Pär Mårts måste försöka övertala Skellefteås Jocke Lindström att ställa upp i Tre Kronor igen.
Mårts har inte råd att lämna en sådan spelare hemma.
Ja, han kan gärna ta med halva Skellefteå till Minsk i maj.
Som laget spelade mot Linköping i kväll såg de ut att komma från en annan planet.
Det var länge sedan jag såg en sådan uppvisning av ett svenskt lag.
Linköping blev förnedrat.
Det finns inget annat ord.
Själv var jag på Växjö-Färjestad i går och redan då undrade jag hur något av de lagen ska kunna hota Skellefteå.
Och efter att ha sett västerbottningarnas kross i kväll så är svaret självklart.
Det kan de inte.
Inget lag kan hota Skellefteå om de spelar som mot Linköping.
8-2.
På bortaplan.
Det var total utspelning och frågan är om något svenskt klubblag någonsin varit bättre.
Jag tror inte det.
Det är bara att titta på statistiken så här långt i slutspelet.
Skellefteå är bäst på allt.
Poängligan ser ut som västerbottningarnas laguppställning.
Nej, Skellefteå har skapat något unikt i dagens hockey-Sverige genom att kunna behålla alla sina stjärnor och skapa en lagmaskin som är i stort sett omöjlig att stoppa.
Imponerande minst sagt.

Luleå gör sig av med alla sina tre tränare inför nästa säsong, då både Jonas Rönnqvist, Tomas Berglund och Roger Åkerström får gå.
Det är ingen större överraskning att Rönnqvist slutar efter fyra år i klubben, men jag trodde att någon av de andra skulle bli kvar och ge lite kontinuitet och hjälp åt en ny tränare att komma in i jobbet och organisationen.
Jag tycker annars att fyra år räcker för en tränare i Sverige och SHL.
Rönnqvist har ändå satt Luleå lite på kartan igen under sin tid i klubben.
Han har haft stora framgångar med seger i European Trophy, SM-final mot Skellefteå och serieseger 2012.
Men också några fiaskon, som då Luleå åkte ut med 4-1 i matcher mot sjuan AIK i kvartsfinalen samma år som seriesegern.
Rönnqvist skapade en lagmaskin, men i slutspelet blev det inga större framgångar.
Där hackade maskineriet.
I år föll man mot Växjö och SM-finalen mot Skellefteå förra året blev väl en av de mer odramatiska. Norrbottningarna föll med 0-4 i matcher och lyckades bara gör tre mål framåt på de fyra matcherna.
Det är dags för Luleå att pröva något nytt och hetaste kandidaten att ta över lär vara Västerås coach Joakim Fagervall.
Det låter väl intressant med ett nytt tränarnamn i SHL.
• • •
Något gick väldigt fel i Luleå i slutet av den här säsongen och ryktena har varit lika många som intensiva.
Jag kommer inte gå in närmare på det, men laget föll i de sista fem matcherna i grundserien och rasade ner till en sjätteplats till slut.
I semifinalen mot Växjö sprattlade de till och lyckades vinna två matcher, men i de två avgörande slog måltorkan till igen.
Det gjorde att Luleå avslutade säsongens elva sista matcher med bara två segrar.
• • •
Nu är väl frågan var de gamla Luletränarna tar vägen. Rönnqvist sa efter förlusten mot Växjö att alternativet var Luleå eller ingenting.
Han kanske tar ett sabbatsår.
Jag tror det kan vara nyttigt för alla elittränare i bland i en sport som blir alltmer intensiv och krävande.
Och jag tror det behövs en ny röst i Luleås omklädningsrum.

