MALMÖ. Finland-Ryssland 4-1.
Vem såg det komma här i JVM?
Inte jag i alla fall.
Jag var helt säker på att ryssarna skulle vinna och att Sverige och Ryssland skulle vara klara etta och tvåa i gruppen.
Nu är det betydligt mer komplicerat än så.
Nu är Finland med i matchen igen och Sverige riskerar plötsligt att bli trea i gruppen, trots att de inte förlorat en enda match så här långt.
Vinner ryssarna mot Sverige i morgon, samtidigt som Finland slår Schweiz i sin avslutande match så står alla tre lagen på nio poäng.
Och det är absolut ingen omöjlighet.
Då görs en intern tabell mellan de tre lagen, där bara den inbördes målskillnaden räknas.
Då får både svenskar och ryssar räkna bort sina storsegrar mot Norge (10-0 och 11-0) och båda segrarna mot schweizarna.
Och skulle det sluta så är det fördel Finland, som föll mot Sverige med 2-4 men slog ryssarna med 4-1 och står på 6-5 totalt i målskillnad.
Då måste Ryssland slå Sverige med minst fyra mål för att vinna gruppen, men måste även vinna med 5-1 för att hamna på samma målskillnad som finländarna.
Knappast troligt, men inte helt omöjligt.
Men blir det svensk förlust med två mål är Sverige tvåa i gruppen och blir det förlust med fler än tre så är svenskarna trea.
Vem hade trott det?
Ryssarna vet i alla fall vad som gäller inför matchen mot Sverige.
Men vad jag såg mot Finland här i eftermiddag kommer de inte vara i närheten av att slå Sverige med så stora siffror. Det var en fruktansvärt tam rysk björn.
De såg ut som de skjutits med en bedövningspil inför matchen.
Ett extremt defensivt ryskt lag som såg ut som en gammal 1-3-1-kopia från svenskt 1980-tal och tidigt 90-tal.
En undergångstaktik som det skulle visa sig.
Och otroligt komplicerade förutsättningar inför morgondagens avslutande gruppspelsmatcher.
Men Sverige risker plötsligt att bli trea i gruppen.
Det hade nog inte ens de själva räknat med.
Nu kan vi slippa hela det här matematiska problemet och svenskarna slå Ryssland.
Det tror jag de gör också.

MALMÖ. Ja, vad ska man säga om detta Norge i JVM?
Jag kan bara säga att det är det sämsta lag jag sett i de här sammanhangen sedan Peter Forsberg & Co slog Japan med 20-1 i JVM 1993.
Norge är väl något bättre än det japanska laget, men det handlar om gradskillnader.
Norge är här för att försöka spöa ett enda lag och det är Tyskland som de kommer att möta i nedflyttningsstriden.
Nu har de fått stryk av Ryssland med 11-0, av Finland med 5-1 och så de 10-0 som svenskarna vann med här i kväll.
Och det kunde blivit ännu fler mål.
Det här var inte kattens lek med råttan.
Det var större klasskillnad än så.
Norge hade ett skott på mål i första perioden och då hade man inte ens behövt spola i Sveriges zon i pausen.
Enda gångerna det var någotsånär jämnt var när Norge spelade power play.
Men publiken hade roligt.
Det var nästan fullt igen – fantastiska 11 296 – och den här hockeypubliken gillar att se många mål.
Vågen gick den här kvällen också.
Nu fick de se hemmasonen André Burakovsky smälla in tre stycken och det är naturligtvis utmärkt för hans självförtroende inför fortsättningen.
Målvakten Marcus Högberg fick göra sin förmodligen enda match här i JVM, trots att han höll nollan i träningsmatchen mot Kanada (3-0 till Sverige) just före turneringen och höll sin andra raka nolla här i kväll.
Ett tufft öde.
Men Oscar Dansk är med största säkerhet tillbaka i målet mot ryssarna på nyårsafton.
Norge lyckades skapa två kvalificerade målchanser på hela matchen. Dels när Markus Söberg var fri i andra perioden och dels när svenske backen Christian Djoos styrde en puck framför mål.
Det var väl ändå bra att svenskarna fick leka av sig lite innan allvaret börjar och att Elias Lindholm fick göra sitt första JVM-mål när han stänkte in 9-0.
Men från och med nästa match höjs insatsen och motståndet växer.
Ryssarna i en gruppfinal på nyårsafton innan det är dags för slutspel.
Ryssland som imponerade oerhört på mig när de krossade Schweiz med 7-1 i går och som har 18-1 på två spelade matcher.
Ett stort, starkt och styggt lag.
De är allt som inte Norge är.
Det blir också det första riktiga provet för det här svenska JVM-laget.

