Ja, man kan ju undra var publiken var på Ullevi igår.
Jag har aldrig sett glesare läktare på en Finnkamp och frågan är var smärtgränsen går om publikbortfallet fortsätter

Men på något sett speglar de tomma läktarna tillståndet i svensk friidrott just nu. Storhetsåren är över och det krävs en riktig superstjärna för att väcka publiken till liv igen och locka upp dem ur tv-sofforna. Det blir ju inte bättre av att Finland är inne i en lika djup svacka.
Men friidrotten är inte de enda som har problem att locka publik.
Titta bara på hockey-VM i våras.
Och även om det var glest på läktarna, är jag rätt säker på att det satt lika många som vanligt och följde Finnkampen på tv.
Jag var en av dem.
Vad jag fick se?
Ja, även om vissa grenar är så dåliga att det kryper i kroppen, så finns det ljus i mörkret.
Michel Tornéus sista hopp i längd, där han tog sig samma efter fyra tramp och seglade förbi de två finländare han hade framför sig och landade på 8.14.
Angelica Bengtsson i stavhopp som tog 4.46 och även försökte på nya svenska rekordet 4.64. Angelica gjorde sin sista landskamp som junior och jag tror hon kommer att vinna på att ”bara” vara senior nästa år.
17-årige Sofi Flinck i spjut som tog JVM-guld tidigare i somras och nu vann sin första seniorkamp med ett kast på 56.87.
Och Jacob Thorvaldsson i höjd, som vann på 2.19 och persade med sex centimeter. Inga Holm- eller Sjöberg-höjde direkt, men ändå sånt man vill se på en Finnkamp.
Men ingen av kamperna skapade väl något riktigt publikdrag till söndagens tävlingar.
Det är nämligen redan avgjort.
De svenska herrarna leder med 116-86 och var favoriter redan på förhand.
Damerna ligger under med 39 poäng (83-122) och även om svenskorna har en bättre andradag så krävs ett under om de ska kunna vända det här.

Ja, det var väl ingen skräll egentligen att Carolina Klüft fick ett wild card på 4×400 meter.

Det känns väl helt okay.

Svensk friidrott har inte mycket att visa upp just nu och Carolina Klüft är fortfarande det största namn vi har kvar och som fortfarande aktiv. Åtminstone en vecka till.

SM blev ju ingen riktigt värdig avslutning på karriären.

Då menar jag inte insatsen på 400 häck, utan inramningen på Stockholms Stadion. Det var knappt en åskådare på plats, förutom aktiva, ledare, familj och de närmaste vännerna.

Nu får hon avsluta inför några fler i alla fall och på Ullevi där hon tog EM-guld i sjukamp 2006.

Annars ser båda kamperna rätt jämna ut på papperet.

Och avslutande 4×400 meter kan bli helt avgörande på damsidan.

Något att bita i för Carro.

SM-helgen på Stockholms Stadion är över.

Och som om de tomma läktarna inte var nog, så hällde regnet ner över den sista SM-dagen.

Jag satt av en händelse och tittade i Erik Wigers utmärkta dokumentation över SM-friidrotten och slogs av att segerresultaten var bättre 1982 än de är idag.

Det var 30 år sedan.

Och skillnaden är störst i löpgrenarna.

Men bredden i svensk friidrott är på en riktigt låg nivå just nu.

Det gjorde att några av de få internationella stjärnor vi har just  kunde åka med med oväntade SM-medaljer.

Michel Tornéus vann herrarnas tresteg på 15.90 och Ebba Jungmark tog SM-silver när hon extraknäckte i damernas tresteg.

Det känns nästan lite pinsamt att motståndet är så blekt.

Och gamla svenska paradgrenar som herrar höjd och 400 häck både för damer och herrar är två vita fläckar på den svenska friidrottskartan numera.

Nej, det ser inte speciellt ljust ut just nu och återväxten är skral. Och de få stjärnor vi ha är totalt överlägsna i en tävling som SM.

Ni de Oliveira vann herrarnas 200 meter på 20.75 – 68 hundradelar före tvåan Benjamin Olsson.

Moa Hjelmer var ännu överlägsnare på damernas 200 och vann på 23.50 – 73 hundradelar före tvåan.

I båda fallen talar vi om en evighet på en sträcka som 200 meter.

Spårvägslöparna Nil och Moa vann för övrigt båda dubbelt på 100 och 200 meter och har samma tränare i Rolle Bergman, Sveriges hetaste tränarnamn just nu.

Rolle Bergman, mannen bakom Moa – och Nil.

Jag undrar vad Nil de Oliveira kan komma ner för på tider då han satsar på 400 meter i en snar framtid.

Där kan vi ha en ny löparstjärna internationellt.

Hon blev bara fyra på damernas 400 häck i SM och missade en medalj med 17 hundradelar.

Sluttiden blev 61.14 – över minuten alltså.

Nu kan hon i och för sig komma med i Finnkampen på annat sätt, men rent resultatmässigt är hon inte kvalificerad i någon gren för tillfället.

Därmed verkar Carro ha gjort sin sista tävling, eftersom hon avstod från att ställa upp i försöken på 200 meter.

Vad jag tycker om hennes avslutning på karriären?

Det vet ni redan. Men på något sätt kändes det tragiskt att se Carro stappla i mål i en gren som hör hemma i korpligan resultatmässigt i Sverige just nu. Jag tror inte Usain Bolt kommer avsluta sin karriär på samma sätt, men Carro har sin fulla frihet att göra vad hon vill med sin.