Ja, så känns det onekligen nu när Malmö Games ställs in i sommar.
Det har ju varit en hel del bråk och rubriker kring den här galan som varit en följetong länge nu.
Och så faller allt på att Usain Bolt inte har några löparbanor att springa på.
Det känns lite snopet naturligtvis.
Något man tycker skulle varit klart långt innan man drog i gång den här typen av projekt.
Nu krävde fritidsförvaltningen i Malmö att Bengt Bendéus och Malmö Games skulle bekosta banorna helt själva, en affär på lite drygt sex miljoner kronor.
Men det var inte det allt föll på.
Det var kravet att banorna skulle vara klara före ett visst datum (7 juli) och kraven på att stiftelsen för Malmö Games skulle bekosta skyddet av banorna vid andra arrangemang.
Dessutom skulle de tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte banorna blev klara i utsatt tid.
Till slut smällde Bendéus & Co igen dörren och gav upp.
Nja, inte gav upp kanske, men de valde att flytta inomhus i stället och nya målet är en gala i Malmö Arena i februari.
Utan Bolt då förstås som inte tävlar inomhus.
Men jag kan inte låta bli att tycka att det här kunde ha undvikits och att vi sluppit alla uppslitande bråk som varit längs vägen. Det har knappast gagnat svensk friidrott.
Först det tidigare tilltänkta tävlingsdatumet, som var bara två dagar före DN-galan i augusti och skapade en väldig storm. Det sågs som en ren provokation.
Först när Svenska Friidrottsförbundet vägrade att ge Malmö-tävlingen sanktion flyttades den till den 5 augusti.
Och nu läggs allt ner och stjärnor som Usain Bolt och Renaud Lavillenie kommer inte till Malmö i sommar.
Det är som sagan om Mäster Skräddare.
Det bidde ingen rock.
Det bidde ingen vante.
Det bidde inte ens en tummetott.
Till slut bidde det ingenting.

Efter 175 minuter och 21 sekunder sprack Växjömålvakten Teemu Lassilas slutspelsnolla.
Efter 7.09 i tredje perioden kunde Pontus Åberg slå in pucken vid Lassilas högra stolpe, mycket snyggt framspelad av Jack Connolly i Gretzkyposition bakom mål.
Det avgjorde den här matchen.
För när nollan väl var spräckt så kom det mera.
Efter 11.07 kom nästa chock, då förre Växjöspelaren Joakim Hillding tog en åktur i offensiv zon och skickade iväg en perfekt passning som Per Åslund styrde upp i nöttaket framför mål.
Och vargarna från Värmland hade vänt matchen på knappt fyra minuter.
Jag är inte förvånad, utan undrar i stället om hela den här semifinalsserien avgjordes där.
Det kändes nämligen som Växjös match fram till den där långa nollan sprack och de hade skapat mest framåt. Fredrik Pettersson-Wentzel hade bidragit till att hålla kvar Färjestad i matchen med sitt målvaktsspel, förutom Jan Hlavacs 1-0 efter 16.17 i andra perioden.
Ett mål Pettersson-Wentzel får ta på sig, men inte behöver skämmas över. Han var grym i övrigt i en match där hemmalaget vann skotten med 32-23.
Nu sätter sig Färjestad på bussen hem till Karlstad med 1-0 i matcher och med den viktiga hemmaplansfördelen. Dessutom hade de vänt trenden efter fem raka förluster mot Växjö i grundserien.
Nu måste smålänningarna vinna minst en match i Löfbergs Arena om de ska ta sig till en historisk första SM-final.
Nu är det här långt ifrån avgjort, men Färjestad sitter plötsligt i förarsätet.
Små, små detaljer kommer att avgöra till slut, men jag undrar hur mycket stryk Teemu Lassilas psyke tog av smållen här i kväll.
Men det här kommer förmodligen att bli en tight matchserie och när drygt halva matchen hade gått kändes det som om det skulle krävas hammare och stämjärn för att få fram en vinnare till slut.
Tålamod är honnörsordet hos båda de här lagen.
• • •
Färjestad känns inte som ett mästarlag när vi skriver 2014 och jag är väl av den åsikten att Skellefteå vuxit till ännu större favoriter just nu.
Men jag är imponerad över värmlänningarnas förmåga att vinna jämna matcher.
När de väl fått ledningen släppte de den inte ifrån sig och var starka framför egen kasse hela matchen. Det är inte många som går in och tar stryk med Ole Kristian Tollefsen på isen.
Jag satt och väntade på en Växjöforcering som aldrig kom.
Inte ens när de plockade ut Lassila i slutet.