Ja, ryssarna ger mig lite kalla kårar här i Malmö.
Vad jag sett av JVM-hockeyn så här långt skulle jag nog ranka Ryssland etta.
Inför VM hade jag Sverige på den platsen, men pratar vi ”power ranking” och att anpassa sig efter det som hänt så här långt i turneringen så kan jag inte göra annat.
11-0 mot Norge.
7-1 mot Schweiz.
Totalt 18-1 i målskillnad.
Det är som på den gamla tiden då jag brukade bevaka The Big Red Machine och järnmuren fortfarande stod kvar.
Bäst framåt och turneringens hittills bäste målvakt i Andrei Vasilevski.
Ja, den överlägset bäste målvakten även sett till papperet.
Redan ordinarie i KHL i sitt klubblag Salavat från Ufa och draftad i första rundan av Tampa Bay 2012.
Det är inte många målvakter som går i första rundan.
Det är några få undantag.
Och normalt absolut inga ryska målvakter.
Är det någon svaghet ryska lag brukar ha så är det svaga målvakter.
Så är det inte nu.
Men samtidigt brukar jag alltid bli överdrivet imponerad av Sveriges kommande motståndare i den här typen av turneringar, samtidigt som jag alltid vet att svenskarna växer med motståndet.
Sveriges 5-3 mot Schweiz går inte att överföra till Rysslands 7-1 mot samma motstånd.
Men ändå.
Ryssland är det bästa lag jag sett så här långt. Verkligen ett lag och oerhört skickliga som alla ryska landslag.
Och så bjässen där bak.
Nej, det blir inte lätt det här om Sverige ska gå hela vägen, men vem har sagt att det ska vara lätt?
Kanada som alltid är favoriter förlorade mot Tjeckien i går med 4-5 efter straffar.
Kaxiga Kanada som är djupt nere i skorna nu efter 0-3 mot Sverige i träningsmatchen inför VM och så denna förnedrande förlust mot tjeckerna som inget tippat ens ska ta medalj.
Samma tjecker som kan blir Sveriges motståndare i en kommande kvartsfinal.
Nej, nu ska jag sluta spekulera.
Men jag blev oerhört imponerad av ryssarna.
Spelare för spelare är de nästan alltid bäst, men nu verkar de vara ett lag också och ett lag med rena muren i målet.
Det höjer temperaturen i detta JVM.

MALMÖ. Då talar jag inte om svenskarnas spel på isen, som bara stundtals varit något hurra över. Dagens 4-2 mot Finland kändes lika krampaktigt som 5-3 i premiären mot Schweiz.
Nej, jag menar publiksuccén på läktarna.
Publikrekordet för svensk juniorhockey och de 11 109 åskådare som såg första matchen mot Schweiz överlevde inte ens 48 timmar.
I dag var det fullsatt sånär som på nio platser – 11 604.
En publik som lever med, en publik som gör vågen och en publik där varannan åskådare sitter i en Tre Kronor-tröja.
Det är en perfekt start på den här JVM-festen.
På isen har den inte riktigt börjat än.
Spelet i anfallszon har varit helt okay, ja, stundtals på gränsen till briljant.
Som när Alexander Wennberg kvitterade till 1-1 mot Finland här i eftermiddag i spel fem mot tre i första perioden.
Frölundaspelaren kunde slå pucken i tom kasse efter fyra blixtrande direktpass fram till det avgörande läget.
Ett sådant där mål man skulle vilja dela ut fyra assist på.
Sveriges 2-1 var nästan lika snyggt, då den kvicktänkte Wennerberg stod bakom mål och hittade en fri Sebastian Collberg, som i sin tur skickade pucken vidare till Andreas Johnson och en ny tom kasse.
Så hade även den omtalade Frölundakedjan vaknat målmässigt.
Sveriges klart bästa kedja mot finländarna.
Alexander Wennberg gjorde ju dessutom det så förlösande 4-2 i sista perioden, då han var ända uppe på blå och bara la ner pucken mot mål. En puck som studsade in bakom en skymd Ville Husso i finländarnas mål.
Jag tycker att Wennberg var lika dominant i det svenska laget i den här matchen som Filip Forsberg var i den första.
Nu ledde Filip en ny svensk ”superkedja”, där nyinkomne Carolina-spelaren Elias Linholm tog Oskar Sundqvists plats från premiärmatchen.
Det gick sådär.
Om man ska vara snäll.
Det märktes att Elias är matchotränad och kedjan var inte alls så överlägsen som de flesta väntat sig.
Nu blev det ett mål, då Jacob de la Rose smackade in 3-1 stolpe in assisterad av Forsberg. Men då var det spel fyra mot fyra och Elias Lindholm satt i utvisningsbåset.
Elias behöver nog någon match till för att helt komma in i matchtempot och tajmningen igen.
Men det är aldrig fel med sparkapital i den här typen av turneringar, där allvaret börjar i kvartsfinalen.
Till dess måste svenska vässa spelet i egen zon och spelet framför egen kasse.
Det var dåligt – ja, på gränsen till uselt mot Schweiz – och inte mycket bättre i den här matchen.
Båda de finländska målen hade gått att undvika med bestämdare spel och större aggressivitet.

