Ja, vad säger man om Sportbladets avslöjande om att Perra Johnsson tar semester från Leksand efter bara fyra matcher?
Jag vet i alla fall vad jag tycker.
Avboka resan, Perra.
Hur viktigt kan det vara?
Nu var Leksand uppenbarligen informerade om Perras resplaner redan när han skrev kontrakt, men att lämna klubben efter den här succéstarten känns mer än märkligt.
I alla fall om det handlar om en ren nöjestripp.
Leksand behöver all hjälp de kan få och att nya tränaren tar semester redan efter en dryg veckas jobb spär bara på känslan av att det råder allmänt kaos i klubbledningen.
Jag missunnar inte Perra Johnsson att ta ledigt och jag vet själv att det inte alltid är lätt att hoppa av en resa som varit planerad sedan länge. Nu är han plötsligt i ett läge där han måste svika någon.
Men samtidigt handlar det om att prioritera i den helt nya situation som uppstått.
Jag är säker på att leksandsfansen med glädje skulle skramla ihop till en ny resa när säsongen är över.

Leksand slår Timrå med 3-1 och tar sin tredje raka seger.
Och frågan är om Leksand ändå kan bli ett topplag till slut.
Men mitt svar är ett klart nej.
Då räcker det inte med Perra Johnsson.
Då behövs en trollkarl.
Men visst går det att tala om en Perra-effekt redan efter tre macher.
Leksand hade inte ens lyckats ta två trepoängare i rad tidigare den här säsongen.
Nu har man tagit tre och lyft från sistaplatsen.
Klättringen fortsatte nu förbi både Timrå och Björklöven och det är bara två poäng upp till åttondeplatsen som ger en plats i Play Off-serien framåt vårkanten.
Det är väl dit Leksand får sikta.
Men det är ingen tvekan om att Perra Johnsson gjort skillnad sedan han tog över efter sparkade Sjur Robert Nilsen.
Han är betydligt mer aktiv i båset och tog en smart time out då Leksand var på väg att tappa matchen i andra perioden mot Timrå.
Och även om spelet inte varit direkt lysande, har Leksand hittat ett sätt att vinna matcherna. Laget har även vunnit tre raka tredjeperioder, då matcherna har avgjorts. Det är ett tecken på styrka.
Dessutom har Perra satsat på unge norske målvakten Henrik Haukeland i alla de tre matcher han coachat och bänkat tidigare förstemålvakten Frans Tuohimaa.
Och Haukeland har storspelat. Timrå vann skotten med 28-20 den här kvällen och norrmannen var strålande.
Sedan ska vi inte glömma att Leksand haft tre raka hemmamatcher.
Leksand hade plusstatistik hemma i Tegera Arena även med Sjur Robert Nilsen i båset.
Det har varit ett helt annat Leksand på bortaplan, där laget bara vunnit två matcher vid full tid. Så här långt har 27 av de 36 inspelade poängen kommit hemma.
Nu har Perra bingo med spelprogrammet, då två av de tre kommande matcherna också är på hemmaplan.
Dessutom har Leksand lånat in två starka namn på forwardssidan i finländaren Juuso Rajala och Frölundas Anton Karlsson, som debuterade i mot Timrå.
Jag kan tänka mig att Sjur Robert Nilsen sitter och undrar varför han inte fick den hjälpen i ett tidigare skede.
Men Leksand har i alla fall fått hoppet tillbaka.
Jag har svårt att se att de ska hamna i en ny svacka och göra ett återtåg till jumboplatsen.
Den värsta krisen är redan över.

