ÖSTERSUND. Ole Einar Björndalen är en norsk legendar och guldgrävare i skidskytte.

Här är en till:

Dag Langholm, VG:s legendariske skidskyttereporter. Han ser ut som en guldgrävare i varje fall. Lite Zeb Macahan sådär. Alltid cowboysar-hatt och utomhus ofta med pipan i hand.

Hur länge har du bevakat skidskytte, Dag?

– Alltid.

Han har faktiskt fog för det, Dag. För han har varit med sedan skidskyttet gick över till finkalibrigt på 70-talet och blev en modern sport.

Han har med andra ord varit med och vaskat fram några norska guld sedan dess.

Medan vi andra stressar runt för att lämna till webben, jaga citat och, på vissa håll, bevaka varandra glider Dag lugnt runt i den mixade zonen, har sitt lilla anteckningsblock, skriver aldrig något för webben (i Norge är det där med webb och papper väldigt uppdelat), suger lite på pipan och drar sedan hem nån bra vinkel när han småsnackar med Björndalen på väg upp mot vallarboden.

Han är också en riktig hedersman – alltid lika vänlig och hjälpsam.

Men även om han alltid får fram nån bra vinkel är han trött på det norska laget.

– De säger ju aldrig något. Ni har det bra i Sverige med Ferry och Pichler. Jag brukar få gå till dem numera för att få några bra citat.

Skidskyttarna är hur stora som helst i Norge.

Det har i höst snackats mycket om hur stor längdåkaren Petter Northug är i vårt grannland och att han är norrmännens svar på Zlatan.

Men Northug är större i norska tidningar än hos norska folket.

– I en opinionsundersöning om vem som är Norge populäraste idrottsman var Björndalen och Svendsen helt överlägsna som etta respektive tvåa, berättar Dag.

Northug då?

– Du, han kom så långt ner att han inte ens hade någon placering.

/Flinck

Grymt imponerande av Hanna Falk! Men inte förvånande om man lyssnar till tränaren Niclas Grön. Han och Hanna gjorde upp taktiken i onsdags, han visste exakt hur många stavtag hon behövde för att koppla greppet ut ur stadion och hur hon skulle trycka ner fältet bakom sig. Sedan gjorde den urstarka 20-åringen resten av jobbet perfekt.

Kul men friska, framfusiga tjejer som kör respektlöst!!!!

Mer dramatik var det i herrleden. Robin Bryntesson bjöd på värsta fotbollsshowen efter loppet och Björn Lind bröt sin stav. Och Jesper Modin träffades av en stav i bröstet.

Det är ett spännande gäng att följa skidlandslaget och i dag fortsätter världscupen med lagsprinten.

Nästa vecka är det Davos med både ”tradåkare” och sprintgänget. Hoppas att Anders Södergren är frisk då. Testerna har inte visat något, men jag tror nog att Anders Södergrens sjukdom inte är så mystisk utan att viruset/infektionen går över. Det var fler som drabbades efter Bruksvallarna och för dem har det tagit två veckor. Anders Södergren piggnar till i veckan.

Vi ska däremot inte förvänta oss stordåd av Hanna Falk varje helg. De två senaste helgerna har varit tävlingar på lågland, nästa vecka i Davos blir det lite högre höjd. Om Hanna Falk får en liten reaktion på det, är det något som är högst normalt.

/Petra Thorén

ÖSTERSUND. Och så Hanna Falk på detta…

Vilken jävla skräll!

Världscupdebutant förra veckan i Kuusamo med en sjundeplats och nu seger i Düsseldorf.

Skaran med svenska damer som vunnit en världscuptävling i längd är inte stor. Men nu utökades den av en 20-årig Ulricehamnstjej.

Ulricehamn? Japp, man behöver inte komma skejtande ur de norrländska skogarna för att bli en världsstjärna på skidor.

Därmed kan väl Falken kvittera ut en OS-biljett redan nu hur det än går resten av vintern. För nu har hon på bara två tävlingar visat att hon klarar av både lång och kort bana, både fristil och klassiskt.

ÖSTERSUND. Slagsmål i målfållan!

Längskidorna gör tydligen allt för att komma ifatt skidskyttet i popularitet och intresse. Såg nyss på storbildskärmen här i presscentret hur schweizaren Chrisoph Eigenmann sänkte Robin Bryntesson i målfållan efter kvartsfinalen.

