SKIDSKYTTE. Ferry hävdar att han inte är beroende av att prata med medier.

– Det är inget knark för mig.

Men timmen före Helena Jonsson och Aco ska ge sig ut på sin OS-premiär slår Ferry till och stjäl föreställningen för en tund.

Och han slår till rejält i en mejlintervju med sin lokaltidning Västerbottens folkblad:

– Dödsstraff eller i alla fall upprepad pungspark för alla dopingbrott. Så länge straffen inte skärps så kommer man aldrig åt människor utan moral, skriver han till VF.

Förbundsordförande Björn Eiksson, den gamle rikspolischefen svarar som vanligt underhållande också:

– Jag förstår ju vad han menar vägen om jag inte vill gå så långt som att avliva folk. Men som gammal polis tycker jag inte att de ska löna sig att köra svart.

/Flinck, Whistler

LÄNGD. Det finns en skönt galen norsk sprintåkare, Oysten Pettersen. Han är skämtsam och kastar sig ohämmat in när man intervjuar svenska åkare.

Han stannade självklart till lite efter träningen i går. Och bjöd på ett och annat skratt.

SKIDSKYTTE. Har du tagit emot något bombhot någon gång?

Inte jag heller.

Men nu vet jag i varje fall hur jag ska göra.

I presscentret på skidskyttearenan ligger det nämligen en manual vid varje fast telefon för hur du ska göra om bombmannen ringer:

Gäller att pricka in några av de första frågorna för har man bara de sista kryssen – tystpratande, långsam, läspande, franskspråkig man, typ, så blir det fan inte lätt.

Nu vet du också.

Skriv nu av de här frågorna och lägg vid din egen telefon.

Så är du redo när Bombmannen ringer. För till skilland från postmannen ringer han nog bara en gång.

/Flinck, Whistler

RODEL. Luften var borta från deras steg. Snön var slasktung, minerna tomma.
Jag åkte mot Whistlers rodelbana när det fortfarande fanns hopp, när det hette att Nodar kämpade för sitt liv. När jag kom upp behövde jag inte fråga någon hur det hade gått: allt andades tragedi.

Banan var avstängd och enstaka tv-team gjorde sina ståuppor. Så fort en bil stannade till ryckte reportrarna dit med sina onödiga frågor som ändå skulle ställas: ”Mister, hur ser du på det som har hänt?”, ”hur kunde det ske?”.

Veckan före OS träffade jag lite svenskt rodelfolk, bland annat ex-landslagsmannen Claes Pettersson. Han talade om Whistler som världens ösigaste bana. Rena jävla dynaminten, lät det som.
Sedan pratade jag med Bengt Walden – svensken som tävlar för USA – som upprepade samma sak: här slogs det nyss världsrekord så det lär bli åka av.
Till sist läste jag ett amerikanskt reportage om banan där åkarna och den kanadensiske coachen sa ungefär samma sak: ”Snart kommer någon dö här”. Det lät liksom häftigt.

Nu står vi här. Några invigningsfestar ikväll, andra gråter. Några står inför livets äventyr, andra står bara inför livet. Allt jag känner är att all rodel, bob och skeleton ska skjutas upp på obestämd tid.

Och att jag vill be någon dra åt helvete.

/Kristoffer Bergström, Whistler

Mannen vaktar så att ingen smiter in på området. Polisen bakom vaktar så att mannen vaktar på rätt sätt.

ISHOCKEY:

Nicklas Lidström fick sig en REJÄL känga i omklädningsrummet efter träningen, det var en armyliknade vinterkänga som skulle plåtas till en reklamkampanj. Så kan det vara…

Jimmy Wixtröm, Detroit.

I ett och ett halvt år har jag blivit hånad och häcklad av mina Sportbladet-kollegor.
Orsak: När jag bevakade OS-invigningen I Peking skrev jag att evenemanget följdes av cirka fyra miljarder tv-tittare. Det var uppgifter jag fick från arrangören och eftersom vi befann oss i en diktatur fann jag ingen anledning att ifrågasätta sanningshalten.
Mina onda kollegor sa att jag borde söka jobb på China Daily och än i dag får jag höra gliringar, framför allt från Johan Flinck.

Jag har tagit illa vid mig och ofta gråtit mig till sömns.

Men nu får jag i alla fall någon slags upprättelse. Tidningarnas Telegrambyrå, det kanske mest trovärdiga vi har i Sverige, skriver inför OS-invigningen i Vancouver:
”Inte mycket har läckt ut om vad som väntar de 60 000 åskådarna i BC Place (dyraste biljetten kostar 8 000 kronor) och de uppskattningsvis tre miljarder världen över som ser invigningen på tv”.

Tre miljarder tv-tittare?! Nu pratar vi alltså om vinter-OS, som är betydligt mindre än sommar-OS.
Jag vet inte vad jag ska tro. Har jag haft rätt hela tiden eller finns det fler än jag som är dumma i huvudet?
Vad säger ni? Hur många tittar? Spelar en miljard hit eller dit ingen roll? Och framför allt – orkar ni sitta uppe i natt och följa min live-rapportering?

