Äsch.

Det är egentligen det enda ordet jag vill ägna Emil Jönsson en sådan här dag. Tyvärr är toppen bred, guldrivalerna många. Emil var okej, men de andra bättre. Hade han velat vinna brons kunde han ha fegat, men i hans ställning anstår det bara att gå för guldet och då är risken att andra slipstreamar förbi.

Glöm, sudda, snabbspola till sprintstafetten så blir det revansch.

Och med det lämnar vi över till damtävlingen.

Efter ett galant kval där alla svenskor gått vidare såg Magdalena Pajala trygg ut i början av sin kvartsfinal. Hon låg bland de främsta fram till den sista 180-gradersvinkeln där rivalerna klev framför. Välkomna förbi, sa Pajalas kroppsspråk, och sedan stakade hon mot mållinje och utslagning.

Nästa heat var Stina Nilssons situation liknande. Hon tampades om andraplatsen när mördarsvängen kom och medaljkandidaten Maiken Caspersen Falla bröt in från höger. Den 19-åriga VM-debutanten såg henne och sköt fram högerfoten. Sedan höften, armen, kroppen. Det blev närkontakt, men Nilsson tappade inte rytmen. Hur norskan skulle ta sig vidare struntade hon i, svenskan tänkte inte låta sig passeras.

Stina Nilsson åkte avstannande och kom tvåa i kvarten och avancerade sedan till final. Där köttade hon ner Justyna Kowalczyk, vilket är som att med längdskidor på fötterna välta ett elskåp, och blev femma.

19 år. Stina Nilsson är regerande juniorvärldsmästare och troligen bland favoriterna till vuxen-VM redan 2015.

Och med det är vi framme vid Ida Ingemarsdotter.

Jag är så van vid hennes jämna och höga nivå att jag glömmer att hon knappt har några individuella meriter, förutom ett SM-brons i fjol. I dag gled hon rutinerat genom kvalet och var taktiskt perfekt slipad i kvartsfinalen.

Marit Björgen kanske är en bättre skidåkare, men ingen ser coolare ut i väntan på semifinal än Ida. Den svarta kapuschongen över huvudet, blicken i snön och axlarna studsande från sida till sida. Som en boxare, som ett dansande fysiskt vidunder.

När huvan gled av lekte hon sig genom semin. Sedan på igen. Mer boxande.

Och så en final där Ida hjälptes av att Kowalczyk mejades ner av en bjässe (se tidigare i texten), men trots det var given på pallen. Silver eller brons var oundvikligt.

Hon var för bra.