Djurgården tar ett stort kliv mot SHL nästa säsong efter 4-2 borta mot Rögle.
Och Malmö hakar på efter skrällsegern mot AIK med 2-1 på Hovet.
Samma Djurgården och Malmö som jag tror gör upp om den andra SHL-platsen.
Den första är vikt för Örebro som bara fortsätter att vinna och med klara 5-0 mot Västerås den här gången.
Ja, om nu inte Rögle slår Malmö Arena i det heta skånederbyt i nästa omgång samtidigt som Djurgården förlorar hemma mot Örebro. Ett inte helt omöjligt scenario.
Då är Rögle plötsligt tvåa igen.
Nej, den här Kvalserien är omöjlig att tippa och jag gör det bara under pistolhot numera.
Jag trodde AIK skulle få en nytändning efter 4-2 borta mot Malmö i en omgång där alla resultat gick deras väg.
De svarade med att förlora med 1-2 hemma mot samma Malmö och ramla ner i ett stort, svart hål igen.
Och nu tar de sig inte upp.
Nej, allt pekar på att det är att Malmö och Djurgården som kommer att göra upp om andraplatsen.
De enda två lag som har saken i egna händer.
Och där är det plötslig fördel Malmö:
•Skåningarna har Djurgården hemma i näst sista omgången i vad som ser ut att kunna bli en match som avgör vilket lag som tar den andra SHL-platsen.
•De har två hemmamatcher av de tre som är kvar (Rögle och Djurgården).
•De möter inte Örebro förrän i sista omgången, då närkingarna med största säkerhet redan är klara seriesegrare.
Det som talar emot Djurgården är inte bara att de möter Malmö borta, utan att de även har Örebro kvar hemma i nästa omgång. Närkingarna som vill bli klara för SHL så tidigt som möjligt och som slog Djurgården med klara 5-2 hemma.
Det som talar för är att djurgårdarna har både form och självförtroende.
Och de har ett grundspel alla litar på.
Efter fyra omgångar låg de sist i tabellen.
Tre omgångar och tre segrar senare är de tvåa.
Så fort svänger det i den här serien.
Men det verkliga beviset på Djurgårdens styrka kommer mot Örebro.
• • •
Örebro är väl det enda lag som spelat som väntat i den här kvalserien.
Det vill säga bäst och stabilast.
Nu blev det 4-0 mot Västerås och avgörandet kom efter att Västerås Fredrik Johansson sänkt närkingarnas lagkapten Henrik Löwdahl med en ful armbåge och fått fem minuter för checking to the head. Medan han satt utvisad gjorde Örebro både 2-0 och 3-0.
• • •
Djurgården-Örebro i nästa omgång.
Och Malmö mot Rögle.
Snacka om stekheta matcher.
Det borde blir utsålt och JVM-stämning i Malmö Arena.
Malmö som smugit lite i bakgrunden, vunnit varannan match och räknats ut och räknats in.
Slagläge kallas det.

