Ja, hade AIK varit Manchester United eller Liverpool så hade väl AIK-tränaren redan varit Sir Roger Melin hos AIK-fansen.
Jag kan förstå det.
Varje gång han ställer sig i AIK:s bäst stavas det succé.
AIK mötte Mora på fredagskvällen och vann med 4-2. Hur enkelt som helst.
AIK som ramlade ur SHL när Roger Melin lämnade skutan efter två raka SM-semfinaler och en tillfällig comeback som topplag.
Men som sjönk som en gråsten när Melin lämnade 2012 och som stötte i absoluta botten när laget tvingades kvala sig kvar i HockeyAllsvenskan i våras.
Ett lag som få eller ingen trodde på inför den här säsongen.
Jag tippade AIK trea och enbart för att Roger Melin var tillbaka i båset och för att Anders Gozzi var tillbaka som sportchef.
Efter det tipset var jag nästan beredd på att bli idiotförklarad.
Nu verkar det mer som jag tog i alldeles för lite.
Men AIK är ett tydligt bevis på att tränare, sportchefer och organisation är extremt viktiga i dagens hockeyvärld.
Att hitta talangerna, att utveckla dem och få ett helt lag att tro på sig själva och en spelidé. Svårare behöver det inte vara.
• • •
Västerås var seriefavoriter inför den här säsongen.
De har också HockeyAllsvenskans bästa lag – på papperet.
De har dessutom fyllt på med nya klasspelare för att täcka bristerna.
Och efter fyra raka förluster var väl alla övertygade om att laget skulle krossa jumbon Sundsvall hemma i ABB Arena och som svar på kritiken och allt tvivel.
Det trodde i alla fall jag.
Resultatet?
Det blev femte raka förlusten och 4-5 efter straffar. Mot jumbon. Överlever tränaren Martin Filander den här säsongen?
Nej, det ska bli intressant att se sportchefen Niklas Johanssons nästa steg.
• • •
Tingsryd är ju samma sannsaga som AIK.
Smålänningarna har en styrka, ett självförtroende och en makalös förmåga att komma tillbaka i varenda match.
Hopplösa underlägen vänds till segrar om och om igen.
Som hemma mot Leksand där både 0-2 och 1-3 blev till seger 5-4 efter sudden.
Och tränaren Magnus Sundquist är väl på väg mot titeln som Årets Coach.
Även om Roger Melin blir adlad.

Frölunda går inte att stoppa i årets SHL.
Den senaste veckan har de inte bara slagit de två starkaste konkurrenterna Skellefteå och Växjö.
De har krossat dem.
Skellefteå med 6-3 förra torsdagen och så 5-0 mot Växjö i kväll.
Och däremellan hann de med att ta sig till semifinal i Champions Hockey League. Som enda svenska lag.
Jag vet att Roger Rönnberg ställer stenhårda krav på spelarnas fys, men jag förstår ändå inte hur göteborgarna orkar med så mycket matchande.
De är som en maskin.
SHL:s svar på Sovjets gamla ”Big Red Machine”, som krossade allt och alla och var överlägsna rent fysiskt.
Jag har hela tiden väntat på en svacka som aldrig kommit.
Ett formstarkt Växjö hade inte en chans den här kvällen mot ett sylvasst Frölunda som är hypereffektiva varje gång de får chansen.
Jag är glad att just Andreas Johnson kom med i landslagstruppen till Channel One Cup efter Dick Axelssons återbud.
Han är SHL:s hetaste spelare just nu.
Han har gjort sju mål på de tre senaste matcherna om vi räknar in straffmålet mot Luleå i CHL.
Det är rena Gretzky-siffrorna.
Han är väl värd platsen i Tre Kronor.
• • •
Malmö vinner den viktiga streckmatchen mot Modo med 3-2.
Tungt, tungt för Andreas Johansson och hans Modo just nu.
• • •
Karlskrona, då? Förlust igen efter att ha varit i ledning med 2-1 mot Brynäs med bara två minuter kvar.
