Tidigare i höst gick Modo ut och meddelade att årets publiksnitt kan hota klubbens hela existens som SHL-lag.
Svaret?
Säsongens andra bottenrekord i Fjällräven Center.
Det kom bara 3 763 för att se kvällens match mot Linköping och det är den i särklass sämsta publiksiffran sedan Fjällräven Arena invigdes 2006.
Det tidigare bottenrekordet var från matchen mot HV71 den 1 oktober, då publiksiffran hamnade under 4 000 för första gången med 3 990.
Det rekordet slogs nu med marginal.
Men frågan är hur länge det överlever. Modo spelar hemma igen redan på onsdag och mot bottenlaget Karlskrona.
Inför den matchen erbjuder klubben alla killar att gå tre för en.
Jag tycker det känns ganska desperat och det är ingen lysande affärsidé att fylla läktarna på.
I mitten av oktober kände sig Modo tvingade att hålla en presskonferens om publikkrisen.
– Kommer inte mer publik har inte Örnsköldsvik kvar något lag i SHL, sa vd:n Charlotte Gustavsson bland annat.
Då pratade hon om ett publiksnitt under 4 000 åskådare per match.
Där är inte Modo – än.
Men det är ett varningstecken att klubben varit under den siffran för första gången den här säsongen. Inte en gång, utan två.
Jag kan i och för sig se några anledningar till publiktappet.
Modos spelschema har varit vansinnigt, till viss del orsakat av att det spelades tv-pucken i Fjällräven Arena.
Modo spelade hemma mot Örebro i fredags, mot Linköping idag och har sedan tredje raka hemmamatchen mot Karlskrona på onsdag.
Folk har inte råd att gå på hur mycket hockey som helst.
Men den största orsaken till att publiken sviker är naturligtvis att laget inte spelat tillräckligt bra.
Det var länge sedan Modo fanns på övre halvan i tabellen och i fjol blev man tolva och sist i SHL och tvingades kvala sig kvar mot Vita Hästen.
Dessutom är laget en främlingslegion den här säsongen. Folk känner knappt igen spelarna på isen längre.
Men egentligen finns bara ett recept för framgång – även på läktarna.
Spela bättre. Vinn mer.
• • •
Matchen, då?
Ja, det blev ny förlust och 3-4 mot Linköping efter sudden.
Men jag tycker inte Modo behöver skämmas över den förlusten.
Det blev trots allt en poäng och Linköping är ett bra lag.
Däremot är onsdagens möte med jumbon Karlskrona en riktig måstematch. Förlust där och jag vet inte vad som händer med Modo och deras publik.

Efter Skellefteås kross i Karlstad och 5-1 mot Färjestad, är det svårt att se en annan SM-final än Skellefteå-Frölunda framåt vårkanten.
Då skriver vi den 14 november.
Mycket kan hända, men just nu och här idag har jag svårt att se att något lag ska kunna hota höstens två jättar.
Ja, Skellefteå har varit en jätte i flera år nu med två SM-guld och fem raka SM-finaler.
Frölunda har varit tvåa i grundserien två år i rad, men haft svårare i slutspelet.
Av den anledningen känner jag mig säkrare på Skellefteå i en SM-final.
Frölunda är jag mer osäker på, trots en sagolik höst.
Göteborgarna har en del att bevisa när det är dags för slutspel.
Samtidigt vet ju alla att en serieseger inte är någon garanti för succé i slutspelet.
Det är bara några år sedan seriesegrarna föll i kvarten två år i rad och mot samma motståndare – AIK.
Åttan AIK slog ut ettan HV71 med 4-0 i matcher i kvarten 2011.
Och samma AIK, då sjua, slog ut seriesegrarna Luleå med 4-1 i matcher året efter.
Det hände samma sak för två år sedan, då tvåan Frölunda åkte ut mot nian Linköping i kvarten (3-4 i matcher), östgötarna som då tog sig till kvartsfinal via nyheten Play In.