GÖTEBORG. Det blev ju de minst förväntade SM-semifinalerna när Linköping något överraskande spelade bort Frölunda från SM-slutspelet.
Men ännu större fördel för Skellefteå och Växjö.
Det är nu den mest logiska SM-finalen.
Sam Hallams Växjö drog en liten vinstlott, när de får möta femman Färjestad i stället för tvåan Frölunda och får hemmafördel även i semifinalen.
Dessutom mot ett Färjestad som de slog i samtliga fem möten i grundserien.
Nej, Växjö är stora favoriter i den semifinalen.
Skellefteå borde vara ännu större favoriter i den andra. Serieettan mot nian Linköping.
Men vem kan lita på östgötarna?
Det blir en repris på förra årets SM-final, där Linköping pressade västerbottningarna ända in på mållinjen. Det blev visserligen 4-1 i matcher, men de fyra första mötena slutade samtliga 2-2 vid full tid och LHC var det enda lag som lyckades slå de blivande mästarna.
Men mitt tips är ändå Skellefteå-Växjö i SM-final om två veckor.
Så här tror jag att semifinalerna slutar:
Växjö-Färjestad
Resultat i grundserien: 4-2 (b), 4-2 (h), 2-1 (b, str), 4-1 (h), 3-1 (b)
Kommentar: Det blir en lite längre bussresa för Växjö, än om de mött Frölunda. Men samtidigt är de större favoriter att ta sig till klubbens första SM-final. De gav inte värmlänningarna en chans i grundserien med fem raka segrar. Växjö tycks passa Färjestad illa och det tror jag de gör nu också, även om värmlänningarnas slutspelserfarenhet är djupt rotad.Jag tycker smålänningarna har ett lag som byggt för slutspel med sitt stabila försvarsspel och SM-slutspelets hittills bästa målvakt i Teemu Lassila. Växjö är uppe i nästan upp i sex och en halv slutspelsperioder nu, utan att ha släppt in ett enda mål. Och en bra defensiv brukar vinna mästerskap.
Mitt tips: Växjö vinner med 4-1 i matcher

Skellefteå-Linköping
Resultat i grundserien: 5-6 (b, str), 4-3 (b), 5-2 (h), 4-3 (b), 4-2 (h)
Kommentar: Jag tror inte Skellefteå räknade med att möta det lag som blev nia i sluttabellen i en SM-semifinal. Och ett lag som är lika oberäkneligt som aprilvädret. Det här är även en repris på fjolårets SM-semi, då Linköping var det enda lag som orkade utmana de blivande mästarna på deras väg mot SM-guldet. En makalös matchserie där alla de fyra första mötena slutade 2-2 vid full tid och gick till förlängning. Skellefteå vann tre av de övertidsrysarna och slog sedan in matchbollen hemma med en 3-1-seger. Det kan bli något liknande nu, för i Linköpings fall har jag slutat ha några bestämda åsikter. Det är laget som gör vad som faller dem in. Men rent logiskt ska Skellefteå vinna det här.
Mitt tips: Skellefteå vinner med 4-2 i matcher.

GÖTEBORG. Ja, tala om mental härdsmälta här i Göteborg, när serietvåan Frölunda gick på tidig semester efter 0-2 mot Linköping.
Jag har sällan sett ett lag sjunka ihop så fullständigt efter ett baklängesmål.
Som en misslyckad fransk soufflé ungefär.
Luften gick bara ur.
När göteborgarna reste sig i tredje perioden var det spel mot ett mål.
Men då var det för sent.
Då såg det ut som i början av matchen, då det var en våldsam Frölundaforcering direkt från nedsläpp.
Massor av chanser, fantasi, fart och rörelse.
De hade 9-0 i skott när Linköping fick sitt första längre anfall.
Och backen Mattias Bäckman hittade en helt fri Jonas Almtorp vid Lasse Johanssons vänstra stolpe. Almtorp som i lugn och ro kunde lyfta in 1-0 efter den markeringsmissen.
Det var Linköpings första målchans och andra skott på mål och klockan stannade på 8.43.
En chock för hemmapubliken, som så långt bara suttit och väntat på ett ledningsmål för sitt Frölunda.
Och samma chock för spelarna verkade det som, som inte fick iväg ett enda skott på mål under resten av perioden.
Själv tyckte jag målet var lika ologiskt som hela Linköpings säsong, så jag hade svårt att vara överraskad.
Laget som gör vad som faller dem in hade gjort det igen.
Och det dröjde ända till 5.04 in i andra perioden innan Fröliunda fick iväg nästa skott på mål.
En helt galen scenförändring i matchen.
Därför kändes det mer logiskt när Linköpings Kent McDonell slog in 2-0 i tom kasse på en retur efter 7.19 av andra perioden. Linköpings första power play-mål i detta slutspel.
Efter det spelade Linköping lugnt på resultatet, medan Frölundas jakt blev alltmer desperat och verkningslös. Allt gick i baklås, dragningarna gick inte hem, skotten gick inte fram.
Där förlorade Frölunda den här matchen.
Det hjälpte inte att de kom igen i tredje perioden och skapade massor av chanser.
Pucken ville inte in.
Samtidigt var Linköping väldigt starka framför eget mål och höll sig hela tiden i skottlinjen.
De vann välförtjänt till slut.
Frölunda hade två matchbollar, men lyckades inte slå in någon.
Och Roger Melins ständiga framgångar bara fortsätter.
• • •
Jag vill ändå hylla unga Frölunda som var tvåa i grundserien och som gjort en fantastisk säsong som helhet.
Det blev bara ett snöpligt slut på vad som varit en succésäsong.
Och lite märkligt känns det när nionde lag i en låååång grundserie, slår ut det lag som kommit tvåa.
Inget ont om Linköping som är ett rutinerat slutspelslag och anpassat sig efter rådande regler.
Men det urholkar värdet av de 55 matcher båda lagen spelade i grundserien.

