Linköping gör som HV71 och köper sig ur krisen.
Det är helt rätt.
Håller inte spelarmaterialet, måste man göra något och inte sitta nöjd och hoppas på det bästa.
Det har Mike Helber och Johan Hemlin gjort.
Linköping är naturligtvis inte i närheten av HV71:s satsning, där finländarna Toni Rajala och Anssi Salmela måste tillhöra SHL:s bäst betalda spelare.
Å andra sidan har de visat sig vara värda varenda krona.
Linköping har inte värvat lika stora namn, men lika många.
Först Oscar Sundh och målvakten Iiro Tarkki och nu kanadensarna Kent McDonnel och Mark Matheson.
Matheson som är back och McDonnel, som alltid verkar ledig för inhopp i svenska klubbar.
I fjol var han i Karlskrona och tidigare har han spelat i både Skellefteå, AIK och Färjestad.
Man kan ju tycka att Linköping med sin fina juniorverksamhet borde vara självförsörjande, men håller inte de unga spelarna så måste man agera.
Därför tycker jag att Linköping gör rätt, precis som HV71 gjorde rätt med sina värvningar.
Det handlar om att överleva i det här läget och unga spelare kan alltid stå på tillväxt och lånas ut till HockeyAllsvenskan, där de ofta för mer speltid och snabbare utveckling.
Även juniorer ska förtjäna sin plats och inte spela i SHL bara för att de är unga och talangfulla.
Linköping har ju en mycket viktig match i morgon mot AIK på Hovet, en match som kan avgöra hela bottenstriden.
Vinner AIK är de ifatt Linköping på samma poäng (34).
Vinner Linköping ökar de avståndet till kvalstrecket med sex poäng.
Däremellan ligger HV71 som alla vet är på väg upp och knappast kommer att ligga kvar på någon kvalplats när 55 omgångar är spelade.

Linköping byter trenden och slår formstarka Leksand med 4-1 på bortaplan i Tegera Arena.
Östgötarna som varit ett riktigt bogey team för leksingarna.
Tre möten, tre förluster och totalt 15-3 i mål för Linköping.
Senast de var i Leksand åkte dalkarlarna på säsongens mest svidande förlust då det blev hela 1-6 i baken.
Den här gången kändes det över redan efter en period, sedan Simon Hjalmarsson och Mattias Sjögren gjort 1-0 och 2-0 relativt omarkerade framför mål.
Linköpings förstakedja som var komplett igen.
Leksand fick lite kontakt i andra perioden (Patrik Hersley med ett måktigt slagskott från blå, vem annars?), men det kändes aldrig som de var riktigt nära och när Johannes Salmonsson gjorde 3-1 var det inget snack längre.
Nu lät Leksand Oscar Alsenfelt vila och satte in Joel Gistedt i målet och det går väl bara att spekulera om det gjort någon skillnad om Alsenfelt stått.
Linköpings nye finländske målvakt Iiro Tarkki fick däremot vinna sin första match.
Och Linköping fick åka hem med tre poäng och det har de inte gjort på över en månad.
Senast de vann vid full tid var den 26 oktober, då de slog AIK med 3-1 hemma.
Samma AIK som de möter i nästa match på Hovet på tisdag.
Linköping klev i alla fall om HV71 i tabellen och fick lite arbetsro efter en av tyngsta perioderna laget haft sedan de etablerade sig i SHL.
Men jag tycker att Linköping, precis som HV71, känns lite för bra för att ligga där de ligger.
Samtidigt tar det tid att ta igen allt båda de här lagen har förlorat.
HV71 har vunnit tio av sina tretton senaste matcher, men är fortfarande kvar på en tionde plats och precis ovanför kvalstrecket.
Det säger det mesta.