Så man ska aldrig säga aldrig.
Dessutom finns ju Växjö som gått som tåget efter sin tröga start.
De regerande mästarna. Det går absolut inte att räkna bort dem.
Dessutom stänger sista transferfönstret först i slutet av januari.
Ett par sena värvningar kan göra underverk och ändra alla förutsättningar över en natt.

Ja, det gick bara en match.
Sedan var Modo tillbaka på jorden igen efter 0-5 hemma mot Örebro.
En riktig käftsmäll efter segern och hoppet som tändes efter segern mot Färjestad så sent som i går (4-3 efter sudden).
På lite drygt 24 timmar blev det både succé och åtminstone siffermässigt fiasko för nye tränaren Andreas Johansson.
Det är svårt att såga ett lag totalt som vunnit skotten med 42-19, men samtidigt kan skottstatistik vara bedräglig ibland. Örebro hade inte någon större anledning att ligga på offensivt efter Marcus Weinstocks snygga 2-0 på tennis i början av andra perioden.
Samtidigt var Julius Hudacek strålande i Örebros mål.
Hos Modo avslöjades många tidigare synder.
Svagt målvaktsspel parat med några rejäla misstag i egen zon.
Två riktiga markeringsmissar gav både 0-1 och 0-3.
Samtidigt var Örebro dödligt effektiva när de fick sina lägen. Fem mål på nitton skott säger det mesta.
Men det jag har svårt att förstå är att inte Modo lagt pengar på en rutinerad förstemålvakt. Det har varit klart länge att målvaktsparet Adam Reideborn eller Jonatan Bjurö känns riktigt redo för det ansvaret och den här kvällen fick Reideborn lämna kassen efter 0-3.
Andreas Johansson och Fredrik Olausson får sätta upp skylten ”Ombyggnad pågår” några veckor till.
• • •
Frölunda-Djurgården 3-0.
Det var väl kvällens säkraste etta.
Göteborgarna rycker lite i toppen igen efter Skellefteås tappade poäng mot Örebro.
Nej, det är bara att böja sig för årets lagmaskin i SHL.
Djurgården är däremot inne i en svacka.
Tredje raka förlusten och bara en seger på de fem senaste.

Det kunde inte ha börjat bättre för Andreas Johansson och Fredrik Olausson i Modo.
Seger direkt mot Färjestad med 4-3 i sudden death.
Det var Modos första bortaseger på hela säsongen. Ja, de hade bara tagit en enda poäng tidigare och även den borta mot samma Färjestad.
Men den mest positiva nyheten är att det inte var orättvist på något sätt, även om Magnus Nygren hade stenhård puck i stolpen med halvminuten kvar att spela.
Modo spelade precis som Andreas Johansson sagt att de skulle göra. Aggressivt i egen zon, starka i box play och med en offensiv spets som de utnyttjade till hundra procent. Och framförallt – de spelade större hjärta än jag sett på hela säsongen.
Roligt för Modo att det var ”svenskkedjan” med Gustav Possler, Emil Pettersson och Victor Olofsson som var bäst framåt och där Pettersson gjorde två mål.
Men det var Maxim Lapierre som blev matchhjälte, då han slog in en retur framför mål i spel fyra mot tre i förlängningen.
Modo kan få en flygande start, då laget nu har tre raka hemmamatcher framför sig.
De möter Örebro redan idag, Linköping på måndag och sedan jumbon Karlskrona på onsdag.
Det märkliga spelschemat har gjort att Modo spelar fyra matcher på bara sex dagar, men jag tror det bara är bra i det här läget.
Backen och vikarierande lagkaptenen Noah Welch behöver matchträning och Andreas Johansson behöver se mer av laget.
• • •
Men jag tycker fortfarande att sista pusselbiten fattas hos Modo.
En riktigt bra och rutinerad målvakt.
Jag vet att Per Svartvadet letat en ny målvakt, men ännu har inget hänt.
