Det blev nästa lite OS-känsla när vi stod där och såg glädjscenerna mellan Charlotte Kalla och Anna Haag. Två så äkta, glada tjejer får man leta efter. Det var bara prins Carl Phlip som saknades, han var ju med och kramade skidstjärnorna i Whistler.

Formbeskedet från främst Anna Haag var kalas. Hon har haft det lite tungt i höst. Hon är i och för sig van och klagar aldrig över en liten förkylning, men om hon börjar pricka formen och Charlotte hittar rätt så kan det bli kul i VM.

I morgon är det vilodag och det behöver inte bara åkarna. Jösses, det är pådrag här varje dag. Och hälften av energin går till att följa Petter Northug. Var ska han snacka? När? 

I dag hittade vi honom i juryrummet. Hans sick-sack-åkning framför Hellner och Cologna gillades inte och Petter blev av med sina 15 bonussekunder. Det var kaos och massa människor (det har kommit fler norska journalister) trängdes kring den norska stjärnan. Som ett ögonblick tittade upp på mig och smilade – han gillar situationen, den komiska när vi trängs kring honom.

Petter bjuder på show. Svenskarna på fina resultat.

Hmmm, blir kanske långsamt i morgon i alla fall. Fast först ett antal timmar i bil för att nå Italien.

Petra Thorén/Oberstdorf

Efter gårdagens sprintdrama med Emil Jönsson i huvudrollen är det dags för distans i dag.

Vädret är äntligen riktigt vackert och det kan bli bra förhållanden.

Marcus Hellner ligger femma sammanlagt och bör sikta på att plocka bonussekunder i dag för att inte släppa iväg Dario Cologna för mycket.

Och Charlotte Kalla måste får formen att stämma lite bättre.

12.30 drar herrarna i gång, damerna kör 15.45.

Petra Thorén/Oberstdorf

Dag två på Touren. Det serveras skumpa i presscentrat, måste vara över från i natt. Inget för en gravid kvinna.

Det är däremot två härliga jakstarter. Men ha inte för stort hopp om nya svenska framgångar.  Varken Marcus Hellner eller Charlotte Kalla har klassisk stil som deras starkaste sidor. De har å andra sidan gjort stora framsteg, Kalla var till exempel fyra i Otepää i fjol, men då var det individuell start på 10 km.

I dag kommer sannolik Justyna Kowalczyk, som går ut 6.5 sekunder före Charlotte att sticka iväg. För Charlotte handlar det om att åka avslappnat, att hitta rytmen och få så bra placering som möjligt. Topp fem skulle vara mycket, mycket bra.

Hellner kommer att jagas. Han har sju sekunder till godo på ryssen Petukhov och sen kommer Petter Northug och Alexander Lekov. Och så har vi Lukas Bauer längre ner i fältet. Rafflande.

Start för damerna: 11.50. Och sen herrarna: 12.25.

Föret? Svårt att definiera. Det kommer någon form av nederbörd, men är kring noll grader. Får se om vallateamet lyckas klura ut vad som passar bäst.

Banan? Ganska utslagsgivande, enligt åkarna.

Petra Thorén/Oberhof

Efter La Cluzas var Charlotte Kalla bekymrad. Kroppen svarade inte och fick bearbeta tankarna för att gå vidare.

Under julen har hon dragit ner på träningen, återhämtat sig, varit med vänner och fått ny energi. Hon var osäker på formen när hon startade i Oberhof, nu efter andraplatsen är hon lite säkrare.

Visst Marit Björgen, vinterns överlägsna segrarinna, kör inte Touren. Det ska vi ta med i beaktning. Men Follis, Majdic, Johaug är här.

Morgondagens klassiska millopp är inte en drömdistans för Kalla. Men hon visade i fjol i Otepää att hon kan vara med högt i listan även i klassisk, då fyra på 10 km. Skillnaden mot då är att det var individuell start, det föredrar Charlotte framför morgondagens jaktstart. Hon kommer inte att haka på polskan Justyna Kowalczyk som startar 6,5 sekunder före henne. Hon satsar på att göra sitt eget race.