DN-galan har erbjudits att dela på Usain Bolt i sommar.
Först ska han springa i Malmö Games den 19 augusti och sedan var både Bolt och hans manager Ricky Simms öppna för att springa 100 meter på DN-galan två dagar senare.
Men DN-galans ordförande Jan Kowalski säger blankt nej.
I stället för samarbete söker han konfrontation.
Jag är inte ett dugg förvånad.
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om den här affären, men allt bottnar i personstriden mellan Rajne Söderberg och Jan Kowalski.
Så länge någon av dem sitter kvar kommer det här att vara ett öppet sår i svensk friidrott.
Det var Kowalski som var drivande då Söderberg tvingades bort från jobbet som tävlingsdirektör för DN-galan.
Rajne kontrade snabbt med att bygga upp en ny gala i Malmö.
Och genom sina goda internationella kontakter fick han affischnamnet Usain Bolt att skriva på över ett år innan tävlingen.
Nu har andra krafter i Malmö försökt att sträcka ut en hand.
Robert Nord, ordförande i Skånes Friidrottsförbund, har skickat ett brev till inblandade parter och erbjudit ett samarbete.
De erbjuder inte bara Bolt, utan även att DN-galan ska få marknadsföra sin gala på plats i Malmö.
Dessutom har man föreslagit att man ska dela på reskostnader för vissa internatinella stjärnor.
Svaret:
Tvärt nej.
• • •
Och nej, den här affären kommer inte att lösas så länge Söderberg och Kowalski sitter kvar.
Det är en av de bittraste personstrider jag varit med om i svensk friidrott och jag har varit med ett tag och upplevt många uppslitande bråk.
Nu har andra krafter i Malmö försökt lyfta det här till en annan och mer resonlig nivå.
De har sträckt ut en hand.
Men DN-galan vägrar att ta den.
Tyvärr tror jag att det i förlängningen kan leda till att DN-galan försvinner som Diamond League-tävling. Ekonomin har varit en katastrof på senare år och marknadsföringen obefintlig.
Usain Bolt är precis det affischnamn som DN-galan behöver för att sälja ut läktarna på Stockholms Stadion.
Det kostar, men kostar det så smakar det.
Problemet med dagens ledning i DN-galan är att de bara vänder sig till den mest initierade delen av friidrotts-Sverige och glömmer den kommersiella aspekten.
Bolt springer ju inte bara 100 meter, han ställer också upp och underhåller VIP-folket och sponsorerna – de med de fetaste plånbäckerna.
DN-galan måste locka även de som inte är kalenderbitare, men som skulle gå till Stadion för att se en av världens absolut bästa idrottsmän i verkliga livet.
Så har Oslos tävlingsdirektör Steinar Hoen gjort tre år i rad nu och han badar i pengar.
Han har sålt ut Bislett månader i förväg och fått tacka nej till många som vill köpa dyra VIP-paket.
Hoen har fått kritik för att han lägger alla sina pengar på Bolt och att andra får smulorna som blir över.
Men det går inte att klaga på resultatet.

Ja, vilken skräll AIK levererade i Scandinavium när de slog stekheta Frölunda med 3-2.
Och Örebro åkte till Karlstad och tog en poäng mot lika stekheta Färjestad.
Där rök de flesta Powerplay-kuponger på en gång.
Men för SHL:s skull är det enormt viktigt att bottenlagen tar poäng och håller spänningen vid liv där vid nedre strecket.
I fjol vid den här tiden var det redan avgjort då Rögle var totalt avsågade på jumboplatsen och Timrå var på god väg att bli det.
De två lag som fick lämna högsta serien i våras.
Nu är det nedre strecket viktigare än någonsin, då det är där all spänning utspelar sig i årets SHL.
Det är ju två streck numera, då alla tio lag som hamnar över kvalstrecket går till slutspel och där lag 7-10 spelar åttondelsfinaler om två platser i SM-kvarten.
Det streck som går efter sjätte laget ger ju ingen direkt spänning, då det inte är avgörande på något sätt och något jag tror fansen struntar i.
AIK är nu uppe på samma poäng som Linköping (31) och vem hade trott det för en månad sedan.
Och Örebro är bara tre poäng bakom och har häng.
Nej, jag hoppas det håller i sig säsongen ut.
• • •
Ett skadedrabbat AIK gjorde en riktig kämpamatch mot Frölunda och vann faktiskt välförtjänt till slut.
De ville mer.
Esa Pirnes blev stor matchhjälte med ett mål och assist och han måste fortsätta leverera om AIK ska slippa kval.
AIK som ställde Alexander Hamberg i mål, saknade sin skyttekung Mattias Janmark och fick Björn Melin skadad under matchen.
Strongt.
• • •
Jag har ju varit inne på spänningen runt nedre strecket och hur viktig den är.
För när det gäller seriesegern har det inte varit någon diskussion sedan serien startade.
Där har det varit avgjort sedan nedsläpp.
Skellefteå är och fortsätter att vara helt överlägsna.
Enda gången de inte toppat tabellen är efter första omgången, då de låg trea på tre poäng men sämre målskillnad än Luleå och Brynäs.
Men från omgång två har västerbottningarna legat etta och det kommer de att göra efter 55 omgångar också.
I dag blev det 6-2 mot Modo, då ett hypereffektivt Skellefteå gjorde mål på vart fjärde skott.
Anmärkningsvärt där är att backen Erik Andersson gjorde Skellefteås två första mål och hade ett tredje inne som blev felaktigt bortdömt.
Jag tyckte synd om Erik, som inte fick sitt äkta hat trick.
Backen som gjorde tre mål på hela förra säsongen…