Lyckas han med det kan det här laget lyfta riktigt högt.
• • •
Sedan kan man ju undra vad som händer i Luleå.
Nu blev de stundtals utspelade Malmö och föll med 1-4.
Jag vill inte ta ifrån Malmö någonting, de är bättre än tabellplaceringen.
Men jag kan inte låta bli att undra om inte Luleå spiller för mycket energi i Champions Hockey League. Det kostar redan nu och kan kosta ännu mer i slutet av säsongen.
• • •
Växjös förstakedja avgjorde igen, då Robert Rosén hittade Tuomas Kiiskinen och ett sent segermål. Det enda i matchen.
Kejdan med Robert Rosén, Richard Gynge och Tuomas Kiiskinen är SHL:s klart bästa. De kan skjuta Växjö till ett nytt SM-guld.
• • •
Jere Karalahti avgjorde för HV71 när laget slog Karlskrona med 3-2 i sudden.
Han laddade två gånger och gjorde två mål.
Strongt.

HockeyAllsvenskans sensationslag bara fortsätter att vinna.
Och i tabellen är det fortfarande botten upp.
Det är naturligtvis intressant – men också ett svaghetstecken.
AIK, Pantern, Tingsryd och Sundsvall tog sig till HockeyAllsvenskan via kvalserien i våras.
Nu har de tagit 131 poäng tillsammans.
De tippade topplagen Västerås, Björklöven, Leksand och Mora har 114 i samlad pott.
AIK blev näst sist i tabellen förra året och tvingades kvala sig kvar, medan Tingsryd, Pantern och Sundsvall är nykomlingar.
Och även om Sundsvall är sist, så har de andra gått så bra att de som klev upp utklassar de topplag alla trodde skulle dominera så här långt in i säsongen.
Jämför vi med SHL är det som om Modo, Karlskrona, Rögle och Malmö skulle ha tagit fler poäng än Skellefteå, Växjö, Frölunda och Färjestad tillsammans.
Det är ett bevis på att HockeyAllsvenskan är en betydligt svajigare liga.
Och den har sällan svajat som den gjort den här säsongen.
Nu är det Västerås som är inne i en svacka efter fjärde raka förlusten och 0-1 mot Karlskoga.
I den raden ingår två riktiga smällar som 1-6 mot AIK och 1-5 borta mot Sundsvall.
Björklöven var favorit hos många inför den här säsongen.
De startade också bra och tog 18 poäng på de tio inledande omgångarna.
På de tio senaste har de samlat ihop sju och fick storstryk av nykomlingen Tingsryd i kväll. Smålänningar vann med 7-2 och tog över ledningen i tabellen. Ett av de stora skrälllagen.
Oskarshamn har gjort tvärtom. De startade usel med åtta poäng och en jumboplats efter sju omgångar. På de senaste 14 matcherna har de tagit 31.
Och på förhand dödsdömda Pantern fortsätter att vinna. Nu blev det 3-1 hemma mot Almtuna.
• • •
Men det går inte att säga att den här trenden håller i sig.
Inte i HockeyAllsvenskan.
Det känns som det kommer att fortsätta att svaja ända tills omgång 52 är spelad.

Korruption, mutor och systematisk dopning.
Jag är nästan illamående efter att ha hört Wadas rapport och följt den här dopningskandalen från början.
En vidrig historia som har sträckt sig ända upp i toppen i Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) och dess ordförande Lamine Diack.
Jag – och många med mig – har alltid undrat vad han tillfört friidrotten.
Han kom till ett dukat bord 1999 och satt kvar ända tills i somras.
I sexton långa år.
Nu har han dragit in friidrotten i vad som kan bli historiens största dopningskandal.
Just nu är han frisläppt mot borgen av en fransk åklagare, men har reseförbud och får inte lämna Paris.
Även IAAF:s tidigare medicinskt ansvarige och anti-dopningchef Gabriel Dollé är misstänkt för mutbrott och för att döljt flera dopningskandaler.