/Emil Karlsson, Vancouver

SKIDSKYTTE. I natt svensk tid bröt så skidskyttarna tystnaden och höll hov för pressen, ja vi skulle kunna säga världspressen för intresset för Helena J var rätt stort. Mest och bäst hov höll förstås Björn Ferry i vanlig ordning.

Storumanexpressen var lite trögstartad men kom igång i slutet.

På frågan om han skulle titta på damernas premiär på lördag.

– Jag vet inte. Jag brukar somna när jag tittar på det. Jag tycker inte skidskytte är lika spännande som alla andra.

– Sedan beror det lite på vilken form Kalle (Grenemark) och Ulfbåge är i. Har de en bra dag kan det vara roligt. Men somnar dom så somnar jag också.

– Men jag är jävligt dålig på att byta kanal. Så ska jag se nyheterna blir det ofta att jag också ser en massa andra program, häromdagen såg jag en dokumentär om laxfiskodlingar i Kanada. Jag är alltså ingen storzappare.

Vilken sport gör dig engagerad då?

– Straffläggning i fotboll. Men det blir så sällan. Alla är emot det också, men jag har aldrig varit emot straffläggning. Jag älskar straffläggning. Det är lite som skidskytte på skjutvallen.

– Men på mästerskap? Nej, jag vet inte. När man var liten tittade man ju på allt. Jag fattar inte hur ni står ut? Jag blir less. Blir inte du less, Flinck? 

***

Helena Jonsson bjöd också på lite kul.

På frågan på vilket sätt OS var annorlunda än en vanlig tävling svarade Jonsson:

– OS känns ”b-igare” än en vanlig tävling. Det är inte så mycket reklamskyltar överallt och inte så mycket folk heller.

Och på frågan om hon skulle vilja byta ut något av alla sina priser (Jerringpris, Bragdmedalj, totala världscupsegern, VM-guldet) senaste året mot ett OS-guld svarade hon, efter viss tvekan:

– Nej.

Lite senare fick hon frågan av SVT vad hon skulle kunna tänka sig byta mot ett OS-guld.

– Inte något av mina priser… men något av mina syskon kanske.

Helena har tre yngre syskon, alla håller på med skidskytte.

Tar du Jenny (äldst av småsyskonen) då?

– Jag vet inte. Jag får nog fundera på det (skratt).

Jo, hon skojade.

***

Magdalena Forsberg till TT om vilka distanser som är Helenas bästa medaljchanser:

– Distansen och masstarten. Men hon har jättebra chans i sprinten och framför allt jaktstarten också.

Avdelning helgardering.

Sportbladet–Expressen 3–0 – på Damkronornas presskonferens tidigare i kväll alltså. Jag, Tomas Ros och Simon Bank var faktiskt enda skrivande press från Sverige.
– Det märks vilken tidning som har hockeynördar, sa förbundskaptenen Peter Elander och framför allt Bank slickade i sig berömmet.

På en storbildsskärm rullade en film om Damkronorna och själv hajade jag till när Danijela Rundqvist proppade kanadensiskan Gillians Apps, med ett rejält slagsmål som följd.
För mig är det helt obegripligt att man inte får tacklas i damhockey. Hockeytjejerna är fruktansvärt seriösa, bra tränade och står lätt pall för en tryckare.
Vi småpratade lite med Elander efteråt och tro mig – mot Kanada i tredje matchen kommer det att smälla.
– Man måste stå upp och spela efter deras regler, annars blir man överkörd, sa Elander som för övrigt är gift med en kanadensiska.

/Emil Karlsson, Vancouver

LÄNGD. Lämnade snökaoset och en glad Emil Jönsson (ju jävligare det är ju bättre trivs han) i Mount Washington. Här skejtar han i nysnön.

På väg mot Whistler kommer den ena rapporten efter den andra. Marit Björgen var visst outstanding på ett testlopp under torsdagen. Och Petter Northug är fokuserad som inför VM ifjol, säger en person i det norska laget.

Hua. Efter en vecka med lite svensk-norsk hets är det snart dags.

Norge har tagit ut sitt lag till måndagens öppningsdistanser 10 km respektive 15 km fritt:

Marit Björgen

SKIDSKYTTE. Han missade plåta vargarna på väg upp till skidskyttearenan i förrgår.

Han bommade lodjuret som vandrade genom det alpina målområdet i går.

Men nu, om bara tio minuter, ska Bardell få sin revansch.

Nu har han nämligen chansen att få björn på ett par kort.

Björn, alltså. Björn Ferry.

Han kommer att sitta alldeles stilla i ett presskonferensrum i 30 minuter.

– Det ska fan till och med jag klara av, säger Bardell och går in i rummet lastad med tre kameror och två enorma objektiv.

Hela världens fotobransch följer den tappre svenskens chans till revansch.

/Flinck, Whistler