MALMÖ. Jag har just sett Finland slå Norge med 5-1 och för mig är det obegripligt att Sverige förlorat tre raka matcher mot finländarna tidigare den här säsongen. Två har visserligen varit på övertid, men trots att svenskarna inte imponerade i premiären så tycker jag det är klasskillnad.
Nu har ju svenskarna dessutom fått in båda NHL-förstärkningarna Filip Forsberg och Elias Lindholm.
Finländarna har inte haft samma tur med förstärkningar från NHL och Finlands förbundskapten Harri Kivi tycker att Sverige har det bästa laget i JVM.
Det är han inte ensam om.
Men Finland kommer att spela som den underdog de är.
De kommer att avvakta, spela defensivt och lita till sina duktiga målvakter (det är inte klart vem som får stå).
Därför tror jag det kommer påminna mycket om premiären mot Schweiz.
Skillnaden är att svenskarna har en match i benen, nervknutarna har släppt och att spelet i box play och framför egen kasse kommer att höjas minst ett snäpp.
De två svaga punkterna i matchen mot Schweiz.
Så 5-1 känns som ett logiskt tips.
• • •
KHL-spelarna Tony Mårtensson och Patrik Thoresen har lovat att skänka motsvarande 200 000 kronor till ”Hockey mot cancer” om Norge vinner en match i JVM och Sverige samtidigt tar JVM-guld.
Jag tror de två SKA St Petersburg-spelarna får behålla sina pengar.
Norge kommer nämligen inte att vinna någon match i den här turneringen.

Jag var på min första träning med Småkronorna i morse och det slutade i kaos och ett gäng utsända reportrar i uppror.
Alla ville prata med Elias Lindholm i första hand och Filip Forsberg i andra.
Det blev Kalle Anka av alltihop.
Forsberg hann med två minuter i mixade zonen medan Elias Lindholm hann ge tre korthuggna svar innan presschefen Anders Feltenmark hotade med böter om han missade bussen tillbaka till hotellet.
En stressad Lindholm väste fram några korta svar, medan stressen lyste ur ögonen. Sedan försvann hann som en avlöning mitt i alla frågor som nu blev utan svar.
Jag hoppas att det bara handlar om inkörningsproblem för om Svenska Ishockeyförbundet inte inser vilken möjlighet de har att marknadsföra sin sport här under JVM, så borde de snabbt lära sig det.
Nu fick tv all tid och eftersom både Svt och Viasat sänder härifrån och vill ha samma spelare, så går tiden snabbt åt.
Jag är inte alls drabbad, men alla de läsare runtom i landet, som suger i sig det mesta som händer här nere de här veckorna, är värda en bättre behandling.
• • •
Nog om detta.
Elias Lindholm kan i alla fall spela mot Finland i morgon och kommer att paras ihop med Filip Forsberg.
Jag tycker det känns fel. Speciellt efter matchen mot Schweiz, då kedjan med Forsberg, Jacob de la Rose och Oskar Sundqvist var isens bästa.
De borde fått en chans till och Lindholm kunde ha förstärkt en annan kedja.
Det brukar sällan bli bra när två spelare som vill – och ska ha – mycket puck spelar tillsammans.
Men det vet vi å andra sidan inte än.
I morgon kanske jag skriver att det var ett genidrag…