Leksand vinner igen och slår topplaget Västerås med 4-3 hemma i Tegera Arena.
Och nye tränaren Perra Johnsson är hundraprocentig så här långt.
Det är kanske tre av de viktigaste poäng som Leksand tagit.
Det känns som hela föreningen rullats i tjära och fjäder senaste tiden och blivit ett skräckexempel på hur en elitklubb INTE får skötas.
Nu blev det seger direkt för nye tränaren Perra Johnsson och det känns väl som om tränarbytet är det enda vettiga leksandsledningen gjort den här säsongen.
Men någon verklig Perra-effekt går det inte att tala om. Inte än.
Det krävs minst fem matcher för att man ska kunna kalla det för det.
Å andra sidan tror jag knappast att Leksand vunnit den här matchen om Sjur Robert Nilsen stått kvar i båset.
• • •
Samtidigt måste Leksand se över övriga delar av sin organisation inför nästa säsong.
Det finns definitivt fler som borde ta sitt ansvar och gå.
Om det inte sker några drastiska förändringar på de ledande posterna i klubben, tror jag det blir svårt att ens ta ordet ”återtåg” i sin mun.
Nej, det krävs nog en femårsplan för att få den här föreningen att lyfta igen.
Men jag tror samtidigt att det är ett drömjobb för rätt person.
Det finns få varumärken som är starkare i svensk hockey.

Är Växjös förstakedja redan på väg att skriva in sig bland de största genom tiderna?
Richard Gynge, Robert Rosén och Tuomas Kiiskinen har inte ens spelat en halv säsong tillsammans, men är redan SHL:s klart bästa kedja.
Och succén bara fortsatte när Växjö mötte Malmö på söndagen.
De gjorde sex poäng (3+3) tillsammans i en match som smålänningarna vann med klara 7-2 och där Richard Gynge var värst med två mål och en assist.
Det var ett smart drag av Växjös sportchef Henrik Evertsson att locka Gynge till Småland.
Robert Rosén och Gynge visade kemi redan under succésäsongen i AIK 2011-12, då Rosén vann SHL:s poängliga och Gynge vann skytteligan. Men då var de mer ett radarpar än kedja. Roger Melin experimenterade med flera kedjekompisar innan Oscar Steen blev bofast bredvid dem efter ungefär halva säsongen.
Nu hittade Sam Hallam rätt direkt med guldhjälten Tuomas Kiiskinen som tredje länk till de båda.
Det här kan vara en av SHL:s bästa kedjor någonsin.
Men de hamnar inte på min tio i topp-lista.
Inte än.
Men det kan bara vara en tidsfråga, då alla tre har kontrakt även över nästa säsong.
Förr var det enklare för SHL-lagen att bygga kedjor med spelare de visste skulle vara kvar i flera säsonger.
I dag är omsättningen av spelare enorm och de som slår igenom försvinner snabbt till miljonerna i andra och större ligor.
Nu vet jag inte vad Gynge, Rosén och Kiiskinen har för öpppningar i sina kontrakt, men de flesta toppspelare brukar ha klausuler om det kommer ett jättebud från KHL.
Men jag hoppas verkligen att de får ytterligare en säsong tillsammans.
Då kan de också hinna skriva in sig bland de verkligt stora kedjor vi sett i SHL-historien, om de nu inte gör det redan den här vintern.
De är på god väg.
• • •
Vilken konkurrens är det, då?
Här är mina fem historiska favoriter just nu:
Peter Nordström-Jörgen Jönsson-Pelle Prestberg, Färjestad
Kommentar: Blev en institution som ”Jönsson-ligan” och gjorde Färjestad till en dynasti under flera år.
Niklas Andersson-Jonas Johnson-Tomi Kallio, Frölunda
Kommentar: Klickade direkt när Tomi Kallio kom till klubben mitt under säsongen 2003. Vann två SM-guld tillsammans.
Jan Ingman-Thomas Rundqvist-Håkan Loob, Färjestad
Kommentar: En av dåvarande elitseriens första superkedjor. Slog alla poängrekord som gick att slå.
Jukka Vuotilainen-Johan Davidsson-Martin Thörnberg, HV71
Kommentar: Bakom HV71 verkliga storhetsperiod tillsammans med målvakten Stefan Liv.
Ove Molin-Janne Larsson-Tom Bissett, Brynäs
Kommentar: Tog bland annat Brynäs till ett sensationellt SM-guld 1999.

