Du kanske har hundra frågor nu efter sprintpremiären. Du kanske inte får någon matlust förrän nystanet är utrett och frågetecknen raka som streck.
Okej, för din skull bockar jag av de fyra viktigaste:

1. Hur gick det för Sami Jauhojärvi, han med the power-ass?
– Aaah, det var en ytterst kraftlös rumpa han visade upp. Eller åtminstone en uselt koordinerad. I semin chansade han på en genväg genom en skogsdunge, men insåg att det därinne bara fanns urskog och återvände. I mål var han 58,9 sekunder efter.

2. Hur peppade Emil Jönsson inför finalen?
– Han joggade några steg, vallade om skidorna – och spydde. Alltså inte en liten rödgul gröt, utan mängder. Sådär så att den halvsmälta maten tinade snön framför honom och blottade gräset. Man såg gräs!

3. Hur bra är Lina Andersson på engelska?
– Hon är bättre på skidor. Och troligen på windsurfing.

4. Hur lång är stjärnskottet Jesper Modin som kom nia?
– Ingen aning. Jag är 193 cm och tog den här bilden med mobilen. Avståndet till honom är 65 cm, så ni som kan Pythagoras sats kan väl mejla lösningen till mig?

Mejla eller kommentera om ni vill ha svar på någon annan fråga. Till exempel vad den löjeväckande berusade gubben sa till mig i bastun i morse.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Oj, så bra det ser ut. Emil Jönsson är tvåa och Björn Lind fyra, men roligast är att Jesper Modin sprintade sig till en femteplats. Jesper är från Piteå och stor. Alltså enorm. Som en människa i skala 3:2.

Men visst kan man ha invändningar, vi kanske inte ska räkna hem tre topp-fem-platser redan. Att enbart gå på tidskvalet är som att kora guldskovinnaren utifrån vem i Europa som skyfflar in flest mål på uppvärmningen.

Därför tror jag fortfarande på Lina Andersson, som visserligen bara tidskvalade som tia, men som kommer fajta sig till en högre position om det så krävs att hon använder stavarna som manchetes.

Visst är det narcissistiskt att blogga om sig själv, men i vissa lägen måste jag.

För det finns jobbuppdrag som är trevliga, upplyftande. Och så finns det en annan kategori:
Slitjobben.
Rövresorna.
De där äckliga tripperna då Damokles svärd gungar över huvudet och chefens piskor slår i ryggen.
Ni ska veta att jag gör det här för er skull, av altruism, av professionalism.
För finskan är det enda språk i världen som inte har ett ord för njutning, men åtta synonymer för att gråta och frysa samtidigt.

/Kristoffer Bergström, KuusamoE

Nu har Fischer presskonferens. Charlotte Kalla och Emil Jönsson talar engelska, det låter bra.
– I went home to Tärendö, that is only one hundred kilometers. There I have relaxed. It was a fantastic weekend last week, säger Kalla.
– Classic is not my best side, but I have trained on my tecnique, säger hon om förväntningarna på söndag.
Emil Jönsson är världsvan, han tar över rummet, trots att micken inte funkar först. Med självsäker röst säger han:
– We have a good mix in Sweden, we have both the older guys and the new guys. I don’t think either one of us is gonna go faster, I think we all will be quick. It’s good to have a competition between the old and the young ones in training.
Sedan pratar han om banan som är en av de hårdaste. Och är det något Emil gillar, så är det hårda tag.
– I like it when it hurts a lot, säger han.

Sedan kommer finske Sami Jauhojärvi. Han är kortast av alla, men klart roligast.
– I have trained my ass a lot. Not to get it bigger, but to get more power in it, säger han.
Och fortsätter:
– And I have been thinking a lot about what I put in my mouth to not get my ass bigger.