GÖTEBORG. Ja, det blir ingen ordförandestrid i Friidrottsförbundet vid årsmötet i Umeå i helgen.
Den sittande ordföranden Tomas Riste har ångrat sig – igen.
Ni vet han som först hoppade av, sedan hoppade på och nu hoppat av igen och meddelat att han trots allt inte ställer upp.
Två dagar innan årsmötet startar i Umeå.
Jag hoppas bara att han inte ångrar sig igen.
För jag tror att förre rikspolischefen Björn Eriksson är precis vad friidrotten behöver. Ensam kandidat nu och en enig valberednings förslag till ny ordförande.
Jag tror han kan bli för Friidrottsförbundet vad Rickard Fagerlund en gång var för Svenska Ishockeyförbundet.
Full av idéer, aldrig svarslös och ett ansikte utåt från förbundshåll som rör om lite i grytan.
En sådan dynamisk person har friidrotten aldrig haft i ledande ställning, även om gudarna ska veta att det varit en hel del bråk genom åren.
Tomas Riste har väl varit raka motsatsen under de två år han hunnit sitta som ordförande.
Han lämnar inget större avtryck efter sig och har inte kunnat stoppa blödningen i ett förbund som gick 700 000 kronor back 2013, gått tre miljoner back de senaste tre åren och tappat 19 miljoner i intäkter de senaste fem – från 53 till 34 miljoner kronor.
Han har mest hållit sig i bakgrunden och det jag minns bäst är hans märkliga sätt att hantera debatten kring Emma Greens målade naglar vid sommarens VM i Moskva.
Där fick han inte många pluspoäng.
Men det känns skönt att årsmötet i Umeå inte blir en fars och nu slipper en ordförandestrid.
Det är det sista svensk friidrott behöver i det här läget.
Björn Eriksson har alltid varit kontroversiell, men haft en märklig förmåga att få rätt till slut.
Och han gjorde ett strongt jobb i Skidskytteförbundet de tuffa åren efter att Magdalena Forsberg lagt av.
Det påminner en hel del om var friidrotten befinner sig efter de gyllene år och den gyllene generation som inledde 2000-talet.

Att Andreas Johansson tar över HV71 var väl en av hockeyns minst bevarade hemligheter.
Sportbladet avslöjade övergången för flera dagar sedan och ryktet har gått ännu längre.
Men jag tror det blir utmärkt.
Dessutom dröjer det väl inte länge förrän Andreas kompis och målvaktstränare Erik Granqvist är klar för HV71 även han.
Det beskedet lär väl komma när Färjestad spelat klart i SM-slutspelet.
Det ska bli intressant att se vad Andreas kan åstadkomma nu när han blir huvudansvarig i en SHL-klubb.
Och han kunde inte valt ett bättre tillfälle.
Besvikelsen är stor i Jönköping efter en av klubbens sämsta säsonger någonsin i SHL.
Ja, HV har aldrig kommit sämre än tia sedan de etablerade sig i högsta serien, även om lockoutsäsongen 2004-05 gav ännu mindre poängskörd.
Det kan bara bli bättre, även om HV ryckte upp sig en aning i slutspelet.
Och med de resurser som finns hos smålänningarna har han alla möjligheter att bygga upp något nytt och fräscht och slagkraftigt.
Det kan inte vara lätt för lagledningen att ”bara” vara tvåa i Småland numera, då Växjö seglat upp och gjort allting rätt den här säsongen, medan HV gjort det mesta fel.
Det kommer att bli stora förändringar till nästa säsong och största utmaningen är väl att hitta en ersättare till unge William Karlsson.
Trots att det gick så dåligt för HV var han en av SHL:s absolut bästa spelare och jag tar för givet att Anaheim plockar över honom till NHL nästa säsong.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att det blir lite Färjestadsstämpel över HV och speciellt om även Erik Granqvist hamnar i klubben.
Men det behöver inte vara fel.
Vad HV71 behöver mest just nu är stabilitet efter några oroliga år.