Nej, jag kan inte låta bli att tycka synd om dem.
Men Thomas ”Bulan” Berglund var iskall och plockade ut målvakten med över två minuter kvar att spela, då Anton Rödin kunde prickskjuta in kvitteringen.
Och som inte det räckte så pangade backen Jonathan Pudas in 3-2 med bara 39 sekunder kvar. Pudas som var med och gick upp med Karlskrona i fjol.
En olycka kommer sällan ensam.
• • •
Örebro har det jobbigt just nu.
Inte ens målvakten Julius Hudacek går att känna igen.
Bara en seger vid full tid på de sju senaste. Och den segern kom mot Frölunda av alla lag.
Kvällens 2-7 mot HV71 är ändå värsta smällen.

Adil Bouafif åkte fast i ett dopningtest vid EM i Zürich i augusti 2014.
I måndags kom domen.
Den 7 december 2015.
Det är ett år och nästan fyra månader senare.
Jag kan förstå att det kan finnas juridiska frågor att reda ut och att rättssäkerheten måste vara hög. Men över ett år då man åkt fast med EPO i kroppen?
Nej, det är skandalöst dåligt.
Bouafif har hela tiden hävdat att han är oskyldig, men det gör nio av tio av alla de som fastnar i en dopningkontroll.
Det känns som det är ganska typiskt svenskt att den här typen av dopningfall drar ut i det eviga och bollas fram och tillbaka.
Det är som om ingen riktigt vill tro att dopning förekommer även bland toppidrottare i Sverige.
Men ett fall som drar ut över ett år på tiden gör att trovärdigheten minskar, när både a- och b-prov visar att han haft EPO i kroppen.
Nu är väl både Bouafif – och tidigare Ludmila Engquist – två dopningfall som har mindre med den svenska synen på dopning att göra, utan mer på hur det ser ut i deras ursprungsländer. Ludmila kom ju från en dopningskultur i Ryssland som väl alla vet hur den sett ut vid det här laget. Ända fram till våra dagar.
Och Adil Bouafif har oftast tränat i Marocko, en nation där EPO-dopning varit ett känt problem i många år och vanligt förekommande.
Det mest kända fallet är Brahim Boulami som satte två världsrekord på 3000 hinder innan han åkte fast för EPO 2002.

Karlskrona kan nog redan börja scouta Tingsryd och AIK.
Trots att det är tre månader kvar tills det är dags för kvalspel i bäst av sju om en direktplats i SHL 2016/17.
Att Karlskrona kommer att bli jumbo i SHL är väl redan mer eller mindre klart.
Det är inte lika klart att Tingsryd och AIK spelar allsvensk final i början av mars, men efter Tingsryds 2-1 efter straffar mot Mora och AIK:s blytunga bortaseger mot Västerås (3-2 och även det efter straffar), har jag svårt att se något hot mot de båda topplagen.
Tingsryd och AIK har större avstånd till seriens trea än vad Frölunda och Skellefteå har i SHL.
Så överlägsna är de och fortsätter att vara.
Jag har väl som många andra suttit och väntat på att Västerås ska mullra igång, men just nu går det åt helt andra hållet med fyra raka förluster.
Avståndet till tvåan AIK kunde ha minskat till fem poäng på torsdagskvällen, I stället växte det till nio.
Samtidigt hjälpte Asplöven de båda genom att slå jagande Oskarshamn borta med 2-1 – kvällens största skräll.
Just nu serjag inget annat lag än Västerås som ska kunna hota de två allsvenska topplagen.
Björklöven och Leksand har redan spelat bort sina chanser att slåss i den absoluta toppen.
Även om Leksand vaknat sedan Perra Johnsson tog över och kom tillbaka starkt efter käftsmällen (1-6) hemma mot Oskarshamn senast. Nu svarade de med att vinna mot Pantern på bortaplan och just att vinna borta tror jag var enormt viktigt för leksingarna, som hade varit seriens näst sämsta bortalag fram till segern mot skåningarna – bara den tredje vid full tid av femton möjliga.