Det här var dagen då Leksand åkte ner på absolut sista plats i HockeyAllsvenskan.
Efter 1-4 borta mot Asplöven blev målskillnaden så dålig att Timrå gick om.
Så här långt ner har inte Leksand varit sedan klubben bildades och startade i dåvarande division 3 säsongen 1944-45.
Det är 71 år sedan.
För ett år sedan var Leksand i samma läge i SHL, efter en usel säsongsstart.
Då agerade dåvarande sportchefen Tommy Salo och blixtvärvade, sparkade och rörde om så att hela hockey-Sverige stod och gapade.
Men det gav resultat.
Men just då klubben var på väg att resa sig började de interna bråken.
Nytillträdde klubbdirektören Kjell Kruse och Tommy Salo hamnade på kollisionskurs direkt.
Det slutade med att både Salo och tränaren Andreas Appelgren försvann. Resten är gammal klassisk leksandshistoria.
Det bar raka vägen ner i HockeyAllsvenskan och där har fallet bara fortsatt i en klubb som helt verkar sakna kompetens i den högsta ledningen.
Nu finns inget av den handlingskraft som Salo visade när det krisade i fjol.
Leksand är i fritt fall och klubbledningen sitter med armarna i kors.
De måste sparka tränaren Sjur Robert Nilsen till att börja med.
Han är en erkänt bra tränare, men har kört fast totalt i dagens Leksand.
Det finns inte minsta tecken till en positiv utveckling, utan det blir bara sämre och sämre. Han kan vara med i någon annan funktion, men någon annan måste ta över huvudansvaret i båset.
Där måste det bli en förändring.
Dessutom måste det hända saker på spelarsidan.
Även om ekonomin är ansträngd, är Leksand i ett läge där det inte finns någon annan väg än att satsa sig hur krisen.
Men frågan är om det finns den initiativkraften i klubben numera.
Det är Leksand själva som bäddat för den här situationen.
När allt såg ut att ha ordnat upp sig, ställer de styrande i föreningen till det igen.
Leksand gick äntligen upp 2012/13, höll sig kvar och etablerade sig 2013/14.
Sedan började bråken, med nytt folk som skulle bestämma i ledningen. Helt i onödan som jag ser det.
Resultatet ser vi idag.
En spillra till idrottsklubb.
Krossade av Asplöven från Haparanda med 4-1.
Fjärde raka förlusten.
Och sist i HockeyAllsvenskan.
Det är sorgligt att se en klubb med några av hockey-Sveriges bästa förutsättningar förfalla på det sättet.

Behållningen från dagens fyra första SHL-matcher stavas Anton Rödin och Lucas Wallmark.
Brynäs Anton Rödin som gjorde ett hat trick mot Luleå, men ändå fick åka hem som en förlorare.
Och Lucas Wallmark som hade ett hat trick i assists, då Luleå vann med 5-4 i efter stor dramatik i slutet.
Nej, vore alla hockeymatcher som den här skulle vi inte ha någon publikkris.
Jag älskade den här matchen, intensiteten, de många målen och spänningen ända in i slutsekunderna.
Det är skönt att se en sådan kamp när vi skriver den 21 november och omgång 20 av 52.
Men självklart var det mycket prestige i en match där de pressade norrbottningarna fortfarande spelar för sin heder och Luleå-ikonen Thomas ”Bulan” Berglund står i Brynäs bås.
Riktigt uppfriskande att se.
Jag satt i tv-soffan och klickade över till några av de andra matcherna som spelades den här eftermiddagen, men återvände nästan direkt till Luleå-Brynäs.
Där fick jag se Anton Rödin pressa in 1-0 framför mål och sedan pricka kryssen vid både 3-3 och 4-5 i slutet.
Hans sista mål startade en våldsam press från Brynäs i slutminuterna och påminde mycket om Jakob Silfverbergs avgörande kanon mot Skellefteå i SM-finalen 2012.
Och Lucas Wallmark spelade fram till Luleås tre första mål.
Det ska bli intressant att se hur Luleå svarar på de här två segrarna. Det har varit ett lag med sargade självförtroenden.
Men fortsättningen är tuff. Frölunda och Djurgården borta i de två närmaste omgångarna och så Växjö hemma.
• • •
Det blev ingen rolig kväll när Andreas Johansson återvände till Jönköping.
Hans nya klubb Modo föll med 1-3 och är nere i brygga igen.

