Ja, inte att Emma Green Tregaro gått till final, eller att Kim Amb fixade en plats i spjutfinalen.
Det var väntat och i Emmas fall finns till och med hopp om en VM-medalj.
Hon ser grym ut i hoppningen.
Och Kim han säkert bli bland de åtta bästa och till och med högre om han får på en riktig pärla. Han har en sagolikt bra lägstanivå med svenska mått mätt.
Men övriga svenskar?
Bedrövligt.
Moa Hjelmer var lika chanslös på 200 meter, som på 400 och även om 200 inte är hennes rätta distans så lyckades hon inte pricka formen där heller. Hon var visserligen magsjuk i går, vilket kanske ursäktar en del men inte allt.
Leif Arrhenius blev fjortonde man i kula på 19.53 och det är ingen fullkomlig katastrof.
Men han var långt ifrån sitt årsbästa och 23 centimeter från en finalplats.
Nej, jag hade velat se någon svensk kliva fram av de som nu fått en VM-chans av förbundskapten Karin Torneklint. Hon såg ju b-kvalgränsen som så svår att klara att alla som fixade den hade chans på final.
Därför fick alla som var kvalificerade, utan undantag, åka till VM.
Men inte en enda har levt upp till de förhoppningarna.
De flesta har inte ens varit i närheten.
Jag hade ju lovat (ja, nästan i alla fall) att dansa naken på Röda Torget om någon av de sent uttagna svenskarna tog sig till final.
Speciellt spjutkastaren Gabriel Wallin, som blev uttagen på ett resultat från en klubbtävling med Hässelby.
Här i Mokva kastade han nästan nio meter sämre, 74.66, och blev 29:a i kvalet.
Jag är inte ett dugg förvånad.
Så har det sett ut i alla mästerskap han varit med i.
• • •
Nej, jag vill se att friidrotten någon gång lever upp till de uttagningsprinciper man själva slagit fast.
VM i Moskva är bara ytterligare ett exempel på att generositet inte lönar sig.