Men att bli etta eller tvåa är redan kört.
Hur bra Leksand än spelar.
Avståndet är redan för långt.
Som exempel:
Om Tingsryd och AIK fortsätter att ha samma poängsnitt per match säsongen måste Leksand vinner alla 21 matcher de har kvar att spela. Vid full tid. Då räcker det för att gå om på mållinjen.
Det kommer inte att hända.

Pär Mårts fortsätter att satsa på sina ”säkra” kort sin sista säsong som förbundskapten.
En enda landslagsdebutant får chansen i hans trupp till Channel One Cup i Moskva – Frölundas Johan Sundström.
Det känns helt rätt, som Sundström spelat i Frölunda den här säsongen.
Men i övrigt är det spelare som Mårts känner utan och innan.
På backsidan har han inte gett en enda ny spelare chansen sedan senast och menar själv att de här är de backar som är närmast en VM-plats.
Jag kan tycka att det är lite tråkigt och det sänder väl lite konstiga signaler att i princip säga att den dörren är stängd.
Jag tycker att de här turneringarna kan användas till att ge lite yngre spelare chansen, men Pär Mårts hade bestämt sig redan inför Karjala Cup.
Han kommer att köra på sina favoriter och medelåldern har väl aldrig varit högre än i den här säsongens två träningstuneringarna.
Samtidigt kan jag inte protestera mot Pär Mårts val.
Han gör sin sista säsong som förbundskapten och han siktar på ett nytt VM-guld borta i Moskva framåt vårkanten.
Han tänker inte experimentera den här vintern, eller ta några chanser.
Nu kommer gamla beprövade VM-spelare som Oscar Möller, Mattias Sjögren och Jocke Lindström in i truppens sedan senast och det går ju inte att ifrågasätta de namnen.
Och jag är glad att Viktor Fasth står kvar i målet.
Han var strålande i Karjala Cup och får inte mycket speltid i sitt CSKA Moskva, där han konkurrerar med två ryska landslagsmålvakter.
Han behöver all den speltid han kan få i landslaget och känns som en given VM-målvakt.
• • •
Kul att Pär Mårts fortsätter att vara kritisk till spelet i Karjala Cup – trots att Sverige vann turneringen.
Det var framförallt matchen mot ryssarna han var missnöjd med den gången.
Nu möter Sverige samma Ryssland i premiären i den nybyggda VM-arenan i Moskva nästa torsdag.
Då krävs den perfekta matchen om det ska bli seger.
• • •
Även Rickard Grönborg presenterade JVM-truppen till Helsingfors idag.
Och wow – vilket lag.
Det känns som allt annat än ett JVM-guld är en besvikelse.

Perra Johnsson fick ingen rolig morgon borta i Vancouver.
Lagom till frukost hans tid blev hans Leksand utskåpat av Oskarshamn i Tegera Arena.
Efter senaste tidens succé kom en riktig käftsmäll och 1-6 på hemmaplan.
Och jag undrar hur Perra kände sig därborta på den kanadensiska västkusten.
Det var hans första förlust vid full tid sedan han kom till dalaklubben.
Även om han bara hann coacha laget i fyra matcher innan han försvann på sin länge planerade resa.
Nu kommer vi aldrig fått veta hur det gått i den här matchen om Perra stått kvar i båset, men kändes som förtrollningen bröts för leksingarna den här söndagen.
Det går att skylla på backen och lagkaptenen Jonas Frögren, som tog en onödig tvåa för interference efter drygt halva matchen och sedan en ännu onödigare tvåa för snack med domaren. Det blev fyra minuter istället för två.
Och medan Frögren satt utvisad gick Oskarshamn från 2-1 till 4-1. Och så kom 5-1 bara 52 sekunder efter att Leksand blivit fulltaliga.