Något annat som lät fint var när jag och Tomas pratade om nyhetsvärdering.
Jag: Jag skrev en habil text om Björn Lind och Lina Andersson, men den platsade tydligen inte i tidningen. Det kanske hade hänt något med Bosse Andersson. För är det något man vet om svenskar så är det att de hellre läser om en avhoppad klubbdirektör i ett allsvenskt mittenlag, än om tröttsamma OS-guldmedaljörer som ska säsongspremiära.
Tomas: Ja. Ibland blir man trött på tunnelseendet. Eller ska man säga tunnelbaneseendet?
Jag: Fint sagt.
Tomas: Tunnelbaneseendet! Tunnel-bane-seendet! Ojoj, vilket uttryck, det borde man spara.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Fakirer har spikmattor, emotjejer har rakblad och svenska reportrar har Kuusamo.

Ja, välkomna till en ny runda vintersportblogg, den här gången från nordöstra Finland. Och med nordöstra menar jag inte strax upp-och-till-höger på kartan från Helsingfors, utan sådär högt upp att jag under gårdagens timslånga promenad inte såg någon människa men frigående hundar. Sådär så att staten inte ids dra in skatt från de invånare som bor här.

Jag sitter nu i ett vackert pressrum, någonstans därute bedriver landslaget ultimate fighting mot vädret. Det är svårt att säga om det snöar här, kanske är det lager som föll förra veckan eller 1996 som fortfarande yr runt i vinden.

Med en gång kan vi fastslå att det inte existerar någon Kalla- och Hellnerfeber. DN är inte här, inte SVT, inte SvD, knappast de norrländska lokaltidningarna. TT hade nog tänkt åka hit, men måste ha hittat någon intressant hockeymatch att lägga krutet på istället. Nä, det är jag och Expressen-Tomas, två fiender som delar bil. Två lönnmördare som äter frukost ihop. Om jag slutar uppdatera bloggen beror det sannolikt på att jag har fått en diktafon stucken i ryggen.

Och som motvikt kan jag rapportera att jag hittills pratat med tre reportrar från Japan.

Så, vad ska vi se fram emot? Jo, så förbannat mycket.

Framförallt kör sprinten igång imorn. Roliga, tv-anpassade sprinten där vi har storheter som Lina Andersson, Emil Jönsson och förhoppningsvis Björn Lind. Ja, han ställer alltså upp, men hur jäkla stor han är vet jag inte. Så jag frågade igår och fick svaret:
– Nej, jag vet inte om jag är bra. Det ser man väl efter säsongen? Eller halvvägs? Alltså, jag hoppas att jag är bra, men vi får se.
Kom igen Björn, I lay my love on you.

Ja, självklart blir det ny Kallabalik på söndag när damerna kör tio kilometer klassiskt. Men redan nu kan jag flagga om vårt startuppslag på måndag: Johan Olsson inkletad i guldfärg ståendes seminaken på en fjällstopp.

Johan kommer nämligen att vinna söndagens femtonkilometerslopp med fem-sex sekunder och alla tv-tittare kommer klia sig i huvudet och krönikörerna kommer skriva att nu-nu-nu föddes ett nytt VM-medaljhopp i den finska ödemarken. Medan sanningen självklart är att Johan har en strålande försäsong bakom sig och i Gällivare gjorde en insats som är att likställa med Charlottes.

Äh, jag tar väl några steg ut i världskriget. Om jag försvinner så tillfaller alla mina egendomar – råttfällanspelet, innebandyklubban, den röda skjortan – den som först kommenterar inlägget.

/Kristoffer Bergström, Kuusamo

Oj. Det där kan ha sett ut som en sensation. Ni kanske står uppe på vardagsrumsgolvet fortfarande och tjoar. Gör inte det, för jag ska avslöja sanningn bakom stafettsilvret:

Det är en bluff. En konspiration för att höja vår självkänsla.

Trodde ni verkligen att Marcus Hellner var på riktigt? En snygg, ung, okänd kille som plötsligt får lust att synas en helg, så då flyger han förbi världseliten två dagar i rad? Nänä.

Egentligen heter han Carl Johannesson och är skådespelare. Filmen om femtonkilometersloppet igår är inspelad i Trollywoods studior i tisdags. Dagens ”skräll” är ihopsatt av gamla tävlingsklipp och modern redigeringteknik. Bäste svensk på riktigt kom på plats 14, stafetten slutade med en niondeplats.