Djurgården förlorar igen och jag är inte längre förvånad.
Och det kanske man inte ska vara heller.
Karlskrona vinner med 2-1 hemma i Telenor Arena och tittar man på tabellen är väl det ett ganska logiskt resultat.
Speciellt som stockholmarnas svarta november bara fortsätter.
Efter landslagsuppehållet har Djurgården 11-21 i målskillnad och har bara tagit tre poäng på de sju matcher de spelat.
Det här var sjätte raka förlusten och femte raka nollpoängaren.
Djurgården kan vara på väg att inte ens få kvala till Kvalserien.
Men den stora frågan är om det ens finns det förutsättningar att driva ett elithockeylag i Stockholm.
AIK gör sin fjärde säsong i elitserien/SHL och istället för att växa för varje säsong har AIK blivit sämre och sämre i takt med att lönebudgeten blivit mindre.
Inte ens SHL-spel och 28 miljoner i tv-pengar räcker mot de resursstarka lagen i övriga hockey-Sverige.
Och Djurgården har inte ens kunnat hävda sig i HockeyAllsvenskan och missade till och med Kvalserien förra säsongen.
Nu ser de ut att missa den igen.
Det verkar inte ens gå att driva ett allsvenskt topplag utan tv-pengarna som SHL gav.
Dessutom spelar både AIK och Djurgården sina hemmamatcher i en av hockey-Sveriges mest omoderna arenor.
Om det nu går att kalla det arena.
Det är gränsfall som jag ser det och Hovet är mer hall än arena. En trist grå lada.
Kommunen bryr sig inte och konkurrensen om sponsorerna är så stor att det bara blir smulor över åt hockeyn, jämfört med andra lag ute i hockey-Sverige.
Det gör sammantaget Stockholm till landets mest hockeyfientliga miljö – i alla fall när det gäller att driva elithockey.
Och de största stockholmsforstrade talangerna glänser i andra klubbar.
Linus Klasen i Luleå, Dick Axelsson i Frölunda och Oscar Möller i Skellefteå.
För att nämna några.
Det fanns nio stockholmare med i den grundtrupp Pär Mårts tog ut till Karjala Cup senast.
En spelar i Stockholm.
Jag påstår inte att det är fel och jag tror inte heller det skulle vara någon katastrof om Stockholm var helt utan lag i SHL.
Men åker AIK ur i vår och Djurgården misslyckas att ta sig upp, så är jag ganska övertygad om att någon av klubbarna kommer att hamna i en helt annan liga.
I KHL.
Det känns som det är räddningen för stockholmshockeyn i ett längre perspektiv.
Ryska miljoner har redan köpt både finländska storklubben Jokerit och Hartwall Areena i Helsingfors
Nästa säsong spelas det KHL-hockey i Helsingfors och närmare Stockholm har den ryska proffsligan aldrig varit.
Exakt 397 km fågelvägen (det är 443 km till Riga som låg närmast tidigare om det är någon som undrar).
Jag skulle inte bli förvånad om någon rysk miljardär köper även Globen och antingen AIK eller Djurgården.
KHL kommer att fortsätta expandera och Sverige är ett uttalat mål i de planerna.