Ett fullständigt ras där i andra perioden.
Och i Oskarshamns bås stod tränaren Fredrik Söderström och kunde njuta av en strong insats. Oskarshamn som var det klart bättre laget totalt sett och vann helt välförtjänt.
Fredrik som har en klar leksandskoppling, då han är son till gamle leksandsikonen Dan Söderström.
Det känns väl som Fredrik Söderström borde hamna i Leksands bås någon gång i framtiden. Han har ju redan en lång karriär som juniortränare i klubben. Och han kan ju knappast bli kvar i Oskarshamn hela sin resterande tränarkarriär, där han är inne på sin femte säsong som huvudcoach.
• • •
• • •
Västerås var ett annat tippat topplag som förlorade på sändagen.
Deras 2-3 borta mot Almtuna efter straffar var tredje raka förlusten och västmanlänningarna har plötsligt tappat kontakten med toppen.
Värt att notera är att Almtunas Henrik Rommel avgjorde igen, då han satte båda sina straffar. Samma Rommel som kom in och avgjorde i senaste hemmatchen mot Leksand efter totalt femton raka missade straffar.
En ny, tung förlust för Västerås.
Klubben har ju valt ett upplägg den här säsongen, där de ska vara som bäst i slutet av säsongen. En följd av fjolårets serieseger och efterföljande kvalfiasko.
Men frågan är om de hinner ta sig till en allsvenska final om det här fortsätter.
Tingsryd och AIK verkar inte gå på några minor och båda vann lätta segrar, Tingsryd borta mot Asplöven med 3-1 och AIK hemma mot Sundsvall med 6-1.
AIK som blev första allsvenska lag att passera 100 gjorda mål den här säsongen. De är uppe på 104 nu.
Västerås har åtta poäng upp till tvåan AIK nu.
Jag tror alla allsvenska lag är medvetna om att den stora chansen att gå upp är att bli etta eller tvåa, vinna den allsvenska finalen och få möta Karlskrona i bäst i av sju.
Och just nu pekar allt på att Tingsryd och AIK gör upp om den chansen.
• • •
Björklöven, då?
Ja, det är det värre kris än i Leksand.
2-5 hemma mot Pantern är inga vackra siffror för tränaren Tommy Jonsson.

Det såg ut som Larry Huras var tillbaka i Modos bås i returmötet med Luleå.
Det blev klar förlust med 2-6 hemma i Fjällräven Arena efter ett försvarsspel som inte går att försvara.
Och nu undrar jag om det är tränarna det verkligen är fel på.
Eller om Modo är ett enda stort fuskbygge.
Jag tappade räkningen på alla hårresande misstag i egen zon till slut.
Det var lika rörigt som i en mexikansk böngryta.
Nu ska jag inte ta ifrån Luleå någonting, men de fick en lätt resa den här matchen.
Det var fri parkering framför Jonathan Bjurö i Modokassen när de flesta målen kom till.
Ingen kan lasta honom för den här förlusten, även om jag förstår att han blev utbytt inför tredje perioden. Coachen Andreas Johansson var ju tvungen att göra något för att ruska om laget.
Men Modo, som höjt poängsnittet sedan Andreas Johansson och Fredrik Olausson tog över, var tillbaka i gamla synder den här kvällen.
Ett målvaktsbyte gjorde ingen skillnad.
I tredje perioden verkade Luleå koncentrera sig mer på att försöka hjälpa 17-årige målvakten Filip Gustavsson att hålla nollan, än på att göra 6-0.
Nu lyckades inte det då Bobby Butler kunde tröstmåla och göra 1-5 i power play och Maxim Lapierre kontra in 2-5 i slutet av matchen.
Men då var matchen över sedan länge.
• • •
Modos trupp har fler spelade NHL-matcher än något annat SHL-lag.
Klubbens transatlanter har samlat på sig 1975 NHL-matcher tillsammans.
Men det hjälper inte.
