SKIDSKYTTE. Mitt och fru Thoréns knäck (med tillhörande krönika av Anrell som inte ska glömmas) om norska vs svenska psykologer har fått det att ta hus i helsicke (skriver man så fortfarande?) på andra sidan gränsen.
Här Verdens Gang:
Dagbladet:
/Flinck, Whistler
SKIDSKYTTE. Skidskyttelandslaget har inte någon pressansvarig med sig på OS.
Följaktligen är det inte så lätt att hålla sig uppdaterad om träningstider. Därför har det blivit att man kontaktat förbundskapten Eklund för att få reda på när de tränar.
Men Eklund börjar nu bli trött på det och på dagens skjutvall utspelade sig följande dialog mellan mig och honom inför ytterligare tre-fyra svenska reportrar och fotografer:
– Jag har bestämt mig nu. Jag kommer inte att berätta för media om våra träningstider nåt mer. Ni måste kunna kontakta presscentret om träningstider, sa Eklund.
– Jamen, de har inte så mycket koll.
– Det kan väl inte vara så jävla svårt för dem att meddela er när det är officiella träningstider, säger Eklund.
– Men om vi får tag i dem. Tränar ni när alla tränar då, undrar jag.
– Nej, det är inte säkert (skratt).
– Men då är det inte så lätt…
– Har du sex hemma när vi andra har sex?
– Jag försöker följa ditt schema.
– Då blir det aldrig då, hahaha.
Ja, sånt kan man också stå och snacka med en förbundskapten om på skjutvallen mellan två träningar.
/Flinck, Whistler
SKIDSKYTTE. Var på skidskyttarnas träning i dag.
Eller var jag verkligen det? Okej, jag kom lite sent, men enligt den mindre kvällstidningen kom jag till för sent till ”ett hemligt testlopp” som Helena Jonsson vann mot ett motstånd bestående av ”hennes svenska kollegor och några internationella toppåkare”.
Så jävla hemligt vet jag inte om det var. Pichler annonserade redan i lördags att man skulle köra ett testrace på måndagen. Och några internationella toppåkare vid sidan av de andra fyra svenskorna såg jag inte röken av. Det var nämligen bara Carl Johan Bergmans norska sambo som hoppade med – Liv Grete Eikeland. Inget ont om Liv Grete men hon är 64:a i totala världscupen i år.
Om ni vill få en mer nykter bild av det här testracet ska ni gå in här.
/Flinck, Whistler
SKIDSKYTTE. Vi hälsar alltså Emil Karlsson välkommen som OS-bloggskribent.
Det är för övrigt en liten skräll att Karlsson är med till Vancouver.
Mitt under Peking-OS sa nämligen krönikör Anrell till Emil när de passerade ett souvenirstånd med OS-prylar:
– Hade jag varit dig hade jag köpt dvd:n där med inivigningen. För det här är ditt första och sista OS. Några fler blir det inte.
Men som tur är så är det inte krönikör Anrell som bestämmer vilka som ska åka på OS. Det gör människor som är vid betydligt sundare vätskor, som det brukar heta.
***
Och på tal om brutala sågningar. Eller, tja, det här är kanske inte så mycket till sågning, men Aco, som gör sitt tredje OS, var i varje fall inte så där översvallande om OS-byn i sin blogg häromdagen:
OS-byn är fin, men som vanligt i en OS-by så är det inget speciellt. På rummen finns sängar, nattygsbord, lampor, en garderob och en stol. Inga gardiner eller övrigt pynt, vilket visserligen inte behövs.
***
Och Acos största fajt under OS verkar hon inte gå mot tyskor eller Helena Jonsson:
En 90 cm bred säng med ett 1,5-2m brett täcke. Kändes lite otympligt för en som ligger som en propeller i sängen och rör sig mycket. Vi hade väldigt svårt för att komma överens täcket och jag, det blir nog jag som får ge mig om vi ska bli sams.
/Flinck, Whistler
Ishockey
Vilken J***A match det var igår då, Ovechkin VS Crosby. Herregud, de bästa jag sett och då ska ni veta att jag är uppväxt i Värmland…
Hur som helst, här kan ni se bildspelet.
Jimmy Wixtröm, Tvättington.
ISHOCKEY. Jaha, då gör jag äntligen efterlängtad debut i den här bloggen.
Jag heter Emil Karlsson, är 28 år, debuterade på Sportbladet 2004 och ska bevaka följande under OS: Ishockey, puckelpist, skicross, curling och skridsko.
