka, men Anna Haag blir inte starkare utan är körd till morgondagens lopp.

Och så till parodin:
Avhoppen och isoleringarna gick så långt att förbundskaptenerna ringde in Maria Rydqvist. Hon kom igår – och blev sjuk direkt!

Ja. Hon har feber. Vi har troligen bara två namn i morgondagens lopp: Kalla och rookie-Brodin.

/Kristoffer Bergström, Liberec

Ja, det snöar vidare.

Här ser ni barnbacken som man testar glid i. En vallare skejtar upp på sidan och låser sedan kroppen när han glider ner. Som en backhoppare utan gupp längst ner.

Jag har ingen aning om hur det svenska vallateamet resonerar inför loppet som troligen är vår största guldchans i VM, men jag vet att snön är ett gissel. Och efter att ha följt vallarna under Tour de Ski vet jag en sak som ni tv-tittare kan hålla utsikt efter:
Johan Olsson har alltid mest fästvalla av svenskarna. Så glider han i uppförsbackarna är vi dömda allihop.

***
Och visst är det kul att Anders Södergren flyger in sin danske KMI-specialist för att fixa ryggen inför loppet? Tyvärr har planen gått i lås litegrann. I morse sms:ade Michael Jansson och skrev att han behandlar Anders och bröderna Fredriksson senare än planerat, det blir ikväll istället.

Nämen så lyckat, kroppen kanske inte känns prima under loppet, men jäklar så fräsch den kommer vara till kvällsmaten!

***
Nu ska jag prata med Charlotte Kalla. Någon som har en fråga jag ska vidarebefordra?

/Kristoffer Bergström, Liberec

Liberec, Tjeckien

Fakta:
I Nordtjeckien är alla modebloggare som skriver om ”dagens outfit” utbytta mot väderbloggare och ”dagens snörelaterade trafikolycka”.

Utanför mitt fönster: Bilden till vänster fick sladd i modden, stötte till bilen intill och åkte in i en driva. Jag hade svårt att läppsynka vad mannen som blev påkörd sa, men det verkade inte vara någon ilska utan ett förstående ”tja, vi är ju i Liberec”.

Ta det lugnt till tävlingen idag, silver-Johan och guld-Anders. Ni borde vara mer rädda för berget än Bauer.

/Kristoffer Bergström, Liberec

PYEONGCHANG. Vill egentligen inte framhäva min egna grejer.
Men den här storyn måste vara dagens sjukaste.
Den får Krokodilen svårt att bräcka från Liberec.
/Flinck

PYEONGCHANG. Neeeejjj!
Magnus Jonsson har också blivit sjuk (samma åkomma som Bergman hade och som Ferry lider av — ”allmänt kasst”, typ) och isolerades från de andra åkarna i går.
Det innebär att Sverige av allt att döma inte ens kommer till start i herrstafetten på söndag.
Det fanns ju annars ett ganska stort hopp inför VM om att kunna ta en första mästerskapsmedalj på den prestigefulla distansen sedan OS-bronset 1992. 
Supermakten Tyskland är svagare än på länge. Dessutom har Ryssland inte varit sig själva här på VM som bekant, och österrikarna, som varit så starka tidigare på säsongen, har gjort ett svagt mästerskap.
Men nu har Sverige bara tre åkare att tillgå och Mattias Nilsson tror inte att man kommer till start.
— Risken är tyvärr stor, säger Nisse till bloggen.
Hur känns det?
— Tråkigt, men är ju bara acceptera situationen. Det är dumt att riskera något och köra när man inte är hundraprocentig. Säsongen är ju inte över efter VM.
/Flinck

PYEONGCHANG. Svårt att matcha Krokodilen (ja han kallas så, Kristoffer Bergström — vår man på längd-VM) i bloggtempo.
Men så har man ju också lite medaljer och inte 38:e platser att skriva hem om…

Nåväl.

Visst har väl de svenska åkarna känt sig hotade men inte trodde jag att Pichler skulle kalla in den svenska armén till VM:

På väg till dagens tävlingar stötte jag ihop med fem svenska officerare på mitt hotell. Det visade sig att de var stationerade på gränsen till Nordkorea, tre timmar nordvästerut, och var sugna på att titta på lite skidskytte.
Och det var inte lite med streck, stjärnor… ja, till och med guld, på de där axelklaffarna.
— Tillsammans med Schweiz utgör vi Neutrala nationers övervakningskommission på sydsidan, berättade han med mest guld på axlarna — generalmajor Christer Lidström.
Finns det en på nordsidan också?
— Inte längre. De slängdes ut 1994.
Sverige har tydligen övervakat gränsen sedan 1953.
— Vår äldsta mission, sa Lidström, som är chef över de andra fyra.
De är inte fler än fem svenskar i kommissionen numera.
Lidström är som chef stationerad i två år och de andra får vara där i ett.
Jag missade bussen till arenan med ett par sekunder för att jag hade stannat till och snackat med de fem officerarna och gentlemännen.
— Men åk med oss, vi ska ju också dit, sa någon av dem, kanske överste Bengt Carlsson.
— Så får du åka ”flaggat”, sa någon av de andra, kanske örlogskapten Thorsten Hagelberg.
Och fram rullade den svarta bilen med en svensk flagga vid huven som ni ser här ovan.
Så där satt jag, gammal pjäsgruppchef i lumpen på A3 i Hässleholm, i framsätet med en generalmajor och en överste i baksätet.
Det var bra, trevliga grabbar ska sägas.
På VM-arenan mer än fördubblade de den svenska supporterskaran och alla fyra silversvenskar hade noterat officerarnas närvaro.
Också Pichler:
— Nu har jag fått mina livvakter, skojade han.

/Flinck