Det har bara gått 19 omgångar av 52 av årets SHL-säsong.
Men det känns redan avgjort.
Efter Skellefteås uppvisning borta mot Växjö (5-2) och Frölundas 2-1 hemma mot Färjestad finns det inga lag som kan hota säsongens två jättar.
Toppstriden är redan över.
Det är i alla fall känslan och ingenting talar längre för att något annat lag kunna hota.
Brynäs är närmast på sin tredjeplats, men jag har svårt att se att de ska hänga med.
Jag tror snarare att Skellefteå kommer bli ännu bättre och ta seriesegern till slut. Maskineriet är igång nu, klubben går på alla sex cylinder och de har fått in en ny matchvinnare i Mattias Ritola.
Ritola som gjort två mål och totalt tre poäng på sina två första matcher för säsongen.
Jag trodde att Växjö skulle vara starka nog att få stopp på Skellefteå, smålänningarna som inte hade förlorat vid full tid på elva matcher och vunnit tio av dem.
Men det hjälpte inte mot ett lag som varit ännu bättre.
Skellefteå är uppe i tretton raka matcher nu utan förlust vid full tid.
Och de har vunnit tolv av dem.
Nej, det är bara att böja sig för överheten.
Och jämnheten.
Varken Skellefteå eller Frölunda har förlorat två matcher i rad den här säsongen.
Å andra sidan var det nära att Frölunda gjort det den här kvällen.
I ett utsålt Scandinavium (12 044) var det Färjestads målvakt Justin Pogge som såg till att det stod 1-1 vid full tid.
Men i förlängningen klappade Arturi Lehkonen mycket välförtjänt in 2-1.
• • •
Vilka som blir jumbo behöver vi inte ens fundera över.
Karlskrona är raka motsatsen till Skellefteå och Frölunda.
De börjar nosa på titeln som SHL:s sämsta nykomling genom tiderna. Just nu har de bara Vilda Väsby bakom sig.
• • •
I bottenskiktet tog både Luleå och Malmö varsin tung bortaseger.
Luleå via 2-1 mot Örebro och Malmö efter straffar mot Linköping (3-2).
Det kan bli livat kring de två nedre strecken.
Det är den spänning som finns kvar.

Tidigare i höst gick Modo ut och meddelade att årets publiksnitt kan hota klubbens hela existens som SHL-lag.
Svaret?
Säsongens andra bottenrekord i Fjällräven Center.
Det kom bara 3 763 för att se kvällens match mot Linköping och det är den i särklass sämsta publiksiffran sedan Fjällräven Arena invigdes 2006.
Det tidigare bottenrekordet var från matchen mot HV71 den 1 oktober, då publiksiffran hamnade under 4 000 för första gången med 3 990.
Det rekordet slogs nu med marginal.
Men frågan är hur länge det överlever. Modo spelar hemma igen redan på onsdag och mot bottenlaget Karlskrona.
Inför den matchen erbjuder klubben alla killar att gå tre för en.
Jag tycker det känns ganska desperat och det är ingen lysande affärsidé att fylla läktarna på.
I mitten av oktober kände sig Modo tvingade att hålla en presskonferens om publikkrisen.
– Kommer inte mer publik har inte Örnsköldsvik kvar något lag i SHL, sa vd:n Charlotte Gustavsson bland annat.
Då pratade hon om ett publiksnitt under 4 000 åskådare per match.
Där är inte Modo – än.
Men det är ett varningstecken att klubben varit under den siffran för första gången den här säsongen. Inte en gång, utan två.
Jag kan i och för sig se några anledningar till publiktappet.
Modos spelschema har varit vansinnigt, till viss del orsakat av att det spelades tv-pucken i Fjällräven Arena.
Modo spelade hemma mot Örebro i fredags, mot Linköping idag och har sedan tredje raka hemmamatchen mot Karlskrona på onsdag.
Folk har inte råd att gå på hur mycket hockey som helst.
Men den största orsaken till att publiken sviker är naturligtvis att laget inte spelat tillräckligt bra.
Det var länge sedan Modo fanns på övre halvan i tabellen och i fjol blev man tolva och sist i SHL och tvingades kvala sig kvar mot Vita Hästen.
Dessutom är laget en främlingslegion den här säsongen. Folk känner knappt igen spelarna på isen längre.
Men egentligen finns bara ett recept för framgång – även på läktarna.
Spela bättre. Vinn mer.
• • •
Matchen, då?
Ja, det blev ny förlust och 3-4 mot Linköping efter sudden.
Men jag tycker inte Modo behöver skämmas över den förlusten.
Det blev trots allt en poäng och Linköping är ett bra lag.
Däremot är onsdagens möte med jumbon Karlskrona en riktig måstematch. Förlust där och jag vet inte vad som händer med Modo och deras publik.