Han satt kvar på sin post ända tills i slutet av förra året.
Då kan man ju bara ana hur korrumperat detta internationella förbund har varit.
Och om Wadas avslöjande av den systematiska dopningen i Ryssland bara är början.
Wada har koncentrerat sig på den ryska friidrotten, men att den nationen levt på systematisk dopning kommer inte som någon nyhet. Det har alla vetat som jobbat nära friidrotten.
För mig är den stora frågan hur många andra dopningfall som sopats under mattan under Diacks tid som ordförande.
Hur många fler miljoner som bytt ägare.
För Diack har har inte agerat ensam.
Hans två söner Papa Massata Diack och Khalil Diack misstänks enligt franska tidningar för att ha försökt pressa den turkiska vinnaren på damernas 1500 meter i London-OS 2012 på 500 000 dollar.
Men Asli Cakir Alptekin vägrade att betala.
Året efter blev hon avstängd för sina abnorma blodvärden, blev av med OS-guldet och blev avstängd i åtta år.
Frågan är om hon haft medaljen kvar om hon betalat.
Och hur många andra OS-medaljörer har köpt sig fria från positiva dopningprov och avvikande blodvärden?
Det går inte ens att gissa, men Diack har fått styra IAAF över åtta utomhus-VM i friidrott och fyra sommar-OS.
Nu riskerar Ryssland att stängas av från nästa – OS i Rio i sommar.
Det är vad Wada rekommenderar och IAAF:s nye ordförande Sebastian Coe har redan tagit tag i frågan.
Men hur många fler nationer hinner granskas innan tävlingarna startar i Rio? Hur många fler dopningfall har trollats bort genom åren?
Det är det som skrämmer mig allra mest.

HELSINGFORS. Sverige vinner Karjala Cup och allt gick svenskarnas väg sista dagen.
Först snodde Tjeckien en poäng av Ryssland och fixade en ren final mellan Sverige och Finland.
Sedan kom Viktor Fasth in i det svenska målet och spikade fullkomligt igen.
Det räckte för att Sverige skulle vinna matchen med 3-2 och hela turneringen.
En historisk seger då det är första gången sedan starten 1992 som Sverige vunnit turneringen två år i rad. Det blev ju seger även förra året.
Men jag satt mest och njöt av Viktor Fasths stora comeback i landslaget.
Han var ju en riktig sannsaga när han slog igenom i AIK säsongen 2010-11.
Då spelade han sin första SHL-match – som 28-åring.
Men ett sagolikt genombrott gjorde att ha både fick landslagsdebutera och spela VM samma säsong.
Efter ytterligare en strålande vinter i AIK var det dags för nästa steg. Som 30-åring.
Han skrev ett NHL-kontrakt med Anaheim Ducks och efter två säsonger där, avslutade han NHL-äventyret i Edmonton i fjol.
Nu förstörde skador mycket av de tre säsongerna i NHL och inför den här säsongen tog han nästa steg, tills CSKA och KHL.
Han hade väl nästan blivit lite bortglömd hemma i Sverige, då han fick en ny landslagschans i Karjala Cup.
Och som han tog den.
Jag kan förstå att till och med finländarna skakade på huvudet efter flera räddningar.
Nu släppte Fasth ändå in två mål, men båda kom i power play och det sista i spel sex mot fyra med bara åtta sekunder kvar att spela.
Nej, jag tror att Fasth spelat till sig en plats i VM-laget redan nu.
• • •
Annars tyckte jag att Pär Mårts gamla kulturbärare var genomgående bäst.
Som vanligt.
Joel Lundqvist sliter inte bara på i box play numera. Han gör mål också.
Det viktiga 1-0 kom när åter igen var på rätt plats vid rätt tillfälle. Det var hans tredje i turneringen och gjorde honom till Tre Kronors bäste målskytt.
Jimmie Ericsson är en annan som minimerar misstagen och alltid är på rätt ställe och backen Staffan Kronwall var genomgående bästa back.
