Jag talade med Bob Hansson, estradpoeten ni vet. Vi pratade om män.
Bob kastade in några sköna brandfacklor om kvinnor också. Och skrattade förtjust och liksom överraskat åt det han sa. Jag med.
Bob sa: ”Det är en kliché att män bara vill sätta på och inte skaffa barn. Det är ju oftast kvinnan som tar ut skilsmässa.”
Och Bob sa: ”Sedan finns ju sex and the city-kvinnan. Hon vill inte vara man, hon vill vara en tonårig kille…!!!”
Vi skrattade. Men jag är ändå reporter, kan inte bara skratta. Så jag kände att jag måste säga något:
– Det kanske är roligare att vara tonårskille än vuxen man…?
Sa jag.
Bob sa något, typ jo, det kan man ju tycka blabla blabla.
Sedan när vi sa tack å hej, trevligt å prata med dig och ha en bra dag och just skulle lägga på luren hojtade Bob:
– Och lycka till nu med dom unga gymmade lammköttskillarna!!!!!!
Det där var vad min kollega Anna skulle kalla en brandfackla över axeln.
Och den brände, Bob, och nu måste jag säga det. Jag är ingen Sex & the City-kvinna, Bob. Fel, Bob. Man kan inte bara tro saker om folk, Bob, inte ens när man anser sig ha poetens frihet, Bob.
Ja. Det var bara det jag ville säga.
Och lycka till nu, Bob. Med dom vältränade kvinnorna med blonda hårsvall, vita tänder, tuttar som upphäver tyngdlagen, smarta som Einstein och intellektuella som Simone de Beauvoir och ändå glada, kåta och tacksamma medan dom sköter hushållet, stryker dina kalsonger och är vd:ar för framtidens börsbolag.
