LÄNGD. Björgen är OS-drottning (så välförtjänt) och Sverige slutade femma i stafetten.

Men lite i skymundan noterar jag att Ryssland bara blev åtta i damstafetten och börjar slå lite i historieböckerna.

Det visar sig, förstås, vara de ryska damernas överlägset sämsta stafett i OS-historien.

2010: 8:a.

2006: Guld.

2002: – *

1998: Guld.

1994: Guld.

1992: Guld.

1988: Guld.

1984: 4:a.

1980: Silver.

1976: Guld.

1972: Guld.

1968: Brons.

1964: Guld.

1960: Silver.

1956: Silver.

* Fick inte ställa upp 2002 på grund av för höga blodvärden.

Innan vi vågar oss på en slutsats så tar vi oss också en titt på den ryska/sovjetiska medaljutdelningen för längddamerna vid de senaste spelen.

1988: 8 medaljer (varav 3 guld).

1992: 9 (3).

1994: 5 (3).

1998: 7 (5).

2002: 3 (3).

2006: 4 (1).

2010: 1 (0).

För tolv år sedan tog man alltså samtliga fem guld samt ytterligare ett silver och ett brons. Här i Vancouver har det fram till lördagens tremil blivit ett brons.

Inte bara jag som ser en trend här, va?

Och så till 10 000-kronorsfrågan: Vad beror detta på?

Någon som har en vild gissning?

Jag låter frågan hänga i luften så länge och kan bara säga att det diskuteras en hel del i skidvärlden om hur Ryssland ska resa sig som längdnation till hemma-OS i Sotji om fyra år.

Vilka metoder kommer de att ta till?

Eller som en ledare inom svenska längdlandslaget sa till mg häromdagen:

– Har de kunskapen, tränarna och kulturen att klara det den rena vägen?

/Flinck, Whistler

LÄNGD. Ännu en dag på längdarenan i Whistler Olympic Park. Det småregnar (eller ganska mycket just nu, men det ändras fort) och blir tungt i spåren i dag igen.

Som ni säkert noterat har flera åkare haft problem med lätta förkylningar och det som på förhand (med Anna Haag i laget) var en stor medaljchans är nu en liten chansning.

Blir det ett brons i dag, är det en bragd. Norge är klar favorit i mina ögon, Finland har ett starkt lag (Saarinen och Kuitunen har vilat och är fräscha), tyskorna är också med där samt Italien och Ryssland. Positivt för Sverige är att alla på morgonen nu var pigga och fräsha.

Lite kort om Sverige då.

Sträcka 1: Anna Olsson. Veteranen petades i teamsprinten och är sugen på revansch. Ett säkert, stabilt kort på förstasträckan. Anna har prickat in formen och var fyra på den individuellla sprinten.

Sträcka 2: Magdalena Pajala. Mästerskapsdebutant, som visat framfötterna i världscupen när hon fått chansen i vinter. En kämpe, men här blir det tufft. Tyskland kör med Evi Sachenbacher-Stehle, norska Therese Johaug var femma på dubbeljakten, för Ryssland kör Irina Chazova, italienska Marianna Longa är vass i klassiskt men framförallt är Justyna Kowalczyk med här. Hon kommer att köra likt en Lukas Bauer i går.

Sträcka 3: Charlotte Kalla. Jag tror att om Haag varit frisk hade hon gått ut som trea, nu får Kalla det. Hon får göra sitt jobb för att ge Ida ett bra utgångsläge inför sista sträckan. Men frågan är hur mycket Charlotte orkar efter sin förkylning?

Sträcka 4: Ida Ingemarsdotter. Ida är en mer utpräglad sprintåkare. Här blir det tufft. Marit Björgen tar hand om guldracet. Det blir en tuff uppgift för Ida som dock är väldigt spurtstark.

/Petra Thorén, Whistler

LÄNGD. I yran efter stafetten i går avslöjade Torgny Mogren hur rädd han var att OS-guldet 1988 skulle ryka.

LÄNGD. Jag glömmer aldrig presskonferensen på Hotell Hasselbacken på Djurgården hösten 2007.

Svenska längdlandslaget var i upplösning sedan fyra av de största åkarna brutit sig ut och bildat ett eget lag: Team Mekonomen.

In stövlade Gunde Svan som ny sportchef, satte sig vid podiet och förklarade att målet var att i OS 2010 skulle Sverige vara världens bästa längdnation.

Vi är rätt många som lett lite, nej skrattat, åt den där målsättningen.

Men nu är vi där.

Visst, det återstår några dagar av OS, men låt oss suga på den här tabellen lite:

Och då har vi haft en långt ifrån optimal utdelning under detta OS: de två ”givnaste” medaljerna var ju Emil Jönsson i sprinten samt teamsprinten herrar. Vi har också ett par fjärdeplatser och förmodligen rök det ett guld eller silver, eller i värsta fall också ett brons, i dagens damstafett när Anna Haag blev sjuk häromdagen.

/Flinck, Whistler

Skrev igår att man gärna inte möter Tjeckien eftersom de har en kille som är svårsstoppad, Jan Hejda.

Kollade Slovakiens laguppställning nu.