Linus Omark var också bra och satte snyggt matchavgörande 3-1 i power play.
Men han måste ha en offensiv roll även i ett VM-lag och spela i någon av två toppkedjor.
Och när det gäller den typen av spetskompetens blir konkurrensen stenhård när alla NHL-svenskar blir tillgängliga. Nu hinner hela första slutspelsomgången i NHL spelas innan VM startar och i vissa fall även omgång två. Överlever Omark den gallringen? Det är tveksamt. Nu meddelade han efteråt att han varit lite hängig under den här turneringen och till och med hade avstått sista matchen om det inte handlar om just Finland och en fullpackad arena. Ändå vann han den interna poängligan med sina fyra poäng (2+2) på tre matcher. Det säger en del om kapaciteten.
• • •
Debutanterna då?
Jo, både Martin Lundberg och John Norman klarade sig utmärkt. Skellefteå är en bra skola för de som ska ta nästa kliv.

HELSINGFORS. Efter succéstarten mot Tjeckien (6-2), blev det platt fall för Pär Mårts och hans Tre Kronor i andra matchen mot Ryssland – 3-6.
Problemet var att svenskarna stundtals spelade som Modo i egen zon.
Speciellt i det ödesdigra slutet av andra perioden, då ryssarna fick två frilägen inom 54 sekunder, gjorde två mål och stängde den här matchen.
Det ska inte få hända på den här nivån.
Vadim Sjipatjevs 4-2 kom dessutom med bara 23 sekunder kvar att spela av andra perioden och mer psykologiska mål är svåra att göra.
Där avgjordes matchen.
Jag hade hoppats på ett bättre svenskt lag i den här matchen, men ryssarna var bättre över hela banan.
De är egentligen ingenting att skämmas för.
Ryssarna har ett klart bättre lag än Sverige om vi räknar spelare för spelare.
Sedan starten av KHL har de flesta ryska stjärnor valt att stanna hemma och de har ett urval som Pär Mårts inte är i närheten av.
Men så här lätt ska de inte få vinna.
Så här många öppna lägen ska de inte bjudas på.
Nu väckte Robert Rosén ett visst hopp i början av tredje perioden, då han skickade in 3-4 i tom kasse, efter en suverän passning från backen Johan Fransson.
Fransson åkte in i banan, skottfintade och hittade Rosén vid bortre stolpen. Han ställde hela det ryska laget med den finten.
Då hade Sverige kontakt, men ryssarna svarade med det längsta anfall jag sett något lag göra den här säsongen. De snurrade runt i svensk zon i nästan två minuter, då svenskarna inte ens fick låna pucken. Det slutade med att Vadim Sjipatjev gjorde 5-3 då han slog in en retur.
Ska jag hitta något positivt så är det främst Linus Omark som var ett ständigt hot framåt. Han gjorde själv en klassisk fint i friläge och satte 1-1 i början av andra perioden.
Sedan var han med och spelade fram till Andreas Engquist 2-2.
Han hann även med att reta upp ryska storstjärnan Ilja Kovaltjuk, som blev skogstokig på svensken i tredje perioden.
Kovaltjuk som sedan avslutade den ryska målfesten med 6-3 i tom svensk kasse.
Nej, jag hoppas på ett bättre Sverige mot Finland i morgon.

Jag flyger väl runt jorden ett par varv om året ungefär.
Och jag träffar nästan eller aldrig några hockeymänniskor på de resorna.
Nu har jag flugit Örnsköldsvik tur och retur de senaste dagarna och träffat mer hockeyfolk än jag gör på ett år.
Spontant alltså. På allmän plats. I sätet bredvid mig.
På vägen upp var den förste jag sprang ihop med Kent Forsberg. Mest känd som Peter Forsbergs pappa i allmänhetens ögon, men hos mig en av Tre Kronors många förbundskaptener.
