Så här fint var det inte när jag gick till jobbet i morse. Nej, det här är från tidigare i veckan men jag tänkte bespara era hornhinnor den gråruggiga disen som låg tung över stan för någon timme sedan.

Däremot vill jag konstatera följande; det är alltid värt att gå till jobbet, oavsett väder. I går när regnet öste ner åkte jag nämligen buss. Jösses så deprimerande. Det tar längre tid än att gå och folk ser ut som att jorden håller på att gå under. De människor jag möter när jag traskar ser i alla fall ut som att hoppet inte riktigt har lämnat dem än.

Ja, och så får man ju frisk luft, slipper baciller, blir piggare och allt sånt där bra också. Gå, säger jag bara. Gå!

Säger någon att det är tävling då blixtrar det till någonstans i min skalle. Jag förvandlas till en duracellkanin som bara kör (eller kööör som min PT-lärare Per skulle sagt. Eller ja, gastat…).

I alla fall. Det finns liksom inget stopp då. Därför får ni ursäkta bristen på vettiga ord, men jag är så trött att jag ser i kors.

Någon sa nämligen tävling flera gånger under kvällens träningspass.

Gonatt!

I kväll vände vinden. Mitt löparrus som jag levt på de senaste rundorna fick jobba i motvind (bokstavligt talat) och hösten var inte lika ljuvlig längre. Snarare isande svinkall. Lägg till skavsår på hälarna och trötta benhinnor efter all asfalt de senaste dagarna. Det räcker gott för att göra mig på dåligt humör.

Någon mil blev det därför inte, bara sex kilometer. Direkt efteråt kändes det inte riktigt okej.

Men. Efter att jag stretchat extra länge, tagit en varm dusch, doppat surdegsbröd i en mumsig fiskgryta och fått kasta mig i soffan är känslan rätt godkänd ändå.

Lax, vitlök, tomater, sparris, morötter, paprika, persilja, buljong och crème fraiche blir en saligt god röra.

Jag har blivit beroende av choklad.

Flera gånger om dagen stillar jag mitt behov. Särskilt när jag sliter med kniviga formuleringar och gnager sönder mina stackars läppar.

Jag fick det här läppbalsamet, Ganache for lips ”Chocolate mousse”, av söta Sofia för någon vecka sedan och blev såld direkt. Choklad är annars inte mitt favoritsnask men det doftar ljuvligare än den godaste moussen jag någonsin ätit.

Sen om det gör mig mer eller mindre sugen på choklad är osäkert. Smarriga läppar får man i alla fall.

Gårdagens 11 kilometer fick mig att inse en överraskande sak.

Ni som hängt här ett tag vet att sommarregnslöpning är min favorit, men nu får den nog se sig slagen. Höstlöpning är ju det bästa som finns.

Ni kanske redan har insett det här och tycker att jag är sen på bollen, men faktum är att jag brukar alltid ta mitt träningspick in på gymmet den här tiden på året. Löpbandet har fått ersätta skogsslingorna och jag har inte fattat vad jag missat. Visst, det har inte varit roligt, men jag har sett det som nödvändigt. Dels för att jag är så förbaskat mörkrädd. Dels för att jag trott att jag inte gillat att springa i kyla.

Oj så fel man kan ha. Cirka 4-gradig luft är ju för tusan underbart att dra ner i lungorna. Visst, jag kan ha haft tur och lyckats klä mig perfekt för vädret, men i går var jag baske mig odödlig ute i spåret. Jag frös inte, men svettades inte heller nämnvärt. Benen var starka. Jag flög fram. Men framför allt – den rena och kyliga luften var som balsam för konditionen. Fantastiskt!

Jag har fortfarande respekt för mörkret och vad som kan finnas där i. Men till min stora glädje upptäckte jag att jag knappast är ensam om att röra mig ute på gångvägarna om kvällarna. Hundägare, barnfamiljer och andra löpare – tack för att ni finns och gör att jag känner mig aningen tryggare. Och så länge jag springer innan klockan slagit alltför sent tänker jag inte vara en hare längre.

