I dag har jag varit och lyssnat på ett gäng författare (inom genren kost och träning) som alla släpper böcker i vår.

Det var väldigt mycket snack om LCHF och ironiskt nog satt många och mumsade på frallorna som bjöds när första författaren berättade om sin syn på kolhydrater. För den som vill fördjupa sig i kombinationen träning och lågkolhydratkost kommer det att finnas möjlighet i vår. Själv är jag skeptisk, men nyfiken.

Efter någon timmes sittande och lyssnande klev yogaläraren och författaren Ulrica Norberg fram och gav oss en stunds aktiv paus. 

Träffade också Malin Ewerlöf och vi pratade bland annat om Lidingöloppet. Det var ju hennes träningsprogram som hjälpte mig (och flera Wellness-läsare) att springa milen under 50 minuter i somras. Malin menar så klart att alla kan bli löpare och i april kommer boken ”Blir en bättre löpare”. Efter att ha sneglat i utkastet känns den given i min bokhylla. 

Efter en tre timmar lång och blåsig promenad där det känns som att huvudet fryst till is är det riktigt gott att komma hem och inse att det finns soppa kvar från i går att äta.

Om man nu lyckas ta sig ut ur duschen någon gång vill säga, så är det här en perfekt lunch, eller varför inte middag.

Jag brukar göra soppa på allt från morötter, fänkål, potatis, broccoli, tomater, ja det mesta i grönsaksväg blir smarrigt men just denna, blomkålssoppa, gör du så här. 

Strimla en purjolök och bryt en blomkål i buketter. Fräs vitlök i olja i en stor kastrull, lägg i purjolöken och blomkålen och låt allt fräsa några minuter. Häll i cirka sju dl vatten, smulad grönsaksbuljong och två dl grädde. Låt det koka till blomkålen mjuknat. Mixa soppan med stavmixer och smaka av. Jag brukar salta lite extra.

Strö lite västerbottenost över soppan och ös på med färsk spenat. Till detta äter du ugnsgräddade baguetter med massor av västerbottenost på och sen är du beredd på att inta horisontalläge i soffan efteråt!

Sambon, som jag tyvärr har smittat med feber, vet vad som får en rastlös dalkulla glad när hon inte kan träna.

Mission Impossible-triologin och antioxidanter med smak av sommar. 

Egentligen smakar de knappt hälften så mycket som svenska gubbar i juni men det gör inget. Bara tanken på att det faktiskt har vänt nu och att sommaren snart (okej, inte snart men ändå) väntar runt hörnet gör mig på bättre humör. 

För den som inte har lust att vänta i ett par månader kanske Turkiet redan i mars låter lockande?! 

Klurar du på en klapp till tjejen som tränar mycket?

Något som jag alltid uppskattar att få är bra hårprodukter. Tränar jag så svettas jag. Och svettas jag vill jag tvätta håret. Ofta. Det sliter på svallet så därför öser jag i fukt och inpackningar så ofta som möjligt. 

Håret tvättar jag helst med Artego. Produkterna finns framför allt hos frisörer och är ganska dyra men de räcker länge. Till exempel serumet som kostar 249 kronor. En annan favorit är Biosilk silk therapy som är hundralappen billigare. 

Balsamspray är som honung för mina torra strån och jag använder helst Björn Axén Care leave-in conditioner för cirka 110 kronor.

Men nu till något helt annat – födelsedagsfika för Viktklubbs redaktör Marlene. Ingen sockerdiet här inte! 

Saffranlovers – här kommer ännu ett gott tips!

Den här veckan har det varit jultema på maten hemma hos oss. Vi har ätit gryta med pepparkakskryddor, kyckling med apelsin och – höjdpunkten – lax med saffranskornotto. Helt klart en ny favoriträtt.

Kornotton gör du på detta enkla vis: Koka kornris (enligt förpackningens instruktioner). När riset är klart rör du ner philadelphiaost (en halv till en hel ask) och en påse saffran. Smaka av med salt och ös ner massor av granatäppelkärnor. Mmm!

Serveras med fördel till en bit ugnsbakad lax toppad med sesamfrön, sojabönor och ruccola. 

Jag älskar lussebullar. Det är bullarnas bulle för mig och jag skulle lätt kunna äta alla de 30 jag bakade i går på en vecka. Men då skulle antagligen min mage skrika rakt ut av allt vetemjöl.

Jag har dock hittat något som kan fungera som ett substitut emellanåt – ett svart te från Milq med smak av saffran, granatäppelblommor och apelsin.