Jag var med när han och laget firade VM-guldet i Zürich 1998 och när de deppade efter att ha åkt ut i kvarten i OS i Nagano tidigare samma vår.
Kent Forsberg verkar vara Sveriges mest bortglömda förbundskapten.
Och lite längre bak i planet satt fjolårets SM-slutspels MVP Noah Welch tillsammans med sin familj.
På väg upp för att frälsa Modo tillsammans med de nya tränarna.
Ja, ja.
Men på vägen ner hade jag hoppats på en hockeyfri flygning.
Det kändes så när jag stod där i incheckningskön. Men så slängde jag en blick över axeln oc så sprack det direkt.
Där stod Markus Näslund och såg yngre ut än någonsin.
Och bredvid stod hans lika förtjusande fru, som såg ännu yngre ut.
Det verkar bara vara jag som åldras i den här världen.
Markus berättade att de skulle ner till Stockholm och se en konsert med ett band jag inte hört talas om och än mindre kan minnas.
Men det blev säkert trevligt.
Sekunderna senare tittade jag snett ner till höger och upptäckte hockeyagenten Pontus Norén.
Jag menar inte att han är kortväxt. Det är snarare jag som är längre än snittet.
Men ändå.
Vi hamnade i sätena bredvid varandra och hade en väldigt intressant och givande diskussion hela vägen ner till Stocholm.
Han är en oerhört trevlig prick.
Men när jag greppat väskan och travade vidare bort mot Finnairs inchecking tänkte jag att den här dagens hockeykvot var fylld. Till råge.
Då hinner jag inte gå mer än tio meter innan jag ser Jonas Bergqvist i ögonvrån. En av de trevligaste hockeyspelare jag träffat, en av Tre Kronors mesta landslagsmän genom tiderna och ständigt positiv.
Det gick inte att undvika en paus hos honom och prat om gamla minnen.
Nu är bara sista flyget kvar till Helsingfors och jag räknar med det värsta.
Att Esa Tikkanen eller någon annan gammal hockeyhjälte hamnar i sätet bredvid.
Det bästa är att man aldrig vet.

ÖRNSKÖLDSVIK. Sverige krossar Tjeckien med 6-2 i säsongspremiären i Karjala Cup.
Och Pär Mårts första landslag imponerade.
Nu visste jag att det här svenska laget var bra.
Redan när Pär Mårts presenterade truppen visade han att han valt de bästa och mest erfarna redan från början. Det här är i princip ett VM-lag om han skulle plocka ut det idag bland de spelare som är tillgängliga.
Sverige hade en landslagsdebutant i Skellefteås Martin Lundberg. Tjeckien kom med fem,
Det märktes.
Nu stod det 2-0 redan efter 4.02 i första perioden och efter två strålande svenska power play.
Redan där kändes den här matchen över.
Men det var kul att se att radarparet Robert Rosén och Richard Gynge fungerade även på den här nivån.
Det blev två poäng var den här kvällen och farligt framåt varje gång de var på isen.
Och Joel Lundqvist har redan chockat alla med sin målproduktion i SHL.
Nu fortsatte han med att göra två mål i sin första landskamp för säsongen.
Han gjorde 3-0 helt frispelad av Dick Axelsson då han var på rätt plats och bara hade att skicka pucken i tom kasse.
Och han avslutade med att styra in avslutande 6-2 efter ett backskott från Jonas Fransson.
Joel fortsätter att vara het som chili.
Nej, jag kan faktiskt inte klaga på en enda svensk spelare efter den här matchen.
Det var gediget rakt igenom.
Jag hade önskat att Viktor Fasth fått hålla nollan i sin första match i Tre Kronor på över tre år – senast han stod var vid VM i Globen 2012 – men två tjeckiska tröstmål i tredje perioden förstörde det.
Nej, en strålande öppning av Tre Kronor som toppar tabellen redan efter första matchen i Karjala Cup.
Men något säger mig att det verkliga testet kommer först på lördag mot ryssarna i Helsingfors.