Nej, 5-3 i hemmapremiären mot Schweiz är ingenting att hänga i julgranen direkt.
Jag hade väntat mig mer.
Ja, mycket mer efter de två träningsmatcherna just före JVM-starten då svenskarna körde över Kanada (3-0) och slog regerande mästarna USA med 4-2.
Jag såg ingen av de matcherna, men har förstått att det var ett helt annat svenskt lag de gångerna.
För det lag jag såg i JVM-premiären hade knappast slagit Kanada eller USA.
De slog knappt Schweiz.
Allt kan bli bättre i det här svenska laget utom möjligen kedjan med Filip Forberg, Jacob de la Rose och Oskar Sundqvist.
Det tror jag det blir också, även om jag kanske hade för högt ställda förväntningar inför just den här matchen.
Jag är inte överdrivet orolig.
Det är är trots allt en av de mesta haussade JVM-turneringar som spelats i Sverige. Och med all rätt.
Att då åka in i ett fullsatt Malmö Arena inför en hemmapremiär kan få vem som helst både lite knäsvag och överladdad.
Det såg ut så med en tidig svensk utvisning schweizarna fick tryck direkt i svensk zon.
Efter fem minuter var det 6-0 i skott till Schweiz och Jesper Pettersson hade knappt kommit in på isen förrän nästa svensk åkte ut, Linus Arnesson för en holding dom inte gick att protestera mot.
Då kunde Sandro Zangger stöta in 1-0 på en retur från Oscar Dansk.
Precis den start man inte vill ha mot en underdog som Schweiz.
Men bara dryga minuten senare pangade Filip Forsberg in kvitteringen. Det skottet var så hårt och perfekt placerat att han måste ha studerat Patrik Hersley på träningarna hemma i Leksand i fjol.
Nu svarade schweizarna nästan lika snabbt, då Kevin Fiala fick åka rakt igenom det svenska försvaret och sätta 2-1 fri med Dansk. Ett mycket snyggt avslut.
Men svaret blev ännu snabbare den här gången. Det tog bara 21 sekunder innan Lukas Bengtsson snärtade in 2-2 med ett handledsskott, sedan en schweizare skänkt bort pucken i egen zon.
Men det är det jag gillar med JVM.
Var annars får man se fyra mål på knappt nio minuter?
Eller resultat som 11-0 (Ryssland mot stackars Norge) och 7-2 (Kanada mot lika stackars Tyskland).
Nu tog Sverige även ledningen då Oskar Sundqvist slog in en egen retur.
Då trodde jag att det skulle rasa iväg.
Därför blev jag lite förvånad över att andraperioden blev en gäspning.
Frölundakedjan med Andreas Johnson, Alexander Wennberg och Sebastian Collberg såg man knappt röken av. Det kan ha berott på att Collberg var så hängig att han tvingades kliva av i andra perioden, men ändå. Jag hade väntat mig mer, även om Andreas Johnson vinklade in det så förlösande 5-3 med 2.47 kvar att spela, framspelad av frölundakompisen Wennberg.
Då hade det varit stor dramatik långt in i tredje perioden, då schweizarna låg på för en kvittering.
Onödigt dramatisk, men till slut kunde publiken gå hem lycklig.
Störst den här kvällen var lagkaptenen Filip Forsberg med ett mål och två assist.
Han visade att han är det här lagets stora stjärna. Överlägset bäst på isen.
Snart kliver även andra svenska NHL-lånet Elias Lindholm in i JVM.
Han spelade inte i kväll, men är snart med i truppen vad jag förstått.
Som sagt.
Det kan bara bli bättre.
Till och med publiksiffran trots att den var fina 11 109.
Inte riktigt utsålt, ändå.

