Men hörrni nu finns det inga ursäkter längre. Har ni inte redan insett det är det hög tid – ge er ut och spring. 

För det första: ljuset! Om man har tur och inte slutar jobbet allt för sent hinner man ut innan det blir mörkt. Dessutom bjuds vi nu på de vackraste solnedgångarna. Såna där som man måste stanna och titta på för att slippa snubbla över sina egna fötter. 

För det andra, luften! Lungorna älskar den här svala krispiga luften som gör löpningen så mycket lättare.  

Men det här med att klä sig för löpning när temperaturen ligger kring nollan eller någon grad under är halvklurigt. Gränsen mellan bastuvarm och irriterande kall är hårfin.

Det allra viktigaste är att knoppen är varm. En mössa där inga isande vindar letar sig in under tyget, samtidigt som svetten försvinner på något magiskt vis är ett måste. Och ja, min är aningen för stor, men hellre det än för liten.

Och har man slarvat bort sina underställsbyxor får man leta upp ett par shorts för att inte förfrysa rumpan. Och så kan man alltid missmatcha de knallrosa detaljerna med röda. 

Ja, snygg var jag inte under gårdagens runda men vem bryr sig… Redan i kväll springer jag faktiskt igen. Det går inte att låta bli just nu!