Det är som dricka lussebullar. Mmm!

Det blev inget dubbelpass i måndags. Jag hann bara halvvägs innan ett välbekant hugg i ena skuldran dök upp. En känsla som jag vet alltför väl vad den innebär. Den börjar smygande i skuldror och nacke men inom ett par timmar har den utvecklats till en total låsning. 

Och precis så blev det. Lagom till läggdags var smärtan outhärdlig. Jag har haft nackspärr x antal gånger tidigare, men det har aldrig gjort så här ont. Hur jag än placerade huvudet så skar det som knivar in i nacken. Någon gång framåt småtimmarna slocknade jag av utmattning men om jag rörde mig i sömnen vaknade jag igen, gråtandes. Snacka om att känna sig ynklig.  

Naprapaten har gjort sitt bästa för att knäcka mig, både i går och i dag. Innan kunde jag inte tippa huvudet vare sig framåt eller bakåt eller åt sidan. Nu kommer jag i alla fall halvvägs åt alla väderstreck. 

Flera i min närhet kommer nu att säga att jag aldrig lär mig, att jag tränar för hårt och för mycket. Och visst, jag kan gå med på att jag ibland pressar min kropp lite längre än vad den pallar. Men en nackspärr beror ofta på mer än bara fysisk press, även psykisk press, stress, oro och nervositet spelar in. 

Och om jag kikar tillbaka i tiden så hittar jag en nackspärr innan jul de senaste tre-fyra åren. Det säger kanske mer om att jag måste försöka hitta ett sätt att varva ner i stressiga tider.

I alla fall. Det var under den här övningen nedan som jag drog på mig nackspärren. Men jag vill ändå uppmana till att göra den. För den är superbra om du är datanörd och har gamnacke som jag. Tekniken är dock oerhört viktig och belastningen! Ta inte för tunga vikter. Det gjorde jag. Lillasysterkomplexet kom fram och jag ville visa att jag minsann var lika stark som en kille. Dumt. Jag vet. 

Ja, det är inte ens december än men redan har pulsen börjat slå aningen snabbare. Jag tänker på julstressen så klart. Varje år har jag samma plan – att vara ute i god tid. Men det är jag aldrig. Men å andra sidan är jag bra på att prioritera annat än att springa på stan. Jag går hellre till gymmet.

Visst, det kan bli lite tajt de sista dagarna före doppardagen, men mitt bästa tips i julstressen är ändå: Skippa INTE träningen. Även om det många gånger är lockande så vet vi ju… träning gör oss piggare. Och gladare. Det kommer bli så mycket roligare att både handla och slå in klapparna om du fått har fått fylla på med ork och energi först.

Därför går jag först till gymmet i kväll och sen bockar jag av en klapp, fast jag egentligen skulle kunna hinna med tre om jag struntade i att träna. Men en är en bra start.

På min önskelista just nu: att mitt gym lägger in fler yogapass på schemat före jul. Bästa träningen för en speedad kropp och knopp.

Foto: Magnus Sandberg

Den här runda lilla rysskulan är anledningen till att jag har träningsvärk ända från vaderna upp till axlarna i dag. Det är ganska skönt när jag sitter vid skrivbordet (sträcker på mig automatiskt) men inte när jag ska gå i trappor (måste ta stöd av räcket som en gammal tant).

Jag har inte tränat med kettlebells så värst länge så än är alla övningar utmanande och varje gång jag är på gymmet inkluderar jag dem på ett eller annat vis. Helst skulle jag vilja ha en hemma också, men är rädd att det inte går in fler pinaler i lägenheten just nu.

Har du massor av plats hemma finns det faktiskt ett gäng kettlebells att adoptera från shopen!

På begäran – receptet på min mors musli.

2 dl havregryn

2 dl rågflingor

2 dl dinkelflingor

Blanda flingorna i en bunke och tillsätt 1,5 dl vatten, 2 msk neutral rapsolja och 2 msk flytande honung. Rör om ordentligt. Bre ut alltsammans på en plåt och rosta i ugnen på 175 grader i 15 minuter. Rör om då och då så att bladningen inte bränns vid.

Låt flingorna svalna och rör sedan i bär och nötter efter smak. Mor har valt 1 dl gojibär, 1 dl russin, 1 dl pecannötter, 1 dl pumpafrön och 1 dl krossade linfrön.

Förvara i en lufttät burk.

Äts med fördel till fil och gärna med kanel på toppen!