Anna Haag var 19:e åkare i prologen, Maria Rydqvist snäppet bättre på 18:e plats.

Snart dags för herrarna.

Petra Thorén, Oberhof

Efter en tio timmar lång tågresa som slutade med att jag fick lifta sista biten kom jag i går till Oberhof.

Träffade glada svenskar och såg förväntansfulla skidfans på gatorna.

Sen började allvaret. Fyra åkare, där bland höstens stjärna Maxim Vylegzjanin, avstängda på grund av för höga blodvärden. Dopad? Snacket var snabbt igång i presscentrat.

Hur det är med den saken får vi veta om ett tag. Dopningstest har utförts. 

Men innan dess ska vi vara lite försiktiga. Det finns en svart historia i det ryska skidlandslaget, men just Vylegzjanin har tidigare haft höga blodvärden. Det finns omkring tio åkare i världscupscirkusen som har dispens för naturligt höga värden, han är inte en av dem men det kan finnas naturliga skäl ändå.

Att han inte får starta innebär att Hellner och Richardsson får en konkurrent mindre.

Nu är det dags för prologen. Denna korta rivstart på Touren.

Bänka er framför tv:n. Njut av årets sista skiddag, redan i morgon är det en ny.

Petra Thorén/Oberhof

La Clusaz, Frankrike:

Dagens utmaning: säg fyra manliga, schweiziska längdåkare.

Jag hade sagt Dario Cologna, fortsatt med… att hosta. Gått på toa och sökt på mobilen. Kommit ut med stöddminen och fnyst ”jag kan väl BÖRJA med att nämna Livers, Perl och den där Fischer som kom trea i Oslo nollåtta. Behöver jag mata dig med fler, dumjävel?”.

Idag fick ett kvartsdecimerat svenskt bragdlag stryk av schweizarna med en minut.
Vi hade tre världsstjärnor och en hyfsad. De hade en världsstjärna och tre nollor.

Jag är yr.

/Kristoffer Bergström.

La Clusaz, Frankrike

När jag lyssnar av Kallaintervjun efter tredjeplatsen låter något i bakgrunden. Jag hör kvinnoröster, de sjunger knackigt, är det… norsk julmusik? Ja.

Johaug, Steira och de andra promenerade genom stafetten. Björgen borde ha varit mer orolig för snöblindhet, snömannen och snöleoparder än konkurrenter när hon gick ut på sistasträckan. Och så väl i mål bjöd de på en märklig uppvisning när arrangören spelade Rivers of Babylon och de dansade ut i målområdet för att knycka melodiskt på höfterna och axlarna. De dansade som glada barn. Och direkt efteråt sjöng de a’capella till NRK:s tv-reporter. Fult, absolut, men förbannat fint just därför.

Vilken sång tror ni att Hellner sjunger om någon timme, när Sverige har vunnit? Och mer spännande: hur ska Södergren dansa?

/Kristoffer Bergström

La Clusaz, Frankrike

Presstältet skakar, det rasslar från några metallfästen, världen är en tamburin som vibrerar och klingar. Läge att tjura? Tvärtom. Låt oss vara megapositiva.

Såg ni succén igår? Okej, vi hade inga pallplatser, men Södergrens och Haags sjätteplatser var brontosauruskliv mot lyckade tourer och sedermera världsmästerskap.

Lägg till att vi i dag tar dubbla stafettsegrar. Allt pekar på det.
För damerna hänger det på Charlotte Kalla. Haag och Rydqvist är pålitliga, men Kalla måste vända sin hängighet till benspritt.
För herrarna? Pfft. Det skulle kunna köra med Gundes dubbelstav och ändå ta det. Mats Larsson ska bara ta rygg på Rönning och Manificat, vilket han klarar. Sedan kommer Rickardsson och Södergren ha tuggat till sig tjugo sekunders ledning för Hellner.