Jag och Tomas Ros landade i Vancouver i går kväll och örfilade varandra för att hålla oss vakna och på så sätt komma rätt i dygnsrytmen. I dag begav vi oss till Comox på Vancouver Island, en smått bisarr flygresa. Planet var det minsta jag åkt i (med plats för 19 passagerare) och på den cirka 50 minuter korta flygresan hann vi med en mellanlandning i Campbell River för att släppa av en (!) passagerare.
Nåväl.
Damkronorna vann genrepet mot Kina. Det blev precis som förvarnat ett jäkla tryck i den fullsatta hallen, en häftig upplevelse. Dagen före hade till och med folk betalat 65 spänn för att se svenskorna träna.
– Vi hamnade här av en slump, men det var lätt värt det. Vilken happening, sa puckelpiståkarna Jesper Björnlund och Per Spett.
/Emil Karlsson, Vancouver
SKIDSKYTTE. Har ni också undrat var Peter Antoine tog vägen?
Bloggen har hittat honom.
Han kör shuttlebussen mellan Whistler village och skidskyttearenan.
Hej Peter, hur är läget?
– Hej på dej du, din jävel.
Så du kör buss här på OS?
– Ja, pengarna från reklamknäcken med MediaMarkt tog slut för fan. Och jag har sålt slut på alla jävla Telefunken-apparater som jag fick av dem.
Men hur hamnade du här?
– Jag tyckte att Wolfgang Pichler verkade vara en bra karl. Tysk. Ville vara nära honom för helvete.
Kati Wilhelm eller Helena Jonsson – vad säger du?
– Kati, för helvete.
Du verkar ha gått upp några kilo?
– Ja, va fan dom här jävla kanadickerna kan ju inte göra bratwurst. Och de har ingen weissbier. Hopplöst.
Din gamle spelare i Jonsered, Robert Laul, har också ökat på några kilo.
– Åh, fy fan. Men det var inte helt oväntat.
Kan du smajla om jag tar en bild?
– Ja, för helvete.
Vi ses, Peter! Kör försiktigt!
– Hej på dej du, din jävel.
/Flinck. Whistler
SKIDSKYTTE. Var uppe på skidskyttearenan i dag för att mönstra av stället och kolla in när svenska herrarna tränade.
Träffade SOK:s sjukgymnast Carsten, som jobbar med skidskyttarna och är från Ystad. Är nån från Ystad blir det gärna lite handbollssnack, även om Carsten satsade på fäktningen en gång i tiden och var reserv i Barcelona 1992.
Carsten hade gjort nåt år i IFK som sjuåring men sedan alltid hållit på YIF.
Gött med lite handbollssnack ändå.
Och sen är det inte så j-a många skåningar i den här skidskyttebranschen.
Noterade att varje gång någon av de svenska grabbarna kom in på skjutvallen plockade förbundskapten Eklund och skjuttränaren Edman upp sina mobiler och började knappa.
Aha, yuppienallarna (Edman hade dessutom en iPhone) är nåt nytt hemligt träningsredskap, tänkte min (sjuka) reporterhjärna på jakt efter vinklar.
– Nä, vi tar bara tiden med dem, sa Eklund.
Från stav till stav, som Grenemark brukar tjata om.
/Flinck, Whistler
LÄNGD. Så har man landat i OS-staden Vancouver.
I väntan på Miss Modin, som Laul kallar Jenny, så har jag uträttat lite ärenden på flygplatsen. Jag har köpt och postat en av OS-maskotarna till min lille fyraårige son. Han väntar på den.
När jag stod där i postkön tänkte jag att otroligt vad alla verkar harmoniska här. Jag funderade på om det var en påklistrad fasad (Hii, how are YOU, have a GREAT day) och tänkte på hur det känns om ett par veckor. Minns min gode vän Peter Wennmans reaktion efter fyra veckor i Atlanta 1996 .. Han skällde ut personalen i presscentrat…
Men sen ringde jag i alla fall min påläste make som by the way berättade att Vancouvers invånare flera år i rad utsetts till världens mest nöjda människor.
De är helt enkelt nöjda.
Inte lagom svensk nöjda.
Utan helnöjda.
Skönt. Kul. Och annorlunda.
Nu mot Mount Washington för nya dagar med några andra harmoniska människor – längdgänget.
Inga spänningar i den familjen inte.
/Petra Thorén, Vancouver