I övrigt:

I rest my case.

Jag kan bara säga att hon är Sveriges främsta friidrottare genom tiderna.

Det titeln tog hon redan 2007, samma år hon slutade med sjukampen.

En tid man tar med en gäspning numera.

Bolt får skylla sig själv.

Det är han som satt ribban med sitt världsrekord på 19.19 från VM i Berlin 2009.

Han vann OS i London på 19.32, men sa redan innan tävlingarna i Lausanne att det inte skulle bli något nytt världsrekord den här gången.

Frågan är vad som hänt om Yohan Blake varit med på 200 meter den här kvällen. Bolt såg lite seg ut – om det nu går att säga så om någon som just sprungit på 19.58 – men det var inte det där vanliga flytet på upploppsrakan. Han drog inte ifrån de övriga som vi är vana med.

Nej, den här kvällen var det Yohan Blake som stal showen med sin kanontid på 100 meter (9.69).

• • •

Jag ska inte glömma herrarnas höjd heller.

Det blev en av de bästa höjdtävlingarna någonsin Qatars Moutaz Essa Barshim vann på nya personbästat 2.39 och där Ivan Ukhov och Holm-kopian Robbie Grabarz båda tog 2.37. I Grabarz fall nytt brittiskt rekord.

Yohan Blake vann herrarnas 100 meter i Lausanne på fantastiska 9.69 – nytt personligt rekord med sex hundradelar.

Han lägger sig som tvåa på världsbästalistan genom tiderna tillsammans med Tyson Gay och bara Usain Bolt har sprungit snabbare.

9.69 är för övrigt lika med Usain Bolts världsrekord och segertid vid OS i Peking 2008.

Sedan dess har han förbättrat den tiden till 9.58 och när han vann i London stannade klockan på 9.63.

Men Yohan Blakes tid imponerar ännu mer då den kom i minusvind. Inte mycket, -0,1, men ändå utan någon hjälp av vind i rygggen.

Det är världens snabbaste 100-meterslopp någonsin med minusvind. Det tidigare ”rekordet” på det området var Frank Fredericks 9.86 från 1996 (-0,4).

Tidigare hade ingen av de 15 snabbaste loppen genom tiderna kommit i minusvind.

Minst sagt imponerande. Det var Usain Bolt också när han stod i kulisserna och hyllade sin träningskompis.

Frågan är om ens han haft en chans om han valt att springa 100 istället för 200.

Ja, det blev ett antiklimax på 110 häck, där OS-etta Aries Merritt tjuvstartade och försvann från tävlingen innan den ens börjat.

Jag tycker den nya tjuvstartsregeln slår alldeles för hårt. I fjol blev vi blåsta på en VM-final på 100 meter med Usain Bolt, då han tjuvstartade i Daegu.

Nu blev publiken i Lausanne blåsta på OS-ettan.

Ni vanns loppet av Jason Richardson på 13.08 före David Oliver på 13.14. Dubbelt amerikanskt, alltså

• • •

Herrarnas 3000 hinder vanns av kenyanen Paul Koech. Som vanligt.

Alla lopp på 3000 hinder känns som repriser den här säsongen. Segertiden blev 8.05,80 den här gången.

Inte heller det något att hurra över.

Amerikanskan Carmelita Jeter fick revansch för förslusten i OS-finalen, då hon slog Jamaicas Shelly-Anne Fraser-Pryce på damerna 100 meter i Lausanne.

Jeter fällde sig på mållinjen och det var bara tusendelar som skiljde dem åt, då båda sick sluttiden 10.86.

Men lite avslaget känns det än så länge.

OS-baksmällan håller i sig och det är inget konstigt egentligen.

Å andra sidan lär det bli livat när klockan närmar sig 21.42 och det är dags för Bolt att kliva in på banan.

Ja, Susanna Kallur får jobba om hon ska tillbaka till absoluta toppen på damernas 100 häck.

Australiens Sally Pearson har satt tonen och amerikanskan Dawn Harper har hakat på. Harper vann 100 häck i Lausanne på 12.43, andra raka segern i Diamond Leauge då hon vann även i DN-galan senast.

Harper satte personligt rekord med 12.37 när hon tog OS-silvret i London och har höjt sig ett snäpp den här säsongen.

När den började var hennes personliga rekord 12.47.

Sannas pers är 12.49 och har hunnit är snart fem år gammalt.

Kirani James vann 400 meter på 44.37 och var helt överlägsen i det loppet.

Idag känns det avlägset, men det är tider som Johan Wissman var och nosade på för fem år sedan då han satte sitt svenska rekord med 44.56 i VM i Osaka. Svårt att tänka sig i dessa tider, då Wissmans årsbästa inte är bättre än 46.24.

Kenyas Silas Kiplagat vann herrarnas 1500 meter med tiden 3.31,78, men den stora överraskningen var amerikanen Matthew Centrowitz som blev trea på 3.31,96, vilket var nytt personligt rekord med två och en halv sekund.

Det hann också avgöras tre Diamond League-grenar innan tv-sändningarna startade.

Tjeckiskan Barbora Spotakova har vunnit sput på fina 67.09, Kazakstans Olga Rypakova damernas tresteg på 14.68 och estländaren Gerd Kanter herrarnas diskus på 65.79.