Detta är ju en personlig blogg. Ni måste lära er skilja på en sån och en vanlig, riktig och rent av halvseriös krönika i tidningen. Jag slår an en annan ton här. Ni får sluta blanda ihop begreppen, you boys and girls.

Jag har ju sagt att det här inte får bli en renodlad fotbollsblogg. Det finns tillräckligt många såna redan, såna som är absolut överlägsna mig i kunskapsfrågor om dagens fotbollsstjärnor. Jag skulle inte ställa upp i en frågesport om modern fotboll mot kollegor som Sjögren, Karlsson, Laul, Bank, Niva, Wegerup, Frändén, Alfelt och en massa andra som – eventuellt – på fritiden sitter och spelar tv-spel (eller vad det heter) och lär sig varenda moderklubb, bakgrund och skonummer hos världens alla stjärnor.

Men jag hänger med. Jag tar den där frågesporten nu på stubben om det handlar om lite äldre fotbollshistoria, sånt som hände innan hela denna helvetes pengakarusell och märkliga övergångar och noll klubbkänsla tog över alltihop. När allt kommer omkring skrev jag min första fotbollsartikel, utsänd från Gefle Dagblad, år 1972. Jag var 18 år. Det var Sverige mot Ungern (0-0). I pressrummet satt Putte Kock, bland andra giganter, och jag höll på att skita i byxorna.

Jag tar frågesporten om ishockey också, efter alla år i den branschen. I år är det 40 år sen jag gjorde min första av…vad är det…åtta, tio Izvestijaturneringar? 1975 var jag där i det chockerande annorlunda Sovjetunionen för första gången och såg två svenska debutater: Kenta Nilsson och Thomas Gradin.

Sen intervjuade jag legendaren Alexsander Maltsev, en av tidernas bästa spelare, när han kom trippande på skridskospetsarna över cementen mellan Luzjnikihallen och omklädningsrummet. Hans handslag är det stålhårdaste jag upplevt.

Och sen…vilka minnen med Sovjet/Rysslands fantastiska hockeylag. Jag kommer att återkomma till dem. Jag vill bara nämna det eftersom jag i går på SvT Play såg dokumentären om det sovjetiska lagets grymma, skoningslösa uppbyggnad. Så bra de var! Så otroligt skickliga! Vilka artister!

Men vad har detta med fotbollsmatchen Manchester City-Juventus att göra?

Inte ett dugg.

Jag vet bara att när jag skrivit färdigt min krönika i Manchester på tisdagskvällen ringde det på mobilen. Det var Steven Howard, sportchef på The Sun, som sa…nej, BEORDRADE:

– Kommer du över, eller?

Så visst, jag släntrade tvärs över gatan till deras Hilton-hotell, där var också kolumnisterna Paul Hayward från Daily Telegraph och Oliver Holt från Mail On Sunday, och de var inbegripna i en lång och krånglig diskussion om:

1) Kommande VM i rugby, 2) Det nyss avslutade crickethelvetet mot Australien.

Och där stod jag således och gapade och fattade ingenting. Absolut nada. Man är inte så jävla smart som man tror, och det gäller nog oss alla.