Ibland får jag känslan av att Modo bara värvat på sig ett gäng skogshuggare med noll klubbteknik, som är helt vilse på Europas stora rinkar.
Och alla kan ju konstatera att en massa spelade NHL-matcher inte är någon garanti för framgång.
Det här är dessutom killar där de flesta spelat ihop sina NHL-matcher sina lags i tredje- och fjärdeformationer, i typiska checking lines där det inte handlat om några ledande och konstruktiva roller direkt.
Få har dessutom spelat i Europa tidigare och är ovana vid spelet på de större rinkarna.
Modos enda tröst är att det bara kan bli bättre.
För sämre än så här kan det omöjligt bli.
Eller?
• • •
Men Luleås resa uppåt i tabellen bara fortsätter.
Laget har vunnit sex av sina sju senaste matcher och är SHL:s formstarkaste lag.
Det kanske blir något av det norrländska miljonbygget till slut.
• • •
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Karlskrona som kämpar på i sitt hopplösa läge och hade 3-2 borta mot Växjö i början av tredje perioden.
Men när allt var över hade Växjö vänt och vunnit med 4-3.

Djurgården slår Skellefteå med 2-1 och det får mig att tänka på det här med bogey teams.
Alltså lag vissa klubbar har svårt mot av anledningar som är svårförklarliga.
Skräckmotståndare.
Ta bara Djurgården.
Två möten mot suveränerna Skellefteå och två segrar.
Och två möten med lika suveräna jumbon Karlskrona – och två förluster.
Karlskrona har bara en seger vid full tid i årets SHL och det var deras 4-2 hemma mot Djurgården.
Och av de elva poäng de lyckats ta har nästan hälften (fem) kommit mot stockholmarna.
Det var samma sak när djurgårdarna var nere i HockeyAllsvenskan. Även då hade de ett negativt facit mot just KHK.
Det är egentligen helt ologiskt, men det här med bogey teams är ett fenomen som faktiskt existerar.
Och gladast är väl spelbolagen, där den här typen av matcher spräcker de flesta system.
Nu har Djurgården ingen historia av att slå just Skellefteå och att det blivit två segrar den här säsongen beror till viss del på att djurgårdarna haft hemmaplan båda gångerna.
Jag trodde inte de skulle vinna en andra gång, mest med tanke på att Skellefteå föll senast mot Frölunda. Västerbottningarna förlorar sällan två matcher i rad.
Men jag måste säga att Djurgården vann ganska välförtjänt.
Skellefteå dominerade första perioden stort, men sedan spelade stockholmarna ihop till den här segern.
Nu hade de också bra hjälp av målvakten Mantas Armalis som gjorde vad som måste ha varit en av säsongens svettigaste räddningar, då Pär Lindholm hade i princip öppen kasse i början av andra perioden.
• • •
Det är inte ofta man ser spelare komma fria i dagens tighta hockey, men nu har jag sett Skellefteå släppa till fyra frilägen på de två senaste matcherna.
Frölunda fick två och utnyttjade båda i torsdags när de vann med 6-3.
Djurgården fick också två, men missade båda.
• • •
I eftermiddagens andra match vann Färjestad mer väntat borta mot Rögle med 4-2.
Intressant där var att backlånet från Frölunda, Christoffer Persson, slog in 1-0 för värmlänningarna.

Ja, vad säger man om Leksands comeback i HockeyAllvenskan.
Från jumbo till ett vinnande lag igen.
Och ett lag med marginalerna med sig.
Med en 55 sekunder kvar av matchen låg Leksand under med 3-4 hemma mot Karlskoga.
När slutsignalen gick hade de vunnit med 5-4 efter två mål av Johan Porsberger och det sista med bara en sekund kvar att spela.
Stortalangen som tvingades lämna allsvenska konkurrenten Asplöven av disciplinära skäl, efter att ha försovit sig (!) två gånger och tvingat fram en bytesaffär där han gick till Leksand i utbyte mot Lars Bryggman.