Ja, vilken mardrömsstart för Torgny Bendelin som ny tränare i HV71.
Det blev 1-7 hemma mot Linköping och krisen är inte över.
Den bara djupnade.
Själv sitter jag i Malmö Arena och väntar på Sverige-Schweiz i svenskarnas premiärmatch här i JVM. Här är det fest och det kommer bli utsålt – 11 .800 åskådare – i kväll.
Men hakorna har bara åkt längre och längre ner på oss som sitter här på läktaren.
Inte bara krossen i Jönköping.
Utan även Frölundas 6-1 borta mot Skellefteå. Göteborgarna som har halva laget här på JVM känns det som.
Det var kanske ett ännu mer överraskande resultat.
Men intresset för HV71 är naturligtvis större nu då de försökt lösa krisen på alla möjliga sätt, men bara tycks hamna längre och längre ner i sörjan.
Torgny Bendelin hade vaskat om ordentligt i laget och hoppet hade tänts inför den här matchen.
Men det blev pannkaka av allting.
Nu är Linköping kanske inte HV71:s favoritmotståndare. Jag bevakade ju SM-kvartsfinalen mellan de båda lagen i våras, där HV vann första matchen och sedan Linköping fyra raka.
Den sista med 6-1 i Jönköping.
Nu har LHC vunnit sex av de sju senaste mötena med smålänningarna.
Gustaf Wesslau hade inget bra slutspel och ingen stor kväll i dag heller, med en räddningsprocent strax över 75.
Det förvånar mig att han fick stå kvar efter 0-5 i andra perioden och han kanske inte ska stå mot just Linköping med tanke på raden.
Nu hade Simon Hjalmarsson och Pär Arbrandt lekstuga i andraperioden när de gjorde fyra poäng (2+2) – var.
• • •
Frölunda verkar vara som Modo i början på 90-talet.
Försvinner några juniorer till JVM, kallar man bara upp några nya från källaren och det märks ingen skillnad.
Nej, han har gjort ett imponerande jobb på väldigt kort tid, tidigare JVM-coachen Roger Rönnberg.

Varje gång är det i princip samma historia.
Sverige ska av någon märklig anledning möta Kanada inför varje JVM och varje gång händer det någonting.
I fjol försvann båda backarna Hampus Lindholm och Jesper Pettersson efter träningsmatchen mot Kanada och fan vet om Sverige inte försvarat sitt guld med de två i laget i ryska Ufa.
Nu var det Erik Karlsson som var på väg att försvinna efter en ful bentackling, men han verkar ha klarat sig bra.
Men varför ta risken?
Varför möta detta Kanada som man vet tar varje chans att hävda sig i träningsmatcherna inför JVM, då risken för avstängningar och konsekvensen av mathstraff är i princip obefintlig.
Nej, jag håller med vår hockeybloggare Linus Norberg i det fallet.
Varför inte möta Skellefteå istället?
Sveriges bästa SHL-lag.
Jag tror inte Sverige vinner ett dugg på att möta Kanada så nära inpå JVM-turneringen. Sverige har inget att lära av den typen av matcher längre.
Det är bara en onödig risk.
Det visade ju ganska klart i matchen också, som svenskarna vann med 3-0.
Kanada lärde sig nog mer än Sverige.

Tre Kronor blir sist i Channel One Cup i Bolsjoj Ice Dome i Sotji efter 2-4 mot Finland.
Om sju veckor börjar OS-turneringen och då undrar jag om någon från det här laget finns kvar.
Jag tror inte det.
De som hade chansen har inte tagit den i den här turneringen, även om det började bra när Jimmie Ericsson, Joel Lundqvist och Niklas Persson i alla fall lyckades stänga ner Kovaltjuk & Co i öppningsmatchen mot ryssarna.
Och så här med facit i hand kanske inte det var så märkvärdigt som vi trodde då.
Det var den enda match som ryssarna vann i den här turneringen och så här efteråt är både Kovaltjuk och Radulov ifrågasatta även här i Ryssland.
Många anser att de sänkte mer än hjälpte det här laget och det kan jag väl hålla med om. De var inte alls de stjärnor jag vant mig vid att se tidigare.
I övrigt är det ingen som har en chans att komma med i Pär Mårts hemmalag och den enda som vann på den här turneringen var väl Simon Hjalmarsson, som tvingades stanna hemma på grund av skada.
Han känns som den hemmaspelare som ligger närmast till hands just nu.
Andreas Engqvist imponerade också i den här matchen. Inte bara för sina två mål. Han var klart bäst i Sverige..
Jag ska inte kalla det här ett svenskt fiasko, även om den här sista matchen var svenskarnas sämsta och matchen mot tjeckerna inte heller var mycket att hurra över.
Även om det blev tre förluster var en med uddamålet och den mot tjeckerna kom efter straffar. Nu blev det tvåmålsförlust, men då kom sista pucken i tom kasse. Så det har varit jämnt hela vägen.
Men det är väl ungefär så här bra – eller dåliga – svenska landslag brukar vara i den här typen av turneringar.
Nästa gång jag bänkar mig här i Bolsjoj Ice Dome kommer det att vara ett helt annat svenskt lag.
En av turneringens guldfavoriter.