Skymningen börjar lägga sig över skidstadion i Val di Fiemme. De svenska åkarna har huttrat klart, svarat på våra frågor och åkt hem till värmen på hotellet i Predazzo.

Kvar står jag med två starka svenskintryck: Calle Halfvarsson är ett OS-hopp och svenskarna måste lära sig köra masstarter bättre

Vi konstaterar först att Dario Cologna var suverän, gjorde allt rätt och fick sitt välförtjänta VM-guld. Vi konstaterar också att Petter Northug körde orutinerat. Att avståndet upp blev för stort till och med för honom.

Men om vi ser bortom det schweziska styrkebeskedet, de nya norska medaljerna och Petters miss står vi kvar med kvittot från Calle Halfvarsson.

Här har vi en åkare som kommer att ta medalj i framtiden. Fortfarande ung, 23 år, med mycket att lära. Hans två lopp hittills går rätt in på ”matchkontot”. I sprinten blev han för nervös, i går för cool.

Han borde gått med snabbare i går, det var han väl medveten om. Han borde inte litat på att det var rätt att ligga i Petter Northugs rygg, vilket brukar funka.

Analyserna är hans egna. Han är öppen och tydlig med vad han tänker på ett befriande sätt. Vänta till nästa år när Calle Halfvarsson, som trivs på hög höjd, fått lite mer kött på benen. Då kan det bli riktigt roligt

Mitt andra starka intryck den här dagen är att våra svenska åkare måste lära sig att gilla masstart. Marcus Hellner vet vi har aldrig tyckt om det och var missnöjd med stressen som var ute på banan i dag. När jag träffade hans mor och far hemma i Lerdala nyligen (ni har väl läst dagens reportage) så sa mamma Kerstin att ”här körde vi aldrig masstart”.

Men dagens skidåkning är väldigt mycket täta, tajta tv-mässiga lopp. Bara att gilla läget. Om man inte kan gå på råstyrka och kanonform. Är man i guldslag så kan man förstås ligga först och få en bra resa in.

Som Dario Cologna lyckades med.

Till sist vill jag också skriva några ord om Petters uppträdande efter loppet i dag. Jag var hård i min kritik häromdagen, när han var så onödigt kritisk och hård mot Emil Jönsson. I dag uppträdde Petter som en mycket god förlorare, han var ödmjuk och balanserad. Och det var han som fick utstå kritik om sin taktik.

Det är inte kul att förlora chansen på det som var en stor medaljdistans. Men Petter vann i alla fall på sitt sätt att ta motgången.

Petra Thorén