Ja, medan en tältsektion, två sponsorskyltar och tre fransmän blåser bort över vidderna sitter jag helt lugn. Det enda negativa jag kan komma på är att ostronen och vinet här i presstältet är på upphällningen. Tror dom att vi bara vill leva på osten och skinkorna? Tror de att vi är grottmänniskor?

/Kristoffer Bergström

La Clusaz, Frankrike:

Blä.
Charlotte Kalla sa att hon var hyfsat pigg och sugen. Fram till första backen. Där började en femton kilometers pina där benen och flåset kändes precis lika illa. I siffror: 14:e plats, 2,30 efter segraren.

Och ni vet vem som vann. Den vackra norskan. Hon med de biffigaste armarna i världseliten. Eller som speakern kallade henne vid målgången:
”An applause for the big yellow lady!”.

Anna Haag var nöjd med sin sjätteplats. Det ska hon vara, trots att jag trodde hon skulle bli fyra efter att hon käkat upp Follis/Longas lucka och drev upp farten i den tremannaklungan.

/Kristoffer Bergström

La Clusaz, Frankrike

… i den andra handen låg ett kex till. Men vi tar det från början:

De svenska hjältarna är i franska alperna. Här ska de lalla runt på en 2,5-kilometers-slinga i någon sorts mix av distanslopp och irländsk julafton. Marcus Hellner har redan varnat för att det kan bli snurrigt med de tolv varven, medan Petter Northug har… och avbryt mig om ni hört det här förut…. skickat en känga mot svensken.
”Jag har aldrig spurtat mot Hellner, jag har bara tagit i”, sa norrmannen som har en 13:e-plats som bäst i vinter.

Snurrigt var det redan på vägen hit. De svenska herrarna kuskade över bergen, tog hjälp av den store GPS-guden och trodde sig vara framme. Men det franska vinterparadiset bestod av två hus och ett sågverk. Jag bedömer det som två på tre att de ens hittar startfållan i dag.

Hur jag kom hit? Ja, vi kan väl säga att jag hade varit ypperligt nöjd om jag befunnit mig vid ett franskt sågverk efter tio timmars resa.
”Det går en direktbuss från Genéve”, sa min resebyråkvinna, men hon glömde att nämna att den linjen öppnar om en vecka. Så jag åkte fyra minuter till centrum, bytte, tolv minuter till nästa ort, taxi, red på en elefant över en topp, buss, nytt tåg.
Från Arlanda till hotellet tog sexton timmar. Eller för att illustrera det:

(Ni ser inga kvitton, enbart tåg- och bussbiljetter. Elefanten fick jordnötter och morötter).

I Aix-les-Bains-le-Revard krampade magen. Jag svullade en macka när en dam i 60-årsåldern kom fram. Hon bar gummistövlar och blottarrock. Hon pratade till mig på franska, fnissade, pekade på min mun och gick. Två minuter senare var hon tillbaka med händerna knutna framför sig, som ett primitivt lotteri. Jag valde vänster, fick kexet som låg däri, men fick visst välja igen. Höger. Nytt kex.
Några ord på franska så var hon borta.

Jag lutade mig mot killen bredvid.
– Do you know what she said to me?
– Eh… bad english, she… eh…
– Should I give her money?
– No. She said ”you eat too much”. Only eat two biscuits.

***

Snart ska damerna starta. Jag tror inte på Kalla eller Haag. Sjukdomar pajar för mycket. I går sa Charlotte till mig att hon i mitten av veckan var i god träningsform, men inte vet hur kroppen svarar på tävling.
För så mycket har jag förstått, att man vinner inga längdlopp om man doserar kroppens hundra procent perfekt över sträckan. Man ska bränna allt, säg över tre fjärdedelar, och hoppas att kroppen hittar någon okänd reserv längs vägen. Har man varit sjuk finns sällan den gömda brunnen.

Hur tror ni att det går?

/Kristoffer Bergström