Schweizaren var vansinnig på Robin för att han orsakade kraschen med en fulkörning i sista kurvan in på upploppet.

Herregud, tänk om han hade haft ett gevär!

/Flinck

ÖSTERSUND. Helena Jonsson fyra och jag hade ett tag tänkt fråga henne samma sak som en norsk reporter frågade Björndalen efter premiären:

– Är det kris?

Skitkul, eller hur?

Nej, prickfritt skytte och utanför pallen med minsta möjliga marginal är förstås en mycket, mycket bra insats av vår skidälskling.

Men vi blir snabbt bortskämda…

***

Aco slutade nia och Anna Maria Nilsson 21:a.

Pichler trodde och hoppades på en kul stafett imorgon.

Det gjorde den här grabben också:

Acos son Liam (i famnen på pappa Tom) med ”Heja mamma! Du är bäst!” instickat i mössan.

/Flinck

ÖSTERSUND. Seg start denna veckan på vintersportbloggen. Men jag har helt enkelt fått prioritera annat.

Men nu rullar vi. Och det handlar förstås om skidskytte – Sveriges hetaste vintersport.
Bor på samma hotell här i Östersund som det norska laget. Och norrmännen kan som sagt bjuda på sig själva. Halvard Hanevold fyllde 40 i torsdags och firandet började med att torsdagssegraren Emil Hegle Svendsen tryckte upp en gräddtårta i ansiktet på honom direkt efter målgången.

På hotelet väntade nästa överraskning. Herrlaget samlades i restaurangen och in kom hela damlaget som Playboy-bunnies och sjöng ”Halvard, Halvard” till tonerna av Abbas ”Honey, honey”.

Jag började givetvis knäppa några bilder direkt med iPhonen men då viskade VG:s man att man inte fick ta några bilder på just uppträdet. Därför hittar ni inga bilder här, kära bloggläsare.

***

Det var pressträff i går med svenska laget och presschef Emsjö inledde, på sant presschefsmanér, med att säga att vi hade begränsat med tid för åkarna skulle vidare på träning.

Då bröt Carl Johan Bergman in:

– Nej då, vi har gott om tid. Inga problem.

***
Sedan tog Björn Ferry över showen.

Efter premiären i torsdags klagade Ferry över sekonderingen i spåret.

– Wolfgang står i början på slutvarvet och skriker att man är trea. Sedan hör man inget förrän man sträcker foten över mållinjen, kollar upp på resultattavlan och ser att ”jaha, en sjätteplats”.

Men enligt förbundskapten Eklund finns det folk ute i spåret som ska hjälpa till men problemet är att de inte hör vad Pichler skriker i walktalkien.

– Det har varit en kamp ända sedan vi började att få Wolfgang att prata tydligt, berättade Ferry på presskonferensen.

– Det kan ha varit bestämt att man ska prata engelska på walktalkien och så hettar det till och då kommer det nån form av svensk-bayersk-esperanto. Och de som inte är med i laget jämt förstår det inte. Det är väl bara 10-15 personer som behärskar det språket i världen. Man borde söka EU-bidrag för bevarandet av detta minoritetsspråk.

***

Mer från PK:n.

Fredrik Lindström, ”junioren” och nykomligen i gänget, hade en tung dag. Till att börja med hade han fått på sig fel tröja. Alla de andra sex i laget var klädda i exakt samma kläder. Och så Lindström då.

Sedan fick Lindström frågan om loppet dagen innan.

– Jag är nöjd. Jag hoppades på tre bom och det blev det.

Ingen sa nåt men alla tänkte det förstås: ”Hoppades på tre bom”?! Ska man inte hoppas på noll bom?

Jag frågade Lindström efteråt.

– Jag menade förstås max tre bom, sa han förläget.

Sedan avslutade han dagen med träning och på skjutvallen visade det sig att han saknade ett par reklamlappar på bössan. Men det trollade Pichler snabbt fram.

Nu tar vi nya tag i dag. Sprint om en liten stund, damerna först och sedan herrarna.

/Flinck

Kuusamo, Finland

Jag borde inte åkt hit.

Jag gör min första längdtävling för säsongen och hade så fina små planer. Håhå, jag mös så när ryssarna drog upp farten i början av dagens lopp, de visste ju inte att Johan Olsson snart skulle komma och spöa dem alla. Hehe, de såg så naiva ut när de rusade fram i spåren som om de slogs om något annat än andraplatsen bakom Åsarnas raket.