JÖNKÖPING. Kenta Johansson första match med Örebro startade med en mardröm.
Mål efter bara 25 sekunder, då två örebrorare krockade på blå, Toni Rajala snodde pucken och gjorde 1-0 fri med Henrik Lundberg.
Men sedan.
Ett nytt Örebro som pressade tillbaka HV71 i tre perioder och till slut lyckades få in kvitteringen på det 31:a skottet på mål.
Däremellan var det Gustaf Wesslau mot Örebro.
Närkingarna vann skotten med 34-16 efter de tre ordinarie perioderna i denna bottenfinal.
Och även om HV71 har gjort många dåliga matcher den här säsongen, men det här måste ha varit en av de sämsta.
Det var även publiksiffran (5906) som tur var, så det var många hemmafans som slapp se eländet.
Ändå var det HV71 som vann matchen till slut, då backen Elias Fälth kunde skicka in 2-1 bara 55 sekunder in i sudden.
Men det kändes som rena rånet.
HV71 kan i och för sig skylla på att de haft sex spellediga dagar och att de var ringrostiga. Ingen skulle protestera mot det.
Jumbon Örebro kan i alla fall ta med sig en ny bra match och tillsammans med segern mot Modo (2-1) senast har de tagit fyra poäng av sex möjliga och båda gångerna på bortaplan.
Det är i alla fall ett litet tecken på att det är på väg att svänga tillbaka.
Hur Kenta påverkat laget är svårt att säga efter bara en match.
Örebro var ju som sagt lika bra eller bättre borta mot Modo.
Men det känns som lagets långa dödsspiral är över.
Och lite synd om Örebro tycker jag faktiskt.
• • •
Färjestad fick en tidig julklapp då Montreal gick med på att låna ut backen Magnus Nygren för resten av säsongen.
Precis den spelare som värmlänningarna behövde.
Färjestad som tog en ny seger i kväll via 2-1 hemma mot AIK.
Där har vinden redan vänt.
• • •
Det var rena vilda västern-hockeyn i Gävle, där det svängde ända till slutsignal.
Brynäs hämtade in både 0-3, 2-4 och 4-5 som kom med bara 1.38 kvar att spela.
Men det tog bara elva sekunder för Brynäs att kvittera även det underläget.
Och så kom även segermålet genom Andreas Thuresson i sudden.
Enda gången Brynäs ledde den här matchen.
Hockey är märkligt ibland.