Några matcher senare är Asplöven på kvalplats och Leksand HockeyAllsvenskans formstarkaste lag.
Det är en historia som nästan slår Leksands uppmärksammade tränarbyte.
Nye coachen Perra Johnson tog sin fjärde raka hemmaseger som huvudcoach trots att han inte ens stod i båset.
Jag är fortfarande kritisk till att Perra drog på sin semesterresa till Vancouver, men så länge Leksand vinner kommer ingen att klaga på det beslutet.
Idag har man fullt upp att prata om Johan Porsberger i Dalarna.
Perra är plötsligt bara tvåa på listan över det hetaste nyförvärven.
Johan Porsberger sågs ju som en av de största talanger som Luleå fått fram i unga år. Lite av en ny Linus Omark.
Nu ser han ut som Leksands första och enda succévärvning den här säsongen och nästan enbart för att inte kunnat ställa väckarklockan i tid.
Kan en story bli så mycket bättre?

Frölundas Roger Rönnberg verkar ha knäckt koden till hur man slår Skellefteå.
Ja, inte bara slår.
Utklassar.
Två besök i Scandinavium har gett totalt 5-12 i baken för de fem senaste årens SM-finallag.
Skellefteå hade inte förlorat en match vid full tid sedan laget senast var på besök i Scandinavium och åkte hem med dystra 2-6 som facit.
Säsongens största förlust hittills.
Det var för två månader sedan.
Nu var västerbottningarna tillbaka och fick åka hem med säsongens näst största baklängessiffror – 3-6.
Däremellan hann de spela sjutton raka matcher utan förlust vid full tid och hade vunnit sexton av dem.
Jag hade sett fram mot en tuff, tät match som skulle vara spännande ända in i slutminuterna.
I stället var den över innan ens halva matchen var spelad.
När Andreas Johnson skickade upp 3-0 i krysset efter bara 8.45 i andra perioden var hoppet ute för Skellefteå.
Nu blev det en ny kross målmässigt och en ny taktisk triumf för Roger Rönnberg.
Rent spelmässigt var det betydligt jämnare.
Men suveränt målvaktsspel av Lasse Johansson, ett tight försvarsspel, sylvassa kontringar och ett supereffektivt power play gjorde att Frölunda lekte hem det här.
Och så Andreas Johnson då, förstås.
Dödligt effektiv den här kvällen med sitt hat trick och med Torontos scouter på läktaren i Scandinavium.
De måste ha gillat vad de såg av Johnson som de plockade sent som nummer 202 i sjunde rundan i NHL-draften 2013.
Andreas skrev ju på ett treårskontrakt med Toronto i somras och är bara utlånad till Frölunda den här säsongen. Fortsätter han spela som i kväll lär det bli hans sista i Göteborg. I alla fall på ett tag.
Alla tre målen var klockrena fullträffar och hans viktiga 1-0 må ha sett ut som en enkel retur, men Andreas drog blixtsnabbt till sig pucken framför benskydden på Erik Hanses och skapade den extra decimeter som gjorde att han kunde trycka upp pucken i nättaket. En liten och nästan omärklig delikatess. Hade han skjutit direkt hade det förmodligen inte blivit något mål.
Nej, jag var oerhört imponerad av Frölunda den här kvällen.
Jag trodde de hade hamnat i säsongens första svacka efter två raka förluster, mot Örebro och sedan Luleå i CHL, men det var uppenbarligen bara ett litet hack i skivan.
• • •
Skellefteå valde alltså att ställa Erik Hanses i mål i den här matchen och bänka normala ettan Markus Svensson.
Rätt eller inte, får vi aldrig veta.
• • •
Märkligt ändå att det inte var fullsatt i Scandinavium en sådan här kväll.
Det kom 9 222 till en arena som rymmer 12 044.
Det är klart underkänt när det handlar om en seriefinal.
Men bra tryck var det i alla fall.
Fattas bara annat.