Ja, eller så går det inte att täcka mina felgissningar med lögner. I så fall får jag be om ursäkt för förra inlägget.

/Kristoffer Bergström, Gällivare

Anders Södergren är borta efter operationen. Mathias Fredriksson är inte i slag nu, så han gjorde rätt i att stå över. Kvar är visserligen de hyperintressanta Marcus Hellner och Johan Olsson, men idag är det svenska herrlaget inget att räkna med.

Så jag kan kort bryta in med något roligare: frågesport.

1. Vad är åtta kvadratmeter stort, heterosexuellt som tusan, har fjorton ben och sju pennor?

Svar:

Ja, självklart var det spiltan som journalisterna får stå i.

2: I vilken ordning sitter vokalerna i den där synonymen till reporter?

Svar:

Tack. Vi tävlar igen nästa vecka.

Förresten, en bonusfråga: Hur fung… hur blir man om… är det hit man ska om man vill slippa lump… Äh, jag har svårt att formulera något fräscht om detta:

Alla ni ståuppare och svensklärare: skicka in era dräpande kommentar om bilden ovan till kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se. Vi har en särskriven skylt och vi har sjukstugan där Marcus Hellner vårdades igår efter att ha kollapsat. Skapa humor, ni.

/Kristoffer Bergström, Gällivare

Så det krävdes fyra norskor för att slå Sverige. Tror ni vi är knäckta nu? Tror ni att vi verkligen bryr oss om låtsassporten stafett? Nänä, det är en mot en som längdskidor ska köras.

Men det finns saker att kommentera om en tredjeplats också. Som att vi ju var på pallen, vilket vi inte klarade i fjol.

Och att Charlotte Kalla är bra på riktigt. Inte sådär valpigt över en tävling, utan genuint, högklassigt. I dag hade hon näst snabbaste tiden. Nu finns bara två kategorier av motståndare: de som är rädda för henne och de som är dumdristiga.

Men egentligen avgjordes stafetten redan på första sträckan. Jenny Hanssons klassiska öppning var på förhand en rysare, och i efterhand lite, lite av en tragedi. Det är inte riktigt godkänt att hamna tio sekunder efter det svenska andra- och tredjelaget. Alltså: det är ingen fara att göra ett sämre lopp, det händer ofta. Däremot borde Jenny haft mod att stå för att hon gjorde en svagare insats, i stället sa hon:
– Jag är nöjd. Klart att jag hade hoppats komma någon position högre, men jag tycker det gick bra.

Jag återkommer med en portion god fotojournalistik.

/Kristoffer Bergström, Gällivare.

Om ni bara ska svara på ett quiz det här veckoslutet, välj detta. Det handlar om de galaktiska människorna. Superatleterna som kan prestera övermänskligt för att vi andra ska ha något dramatiskt att titta på. Avatarerna, och deras vanor

Okej, då kör vi vinterns svåraste frågor:

1. En av världens tre bästa längdskidåkare är italienaren Pietro Piller Cottrer. Han kommer att slåss om VM-gulden och vara med i toppen av både Tour de Ski och världscupen. Men frågan lyder: hur firade Piller Cottrer sin andraplats från i förmiddags?

2. Virpi Kuitunen har dömts för dopning, nu är hon bara en skiddominant. Två år i rad har hon plockat hem världscupen, men i dag kom hon på en generande trettondeplats. Men: hur hanterade hon det?

Två svåra frågor, så tänk ett varv extra. Det kan verka troligt att svaret på ettan är ”med en fin middag och sedan sömn”, medan tvåan är ”med en nyttig middag sedan sömn”, men svaret är klurigare.

Okej, har ni tänkt färdigt?:

Svaren på fråga ett och två är nämligen desamma:
Öl. Alltså inte finöl, utan billig folköl. Trettio gröna halvlitersburkar från ICA.

Allt finns dokumenterat från när jag handlade med fotograf-Jerker och bildbyrå-Nils. Där kom italienaren och finländskan in, tittade inte ens åt mejeriet, gick förbi brödet och charken – och rakt på ölhyllan. Tillsammans lassade de ner fem sexpack tvååttor och drog till kassan.