SATAN, vilket lag…

Ja menar, en kille som BARA ska teka?! (jag vet, han är skadad men ändå)

Nu ska vi dock inte HOSSA upp den här matchen för mycket…

Jag tror nämligen inte Slovakien är här för att Stanna…

Ifall jag skulle ha fel så lägger jag redan nu in en Demitra, förlåt, dementi menade jag såklart…

//

Jimmy Wixtröm

LÄNGDGULDET
Aaaaoooouuuu!

Vi börjar med några vokaler. Och fortsätter med ett skamligt konstaterande: när jag igår hörde om Kallas och Haags insjuknande målade jag direkt virusfanskapen på väggen. Jag såg framför mig hur truppen armades ur, hur den redan formsvage Södergren tappade en växel till, hur segerchansen blev till skit. Jag repriserade Northugs avslutning på sprintstafetten, jag tänkte på Teichman, på Bauer, på VM i fjol, på… allt utom de fyra tydligaste indikatorerna på hur det här skulle gå:

Daniel, Anders, Johan och Marcus. 

Inför stafetten tjoade förbundskapten Joakim Abrahamsson. Det var ju snöfall, det gynnade ju de hårtgående svenskarna, sa han.
Det är totalt fel.
Ju mer sol, fina spår, kvinnor med kobjällror och minusgrader det blir desto bättre är det för Sverige. Olsson, Södergren och Hellner är alla typer som vill dra, grilla och skapa luckor. Ju mer det snöar desto svårare är det. Så jag såg inte ett snöväder, jag såg ett Northugväder.
Jag visste ju inte att vi hade fyra Northugdräpare. Ja, för det är inte bara Hellners slutshow som gör att vi slår Norge, det är lika mycket Richardssons ryggsäcksvarv, Olssons förmåga att skapa en lucka och Södergrens perfekta maskering av att han inte är särskilt stark just nu. Det var utklassning. Vi slaktade de andra.
Skulle vädret ha varit bättre hade Hellner kunnat gå runt i bänkraderna och samlat ihop varenda svensk flagga där, tackat och tagit i hand och sedan dragit tillbaka ut på upploppet för att defilera i mål som segrare.

Jag har hört att det är snökaos och minusplågor i Sverige. Skit i det. Ta med er ett spett ut och hacka sönder isen i cityfontänen, för det här är en bragd värd ett dopp.

Aaaaoooouuuu!

/Kristoffer Bergström, Whistler

VANTAR. Varje morgon jag vaknar och tittar ut genom fönstret ser jag det här:

Bortåt 100 människor står i kö för att komma in i OS officiella souvenirshop här i Whistler.

Jag gick ner och frågade vad folk köade för.

– De röda tumvantarna, sa en expedit.

– Vi får in 500 varje dag. Vi öppnar klockan nio och folk står här utanför från klockan sju för att få tag i ett par. Alla är slutsålda inom en timme. Varje dag, fortsatte hon.

”The red mittens” som de de stickade vanterna kallas här är större än allt annat på OS – hockeyn, Lindsey Vonn, damernas konståkningsduell… ja till och med Marcus Hellner.

/Flinck, Whistler

Längd. Så var vi där då. Framme vid sjukstugan. Jag har inte varit på ett skidmästerskap utan sjukdomar bland svenska längåkare. Det är inte så konstigt. Åkarna ligger och balanserar på gränsen, immunförsvaret är skört. 

Det som hänt den här gången är att svenskarna hamnat i medaljfällan – och det är ju egentligen väldigt, väldigt bra! Men medaljen har en baksida. En kvart till en halv timma efter avslutad hård aktivitet (som typ en teamsprint) infinner sig det läkarna kallar för ”det öppna fönstret”. Kroppen är extra mottaglig för angrepp, bacillerna kan anfalla. Och möter man då extra många baciller så är risken större.

– Charlotte och Anna har säkert fått hundra kramar, säger läkaren Klas Östberg.

Om några av de som kramat varit sjuka, eller om någon nyst lite snett får vi aldrig veta.

Men vi vet att Charlotte Kalla sover ett par timmar till. Sen vaknar hon, känner efter och om allt är okej åker hon iväg och tränar skidor. Om inte? Då kan Sverige glömma damstafetten.

Herrstafetten? Den börjar ikväll. Och Petter Northug har levererat som vanligt.

/Petra Thorén, Whistler 

MAT. Vår kamerakvinna Jossan hängde på på middagen i kväll. Och levererade dagens citat.

Det blev taparestaurangen rakt över gatan från våra lägenheter – en ny favorit.

Jossan tog för sig av köttet.

– Förbannat gott kött. Jag är ju egentligen vegetarian…

Är du?!

– Ja, men det kommer och går.

***

För övrigt kändes det som att OS-luften började gå ur en något i dag.

* Efter flera dagars klarblå himmel kom regnet och snöblasket tillbaka.

* Skidskyttetstafetten blev som väntat inget speciellt.

* Längtjejernas sjukstuga ovanpå det.

* Slutet börjar nalkas: fem dagar, en skidskyttetävling och fyra längdlopp kvar.

* Porten till vårt lägenhetshus har blivit en pissoar på nätterna.

Ja, till och med arrangörerna tacklar av:

/Flinck, Whistler

Tur vi inte får möta Tjeckien.

Den har en kille som är väldigt svår att hejda…

//

Jimmy Wixtröm