Efter Skellefteås kross i Karlstad och 5-1 mot Färjestad, är det svårt att se en annan SM-final än Skellefteå-Frölunda framåt vårkanten.
Då skriver vi den 14 november.
Mycket kan hända, men just nu och här idag har jag svårt att se att något lag ska kunna hota höstens två jättar.
Ja, Skellefteå har varit en jätte i flera år nu med två SM-guld och fem raka SM-finaler.
Frölunda har varit tvåa i grundserien två år i rad, men haft svårare i slutspelet.
Av den anledningen känner jag mig säkrare på Skellefteå i en SM-final.
Frölunda är jag mer osäker på, trots en sagolik höst.
Göteborgarna har en del att bevisa när det är dags för slutspel.
Samtidigt vet ju alla att en serieseger inte är någon garanti för succé i slutspelet.
Det är bara några år sedan seriesegrarna föll i kvarten två år i rad och mot samma motståndare – AIK.
Åttan AIK slog ut ettan HV71 med 4-0 i matcher i kvarten 2011.
Och samma AIK, då sjua, slog ut seriesegrarna Luleå med 4-1 i matcher året efter.
Det hände samma sak för två år sedan, då tvåan Frölunda åkte ut mot nian Linköping i kvarten (3-4 i matcher), östgötarna som då tog sig till kvartsfinal via nyheten Play In.
Så man ska aldrig säga aldrig.
Dessutom finns ju Växjö som gått som tåget efter sin tröga start.
De regerande mästarna. Det går absolut inte att räkna bort dem.
Dessutom stänger sista transferfönstret först i slutet av januari.
Ett par sena värvningar kan göra underverk och ändra alla förutsättningar över en natt.

Ja, det gick bara en match.
Sedan var Modo tillbaka på jorden igen efter 0-5 hemma mot Örebro.
En riktig käftsmäll efter segern och hoppet som tändes efter segern mot Färjestad så sent som i går (4-3 efter sudden).
På lite drygt 24 timmar blev det både succé och åtminstone siffermässigt fiasko för nye tränaren Andreas Johansson.
Det är svårt att såga ett lag totalt som vunnit skotten med 42-19, men samtidigt kan skottstatistik vara bedräglig ibland. Örebro hade inte någon större anledning att ligga på offensivt efter Marcus Weinstocks snygga 2-0 på tennis i början av andra perioden.
Samtidigt var Julius Hudacek strålande i Örebros mål.
Hos Modo avslöjades många tidigare synder.
Svagt målvaktsspel parat med några rejäla misstag i egen zon.
Två riktiga markeringsmissar gav både 0-1 och 0-3.
Samtidigt var Örebro dödligt effektiva när de fick sina lägen. Fem mål på nitton skott säger det mesta.
Men det jag har svårt att förstå är att inte Modo lagt pengar på en rutinerad förstemålvakt. Det har varit klart länge att målvaktsparet Adam Reideborn eller Jonatan Bjurö känns riktigt redo för det ansvaret och den här kvällen fick Reideborn lämna kassen efter 0-3.
Andreas Johansson och Fredrik Olausson får sätta upp skylten ”Ombyggnad pågår” några veckor till.
• • •
Frölunda-Djurgården 3-0.
Det var väl kvällens säkraste etta.
Göteborgarna rycker lite i toppen igen efter Skellefteås tappade poäng mot Örebro.
Nej, det är bara att böja sig för årets lagmaskin i SHL.
Djurgården är däremot inne i en svacka.
Tredje raka förlusten och bara en seger på de fem senaste.