.

AIK:s tränarbyte såg ut att ha gett effekt.
I fem minuter.
Sedan vände Djurgården och vann med 3-2 inför ett kokande Hovet.
Och god natt AIK.
Bara ett mirakel kan rädda kvar laget i SHL nästa säsong.
Djurgården har däremot chansen kvar att gå upp efter den här derbysegern.
Jag sitter fortfarande är lite lomhörd efter slutsignalen.
Jag vet inte hur många decibel det var när tredje perioden var över och AIK pressat enormt sista minuten i spel sex mot fem.
Men ett skyddsombud hade förmodligen stängt Hovet.
Ja, vilket derby det blev, då så mycket stod på spel.
AIK:s tränarbyte hade ju gett en extra dimension till det här derbyt och det började bra.
AIK chockstartade den här matchen då Mark Hurtubise stack på en sargretur i egen zon och pricksköt 1-0 redan efter 3.59.
I spel fyra mot fem dessutom.
Och 46 sekunder släppte djurgårdsmålvakten en lång retur på ett skott från Brett Carson. Och en helt fri Björn Melin kunde tråckla in 2-0.
Då såg det ut som säsongens mest lyckosamma tränarkarusell.
Men sedan hann verklighten ikapp och det började med att AIK-backen Derek Joslin bjöd Marcus Högström på ett skottläge från blå.
Han lyckades hitta en lucka bakom Daniel Larsson och det var reducerat till 1-2 efter 10.39 i första perioden.
Matchens viktigaste djurgårdsmål, då de fick kontakt nästan direkt efter chockstarten.
För sedan handlade det bara om Djurgården i en och en halv period.
De satte press på AIK:s backar och det gjorde de förbaskat rätt i.
Tunga och inte direkt kvicktänkta.
Jag vet inte hur många puckar AIK-backarna kastade bort i egen zon.
Men det var tillräckligt många för att Stefan Nyman hade skickat hela bunten till omklädningsrummet om han stått i AIK:s bås.
AIK:arna hängde inte med och tog massor av onödiga utvisningar.
Jens Jakobs tackade och tog emot och slog in både 2-2 och 3-2 i andra perioden.
AIK har nu fyra poäng efter fem spelade omgångar.
Jag är ganska säker på att det kommer att krävas minst 19 för att ta andraplatsen.
Då måste AIK vinna allt som är kvar.
Det gör de inte.
Djurgården har sex poäng och drömmen kvar om en plats i SHL nästa säsong.
Dessutom möter de nya serieettan Rögle i nästa hemmamatch på torsdag. Seger där och de har kontakt.
Så fort kan det svänga i den här Kvalserien.
• • •
Kvällens olycksgubbe var AIK:s Martin Karlsson. Han hade tre rena frilägen och missade alla. Det sista med bara fem minuter kvar. Hade han bara satt ett av dem hade det här kunnat sluta annorlunda.
• • •
Rögle, ja.
De åkte till Örebro och vann på straffar och tog över serieledningen.
Rögle är samma sensation som 2012, då de tog bakvägen ända till dåvarande elitserien.
Är de på väg att göra det igen?
Ja, vinner de mot Djurgården här på Hovet på torsdag är jag beredd att tro det.