Där stjärnan Pietro, 34, misstogs för norrländske Peter, 17. Ja, för tro inte att det räcker med elva år i världseliten för att få handla smärtfritt av Therese, regelbokens skinande högvakt. Hon förklarade tydligt att det inte blev några folköl här inte, så länge herren inte kunde identifiera sig.

Efter en stunds fipplande fick han fram ett papper som kanske inte skulle accepterats i tullen, men som dög nu. Så köpet gick igenom, Virpi sa till Pietro att hon kunde bära ett par sexpack för att det inte skulle se så illa ut – och så lämnade de byggnaden med sin skatt.

Innan ni tror att jag bluffar kan ni kolla in filmen som Nils spelade in därifrån. Den ligger på stampen.blogspot.com

Klara? Då har jag bara en fråga kvar:
Trettio öl. Två världsstjärnor som kan köra stafetter i morgon bitti. Va?

Det är svårt att hinna blogga när man har en gråtande Gunde Svan, en rusig Torbjörn Nordvall, en praktleende Charlotte Kalla och en darrig, utmattad Hellner att övervaka.

Så låt mig bara börja med ett par vokaler:
Aaaaaaaaaoooouuuuuuuuuiiiiiiii.
Det var sjukt vackert, helt överraskande och totalt historiskt. Sverige har aldrig öppnat så här starkt förut och jag trodde att drömmarna svävade iväg när jag hoppades på Kalla på pallen och Hellner bland de tio främsta.

Om två timmar och trettio minuter ska hjältarna upp på en scen i Gällivare centrum, strax intill Konsumbutiken som stängde klockan fyra och kinakrogen som också serverar pizza. Kom hit. Skyll inte på avståndet, kom bara.

Jag återkommer snart med den här bloggens märkligaste story hittills. Den innehåller två av världens bästa åkare, en hiskelig mängd alkohol och en ung tjej med norra Sveriges största kontrollbehov.
Om jag bara får koll på tekniken, så kommer en video snart finnas uppe här.

/Kristoffer Bergström, Gällivare

Med en timme till de första stakningarna i vinterns första riktiga tävling är ni kanske osäkra på förväntningarna. De här svenskarna ska tävla idag

Charlotte Kalla, som säger sig vara nollställd inför hur bra konkurrenterna är nu. Hon har hittills i vinter bara mött Justyna Kowalczyk, och det slutade med två-noll till Polen.

Jenny Hansson, som har hemmaplan, men ändå kommer vara en bra bit från topplaceringarna.

Anna Haag, som gör tävlingsdebut och har som målsättning att ta ut sig. Det är ingen högt satt ribba.

Britta Norgren, eller Chockbritta som Torbjörn Nordvall kallar henne, skrällde två gånger i fjol med en andra- och fjärdeplats. Här är hon en outsider, men en sjukt spännande sådan.

Så vad ska vi skramla ihop för damförväntningar? Jag vet att förbundskaptenerna vill ha stabil åkning över hela gruppen, men jag hoppas tvärtom på instabilitet. Ja, alltså att två eller tre av dem gärna får vara lite försäsongströtta, om den sista gör en dundertävling. Jag vill ha en oväntad pallplats, det vore mentalt fint.
Sedan kan den stabila åkningen växa fram under december.

Vad ska vi fascineras över hos herrarna då? Ja, jag tror inte att det blir Mathias Fredriksson som har varit krasslig. Johan Olsson är bäst på klassiskt, Rickard Andreasson har aldrig tagit världscupspoäng och Fredrik Östberg är inget världsnamn.

Nej, dagens kille är Marcus Hellner. Han är den enda svenske herren under tjugofem, han är strålande på skejt och tog en sjätteplats förra säsongen.
Så nu får vi åskådare hjälpas åt. Fläta ihop fingrarna och mumla åt himlen, offra jungfrur och vita hästar, ta i trä, håll tummarna, gör voodoodockor av konkurrenterna och sätt dem i sirap.

Så är resten upp till dig, Marcus.