Linus Klasen var nästan osynlig hela den här matchen mot tjeckerna.
Men sedan satte han en straff som jag kommer att minnas för alltid.
Vilket frimärke!
Jag har inte sett något liknande sedan Peter Forsberg avgjorde OS-finalen i Lillehammer 1994.
Klasen la pucken mellan sina egna ben, snurrade runt framför Alexander Salak och la pucken i tom kasse.
Tyvärr räckte det inte för att ge svenskarna segern, utan tjeckerna vann med 2-1 sedan de satt två av sina tre ordinarie straffar.
Men det här var långt ifrån samma underhållning och kvalitet som matchen mot ryssarna i torsdags.
Det var mer en dag på jobbet.
Tills Klasens straff räddade kvällen.
Leksands Mikael Johansson var också en av få svenska ljusglimtar och han knäckte sin gamla lagkompis Alexander Salak, då han gjorde Sveriges enda mål under ordinarie tid.
Hans första mål i Tre Kronor.
Kul för den nyblivna leksingen, som inte fick något nytt kontrakt med Färjestad och svarat med att göra sin bästa säsong någonsin.
Det var efter 14.59 i andra perioden, som han plötsligt stod helt fri framför Salak och kunde smälla in pucken mellan benen på tjecken.
Det var också kul att se Henrik Karlssons storspel i det svenska målet. Han har väl inte varit helt given i Skellefteå i vinter, där han han tuff konkurrens av Markus Svensson och en tränarstab som låter dem stå varannan match.
Men i landslaget har Henrik varit en jätte i tre raka turneringar nu och jag tycker han måste vara given i VM i Vitryssland framåt vårkanten.
Han känns både trygg och stabil.
Men kvällens höjdpunkt?
Klasens straff, naturligtvis.
Den där typen av mål som blir så fruktansvärt snygga när de lyckas.
Som så få vågar göra.
Men jag är tacksam för att det finns de som fortfarande vågar.