I kväll får benen vila, men det är ändå dags att bocka av pass två av sex för den här veckan. Det blir muskelbygge på gymmet för min del.

Vad tänker du göra?

Från det här:

Till det här:

Hugaligen!

Dagar som dessa gäller det att ha något riktigt trevligt att se fram emot. Även om soffan, en spännande film och en kopp te lockar så är det faktiskt kvällens löpning som jag längtar mest efter. Jag blev så peppad av hur bra lördagens runda kändes så oavsett väder kommer jag att springa milen igen. 

Ser jag tillbaka på förra veckan inser jag att det var en ganska lagom vilovecka. Välbehövligt efter Boot campen, men nu tänker jag lägga i en extra växel. Därför ska jag försöka klämma in sex träningspass den här veckan. Och då tänker jag inte räkna med promenaderna till och från jobbet, eller andra promenader. Nej nej. Svett ska lacka, mjölksyra ska flöda och intensiteten ska vara hög. Förutom på det yogapass som också är inplanerat. Annars är planen att varva löpningen med hederlig styrketräning, sen står valet mellan tabata, spinning och crossfit.

Så då kommer ju den självklara följdfrågan… är ni med mig?!

Ställer man sig med piskan i handen och riktar den mot sin kära kollega kan man ju liksom inte ligga på latsidan själv hela helgen.

Jag vet inte hur det går för Sofia, men mitt val föll på löpning. Inte så otippat antar jag, men vädret var underbart (12 grader), solen sken och luften var härligt klar. Det är dock svårt att klä sig för utomhusträning nu. Jag hade lätt klarat mig med ett par shorts på benen, men huvudet och särskilt öronen hade inte tackat nej till en mössa.

I alla fall. Ut och spring med er nu, innan vinterkylan slår till!

Nu, 11 kilometer senare, ser jag fram emot kvällens middag – kantarellpasta ackompanjerat av ett glas rödvin.

Vissa dagar är man inte på topp, så är det ju bara. Visst, man kan försöka vända en dålig dag till en bra, men ibland kan man ju faktiskt inte påverka saker och ting själv.

Men om det är något som ändå alltid kan påverka mitt humör i rätt riktning så är det träning. Jag kan vara hur nere som helst när jag sätter i gång, men när jag går därifrån pekar mungiporna uppåt.

Yoga får bli min glädjekick i dag. Vilken är din bästa träning när livet är tufft?

Foto: Gustav Gräll

Det är lätt att tro att efter en veckas Boot camp är man i toppform. Att man lätt kan köra ett pass på gymmet och slippa träningsvärk efteråt.

Icke.

Det var ett par mycket stela ben som släpade mig fram på Stockholms gator i morse. Och nyss, när jag brände av ett träningsprogram i studion, skakade armarna så att fotografen trodde att jag inte tränat på ett tag…

Ja ja. Så kan det gå när man vilar några dagar. Så jag tänkte dela med mig av passet i fall någon vill testa och se om den upplever samma effekt.

Jag körde tillsammans med sambon och vi delade upp övningarna två och två. Medan han gör den första gör jag den andra och så byter vi mellan de två, utan att vila, i två till tre set. Hoppas ni förstår, annars får ni hojta i kommentarsfältet. Så här såg det i alla fall ut:

Rodd i maskin + tricepsdips på bänk

Flyes + bicepscurls

Plankan med knäkickar mot armbågarna + snabba steg på step up-bräda

Knäböj + utfall

Utfallshopp + knäböjshopp

Situps + omvända situps

God morgon!

Är du som jag en morgonmänniska som ofta har en stund över hemma innan du ska till jobbet? Eller vill du bli piggare i ottan? Spana in det här och ge dig själv en skön mjukstart på dagen!

Foto: Stefan Mattsson