LINKÖPING. Jag åkte till Linköping för att se om LHC skulle resa sig ur bryggan.
Det skulle de inte.
Trots en drömstart och 2-0 efter första perioden vände Växjö och vann med 5-4 efter straffar efter den svängigaste match jag sett på hela säsongen.
Först blev 2-0 2-3, sedan förvandlades 2-3 till 4-3 då Linköping vände tillbaka.
Innan Växjö vände igen med två raka mål till 5-4, det sista bara 18 sekunder in i sudden då Alexander Johansson snyggt skickade in avgörande målet bakom Linköpings deburerande målvaktsvärvning Iiro Tarkki.
Jag blickade ut över ett halvtomt/halvfullt (välj själv) Cloetta Center, där effekterna av klubbens djupdykning börjar märkas, även om det blev åtminstone en poäng den här kvällen.
Nej, Linköping är verkligen ett nytt Örebro.
Succéstart på säsongen och en fantastiskt underhållande hockey.
Och sedan platt fall.
Det är exakt samma mönster.
Linköpings poängfördelning är inte vacker efter de nio senaste matcherna.
Fyra poäng inkorgen, 23 i utkorgen.
Och inte en enda seger vid full tid.
Linköping är SHL:s nästa krislag, en säsong där det redan varit rekordmånga.
HV71, Färjestad, Örebro och AIK.
Med Linköping blir det fem som åtminstone tillfälligt haft den stämpeln på sig.
Hur tillfälligt det blir i LHC:s fall återstår att se.
De har inte stoppat blödningen och nye finlndske målvakten Iiro Tarkki gjorde knappast succé i sin debut.
Jag vet inte om det är ångervecka på målvakter, men Tarkki kan säkert bättre.
Det måste han kunna för Linköpings skull.
• • •
Jag vill även ta upp ett annat ämne.
De obligatoriska två minuterna så fort pucken åker över plexit.
Här i kväll fastnade pucken på Reddox klubba och for över plexiglaskanten.
Det blev två minuter i ett läge där Linköping fick spela fem mot tre i slutet av matchen och det kunde ha blivit helt matchavgörande.
Nu blev det inte det.
Men jag tycker det är en riktig skitregel.
Reddox hade ingen som helst avsikt att skicka pucken över plexit.
Det är massor av sådana situationer varje säsong, där jag tycker att domarna ska använda sitt omdöme och hellre fria än fälla.
Domarna bedömer ju alla andra situationer på isen, som när de tog ut Pär Arlbrandt för diving mitt under LHC:s fem mot tre.
Nej, det blir lite löjligt ibland.
• • •
Sena avgöranden var kvällens tema.
Modos Richie Regehr skickade in 3-2 mot Leksand med 2.45 kvar att spela innan Mattias Ritola satte 4-2 i tom kasse.
Och ett tungt skadedrabbbat Luleå fick stopp på Frölunda i Scandinavium, då Linus Klasen skickade upp avgörande 3-2 i krysset 35 sekunder in i förlängningen.
Men bättre sent än aldrig.

Ja, Örebro väntade inte särskilt länge på att skaffa en ny huvudtränare.
Kenta Johansson tränar laget redan i morgon och jag inte säga annat än att Örebro gjort ett bra val.
Jag hade i och för sig hellre sett Kenta som ny huvudtränare från nästa säsong och låtit Roland Sätterman stå kvar i båset ett tag till.
Men det var tydligen inte något alternativ för närkingarna.
Sätterman kan i alla fall alltid hävda att han varit hundraprocentig som huvudansvarig den här säsongen, då det blev seger borta mot Modo (2-1) i den enda match han varit huvudcoach.
Men Kenta har ett drömläge med ett lag som är bättre än den jumboplats de ligger på just nu.
Det visade Örebro i början av serien.
Han har allt att vinna och inget att förlora.
Det kan ju bara gå åt ett håll efter rekordraset i tabellen.
Jag tror en klubb som Örebro passar Kenta bättre än storklubbar som HV71 och Frölunda där han varit tidigare.
Nu hade han sina största framgångar i HV71 med SM-guld 2008 och SM-final mot Färjestad 2009, innan han hamnade i Frölunda, där både Kenta och laget hade några tunga säsonger.
Men han hade sina hittills största succé i Timrå.
När han kom dit 2002-03 hade Timrå kvalat sig kvar säsongen innan efter att ha blivit sist i serien.
Men med Kenta som huvudcoach kom medelpadingarna trea hans första år i båset.
Timrå var dåvarande elitseriens verkliga succélag.
Samma sannsaga som alla Örebrofans hoppas ska skrivas nu också.
Men jag tror det passar Kenta att jobba i en mindre klubb.
• • •
”Lill-Kenta” kallades han förr och under ungdomsåren i Stockholm, då han och en annan Kenta dominerade totalt som ungdomsspelare och juniorer.
Kenta Nilsson.
Jag har följt Kenta Johansson hela karriär och besökte honom flera gånger i klubben där han hade de största stunderna som spelare.
Schweiziska Lugano.
Där var han fullkomlig kung och jag tror aldrig en spelare betytt så mycket för sitt lag som han gjorde under sina sex år i Lugano.
Han blev schweizisk mästare tre gånger innan han återvände hem 1989-90 bara för att bli mästare igen. Svensk mästare med Djurgården.
Nej, meriterna som spelare går inte att klaga på.
Som tränare har han som alla andra haft sina bra och dåliga stunder.
Och kanske fick han för lite cred under sina två år i HV71, då många tyckte att smålänningarna var ett självspelande piano.
Nu har han fått samma utmaning som när han kom till Timrå.
Frågan är om det slutar lika lyckligt den här gången.
Passande nog startar Kenta i båset mot sitt gamla lag HV71 borta på onsdag.
Den matchen tänker jag inte missa.

