SOTJI. Jag kunde inte låta bli att titta på damfinalen mellan Kanada och USA, eftersom jag vet vilket drama det brukar bli.
Det blev det också.
Och så gick kanadensiskorna och vann på övertid med 3-2.
Bittert, bittert.
Jag unnade ju USA:s coach Katey Stone att vinna. Den enda kvinnliga huvudcoachen här i Sotji och den första i USA:s bås i ett OS.
Annars är det bara gubbar i båsen som huvudansvariga.
Kanada har gamle NHL-spelaren Kevin Dineen och i svenska båset är det som alla vet rena gubbväldet.
Katey Stone jobbar normalt på Harvard-universitetet i Boston och har tagit tjänstledigt för att leda amerikanskorna i VM.
Hon stod verkligen ut på presskonferens efter att USA utklassat Sverige med 6-1 i semfinalen och fick Leif Boork att framstå som någon som inte visste ett smack om damhockey.
Det hedrar honom att han erkände det också.
Nu hade USA 2-0 med bara 3.26 kvar att spela mot ärkerivalen Kanada.
De var på väg mot sitt första OS-guld sedan de vann 1998, första gången damerna var med på OS-programmet. Då slog de Kanada i finalen och skrev historia.
Nu verkade allt klart med 2-0 och ledning när klockan började ticka ner mot slutsignal.
Men så skickade Brianne Jenner in 1-2 för Kanada efter 16.34.
Och så kom 2-2 när Marie-Philip Poulin stötte in 2-2 bara 55 sekunder från slutet. Då hade Kanada tagit ut målvakten och kommit med sin vanliga forcering.
Beundransvärt. Vilken inställning.
Och så kanadensiska OS-hjälten Marie-Philip Poulins andra mål då hon tryckte in 3-2 till Kanada i power play 8.10 in i förlängningen.
Typiskt Kanada.
Och jag har en känsla av att det kommer att bli samma slut i herrarnas semifinal i morgon. Det finns ett storebrorskomplex i USA gentemot hockeygrannen i norr. Som mellan Sverige och Finland.
Men jag kan inte komma ifrån att det hade skrivits historia om en kvinnlig coach hade fått vinna damhockeyturneringen.
• • •
Sedan går det ju inte att undvika att jämföra den här finalen med btonsmatchen mellan Sverige och Schweiz.
Det såg ut som två olika sporter.
Men det visste vi redan.