Och så när jag just skulle få peka och hånskratta åt dem kom Johans tider. Hans jävla tider.

Det bästa med Johan idag är att han gav en kul intervju. Han svor, var öppen och sur. ”Här tror man på pallen och så känns det bara skit hela jävla vägen runt” sa han. Det sämsta med Johan idag är hans skidåkning.

Men vi stannar inte vid det, eller vid Södergren som säger att han kände sig kass efter 700 meter. Vi stannar vid Jesper Modin. Snabb-Jesper, stor-Jesper. Han är en två meter lång känslovulkan.

Det är förstås för tidigt för analyser, men jag skickar iväg en så genomtänkt som den kan vara i slutet av november: skit i Emil Jönsson på herrstafetten, ge platsen till Stor-Jesper. Skriv en barnbok om honom.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland:

Mottaget: 29 nov 11.24:

Avs: Min chef Poromaa:

”Kul att se att skidorna utvecklar idrotten med autografer på en plexiskiva före start. Så hett.”

Ja Michael, här händer grejer.

Nästa steg i utvecklingen är att införa helt sjuuukt fräcka saker. De ska ta en tur till framtiden och sno med sig apparater därifrån. Målet är att också åskådarna ska få koll på åkarnas tider. Kanske blir det så modernt att speakern höjs till hörbar volym och att man vet åkarens position direkt när hon går i mål (och inte som nu: efter att applåderna dött ut, tavlan har updaterats och inte är upptagen av nordisk kombinations-backhoppning som pågår intill).

För jag måste erkänna att jag valde en usel plats att se världscupen i Kuusamo på:

Kuusamo.

/Kristoffer Bergström (som nu går ut och hejar på Johan Olsson. Sms:a om han ligger bra till).

Kuusamo, Finland

Charlotte Kalla är förändrad, förbättrad.
Det är inga stora skiftningar, men jag som följde henne ifjol märker en nyansskiftning mot då. Och nej, jag pratar inte om hennes skidåkning alls, i klassiskt är hon stabil mellan nionde och femtonde plats.

Men hon verkar lyckligare. Ja, hon skojade med oss reportrar, höll hov.
– Det är klart väder, det här går till historien! Det brukar alltid vara dimma i Kuusamo, så kom ihåg hur himlen ser ut nu, sa hon.

Och där finns en poäng. För er som tror att den sanna lyckan finns i nåt som heter typ Kom Pah kanske det här känns mulet, men vi Kuusamoveteraner tar av oss jackan när det klarnar såhär. Ikväll ska jag söka upp ett fullmånsparty och dansa i palmshorts.

(Vy från där jag sitter. Det lysande i mitten är ett rymdskepp som kommit från Andromeda för att skjuta gula skott på den där tjejen längst ner till vänster i bild).

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Kuusamo, Finland:
Inatt drömde jag att finländare äter barn.
Inte av grymhet utan av gammal vana, ett par parvlar om dan.

Kanske berodde fantasin på vad som väntar om en timme. Tio kilometer klassiskt är en finsk paradsträcka, de kommer käka upp oss. I fjol vann Aino-Kaisa Saarinen före Virpi Kuitunen, inget vi såg igår tyder på nån skillnad nu.
För superfinskorna vilade sig igenom sprinten. Saarinen kvalade snabbast av alla, struntade i kvarten men gled turligt vidare som lucky loser-fyra. Till sist var hon bara ett målfoto från pallen. Kuitunen la sig platt i sin kvartsfinal och la mer energi på att skoja sig igenom intervjuer än att åka skidor.

Norge har smärre problem (som jag förstått det är Björgen förkyld och avstår medan Steira inte hittar tekniken) och Sverige saknar en realistisk pallkandidat. Ja, Kalla kan rentav gå topp-tio och Britta Norgren (som gift sig till namnet Johansson) kanske följer henne, men ingen av dem rår på de finska barnätarna eller polskan Justyna Kowalczyk.

Eller så tolkar jag allt fel. Svenskorna kanske är överessade medan drömmen handlar om vad finländarna äter på riktigt: små, lillfingerstora, halvt halshuggna fiskar.
Ja, här i pressrummet och på hotellet serveras ostmacka och äckelfiskar. Ögonen är kvar och dinglar från ett huvud som länkas ihop med kroppen av en skinnslamsa vid nacken.

Finländarna äter dem som vingummin.

(”Mat”)

/Kristoffer Bergström, Kuusamo