AIK:s 1-0 mot Brynäs måste vara ett historiskt självmål.
Jag har aldrig sett något liknande och då har jag sett en del.
Men inte ett självmål av ett lag som spelat sex mot tre under en avvaktande utvisning.
Helt makalöst egentligen.
Greg Scott drog pucken bakåt med en backhand från en position bakom mål och pucken gled hela vägen ner och in i den tomma brynäskassen.
Eftersom det inte finns självmål i hockey, var domarna tvungna att hitta den AIK:are som senast varit i kontakt med den puck som åtminstone gått via tre brynäsare innan målet.
Det gick först till Esa Pirnes, men när domarna räknat om fick backen Jonas Liwing målet. Ett mål som måste vara det märkligaste han (inte) gjort.
Så kan det gå.
Alla minns väl norrmannen Mats Tryggs självmål i HV71 i fjol, då han skulle rensa ut pucken ur egen zon och laddade iväg ett slagskott som tog helt fel väg. Rakt in i egen kasse.
Det var förra säsongens märkligaste självmål.
Och vem minns inte japanen Nobuhiro Sugawaras sjuka själmål i hockey-VM 2004.
Han pangade in ett slagskott precis framför eget mål och var på väg att jubla innan han insåg vad han gjort.
Ett historiskt hjärnsläpp som ni kan återuppleva här:

Svenske backen Niclas Wallin, då i Carolina, har också gjort ett självmål som det fortfarande pratas om i NHL. Han vände ut ur offensiv zon och vänd mot egna målet skickade pucken ner mot målvakten. Problemet var bara att han stuckit till båset under en avvaktande utvisning och pucken gled in i tom kasse. Se själva:

Annars brukar det här räknas som ett av de mest klassiska självmålen i NHL.
St Louis-backen Marc Bergevin visar att han inte är någon handbollstalang direkt.

Nu kommer Greg Scott också att bli en YouTube-klassiker.
Garanterat.

Ja, nu är Linköping nya Örebro.
Efter 2-5 borta mot Skellefteå är Roger Melins lag uppe i åtta raka matcher utan seger vid full tid och har bara tagit tre poäng av 24 möjliga.
Idag är man nere på nionde plats i tabellen, men vinner AIK mot Brynäs i morgon sjunker östgötarna ner till tiondeplatsen.
Så fort går det när svackorna blir så långa och poängfattiga.
Linköping som var så firade i början av säsongen och spelade SHL:s mest underhållande hockey.
Nu är det ingen katastrof att förlora borta mot Skellefteå.
Det är väl inte där vändningen ska komma.
Men allt jag vet att den måste komma för Linköping och det måste komma snart.
Det är bara tre poäng ner till HV71 under kvalstrecket och smålänningarna har dessutom en match mindre spelad.
Och är Örebro på väg att vända trenden är även de ett hot, bara fyra poäng bakom östgötarna.
Linköpings problem är fortfarande att de är för beroende av kedjan med Pär Arlbrandt, Simon Hjalmarsson och Mattias Sjögren.
När de inte producerar de enorma siffror de gjorde i början av säsongen är laget väldigt sårbart, även om kanadensaren Chad Kolarik gjort de mål (11) man kan begära.
Målvaktsspelet har inte heller varit i toppklass, men här har ju Linköping redan värvat finländaren Iiro Tarkki från KHL.
Han är tyvärr skadad och har inte kunnat debutera för LHC.
Men han kan vara den skillnad Linköping så desperat behöver.
• • •
Brynäs lyckades vinna igen, men först på straffar efter 3-2 borta mot Färjestad.
Brynäs som heller inte lyckats ta en trepoängare på de åtta senaste matcherna.
Däremot har de vunnit flera matcher på övertid eller straffar, vilket minskat skadeverkningarna.